veenus

Usch, vad jag vill fixa min blogg. Det känns inte pepp att skriva på den, i den (?)  när den ser ut som fan. Nå ja..
Får väl helt enkelt ignorera det lite smått nu och sen börja pusha på Hampus en massa så han kan se till att hjälpa mig någon gång.

Hur som helst så var jag idag på Öresund runt med mor, far och Hampus. Vi åkte tåg, båt och buss runt öresund och kollade runt här och där. Efter första färjan över så kunde man då inte tro att man var i Danmark eftersom det fanns mer svenskar där än danskar. För övrigt var det förresten väldigt,väldigt fint där!
Dagen i helhet var otroligt bra, tyckte jag. Vädret var med oss hela tiden. Inte en enda droppe regn och till och med så sken solen som bara den till en början. När man började blir lite utmattad och åkte mot Köpenhamn så blev det svalare.
Fick huvudvärk som vanligt dock så var lite jobbigt då och då. Fast vi såg till att ta rätt många fikor så det höll väl huvudvärken på en lägre nivå hela tiden så att inte brist på näring och vatten byggde på den då, menar jag.

Två saker jag kan nämna till om vår lilla tripp, eller nej vänta. Tre. lyder:
- Det är då katten vad man aldrig ska ha tur med tåg. Inte ett enda var i tid, pga. signalfel och något annat, sa de.
- Köpte en ball bok på urban outfiters i köpenhamn! Kan inte vänta med att få börja fylla i den, hihi.
- var på en riktigt stor konstutställning någonstans i Danmark. Var jävligt fin miljö och sådär, men själva utställningen var kanske inte så tilltalande för mig eftersom jag intresserar mig mer av annan konst än den som var där, trots att den var vädligt modern.

Nu ska jag stoppa i mig en veggi billy-pan pizza och sen kommer väl Robin hit snart och ska köra igång några(?) tvättar. Imorgon bär det av till Ullared - Gekås!


KRAMAR!

2v sedan var det igår.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva här. Mycket händer. Sommarjobb, träffa andra och göra vardagliga saker.
Idag hände inte särskillt mycket men ändå något, på något vis.
Idag flyger även Disa hem till Indonesien. Ca. 2h sen är det nu sen hon lyfte och sen flyger hon i ca 17h om jag minns rätt. Manon åker med hem imorgon, om jag minns det med rätt.

Idag tog jag mig i kragen och började packa upp efter Robin hade åkt hem till Svarte. Det kändes jäkligt tungt. Trodde inte det skulle göra det eftersom jag redan har öppnat alla resväskorna. (inte koffers!! som jag hela tiden får kämpa för att inte säga.. vafan!) Men det var som sagt väldigt tungt. Saker jag inte har tittat på nu i eller luktat på (parfym) i 2v gjorde det kämpigt. Jag fick tillbaks en massa minnen och fattar inte på något sätt att jag redan har varit hemma i Sverige i 2v+1 dag.
Jag kollade igenom min kalender och kan inte fatta att det var mitt år. Kan inte fatta att jag satt i ett annat land med en annan vardag och skrev i den dagligen. Kan inte fatta att den där var med mig i skolan där.
Gud... förståelsen över vad som har hänt börjar långsamt sjunka in. Jag menar verkligen långsamt när jag säger det!

Imorgon ska det regna en massa och det känns inget vidare.
Jag vet inte om det var resväskorna nu eller om jag bara är trött, eller sådär, men jag kan lika bra gå och lägga mig känner jag.
Märkte att förra gången jag sov själv. Alltså första gången jag sov själv sedan jag kom hem så var det först och främst svårt att somna. Kände mig så himla ensam och tankarna bara snurrade runt. När jag väl lyckas somna så drömmer jag hejvilt. Minns att när jag vaknade så körde jag in i en vägg eller en hiss med något. Rullskridsko tror jag det var.

En annan rädsla jag har är att tappa min tyska. Jag vill inte det!! Men har knappt pratat det och har inte haft någon tid eller sådär till att få tag på någon ny tysk film eller bok. Imorgon blir det dock stan så då får jag kolla om jag hittar något. Tror i mitt fall att det blir bäst med en bok eftersom jag inte tycker om när det dubbas direkt.

Sov så gott på er!

Har suttit länge nu och funderat på hur man ska börja detta inlägg. Ska jag bara skriva "hej, jag är hemma nu", precis som jag var på en resa i en vecka. Om jag inte skriver det så... hur ska jag då skriva det?
Det vet jag inte så nu fick min börjar bli såhär istället.

Jag har inte direkt haft tid att sitta vid datorn för jag är här och där hela tiden, tycker jag. Känns aldrig som jag är själv. Skulle vilja säga att det inte gör något och det gör det inte egentligen men någonstans så kommer ändå en smygande känsla då och då fram och då drar jag mig undan. Det är inte det att jag mår asdåligt och att jag inte vill vara hemma. För ärligt talat så har jag inte upplevt det så svårt som många andra tycks ha gjort. Däremot så har jag svårt att inse vad som har hänt, precis som många andra och det är inte lätt att inse det när jag inte tar mig tid att tänka över det.
Allting flyter på som vanligt och det trivs jag egentligen med men som sagt.. jag kan inte fatta att jag inte har varit hemma på 11 månader och att jag har varit i ett annat land i 11 månader där jag bodde med en underbar familj.

Jag har börjat känna att det har lugnat ner sig litegrann nu med tempot här men jag undrar ändå när jag får tid för mig själv att tänka efter vad som har hänt. Egentligen så ljuger jag lite smått, för jag har faktiskt fått lite tid. T.ex. igår fick jag kanske 2h själv men jag funderade på ingenting i 2h kändes det som. Så ja, vi får väl se vad det blir av det.
På bio har jag nu också velat i någon dag men något drar mig ifrån att gå dit. Likaså vill jag åka in till stan men fortfarande säger något stopp. Precis som jag vill spara några godbitar. Då flyter ju inte allt på som vanligt, eller hur?

Glad är jag i alla fall, trots att jag nu också har varit förkyld och haft hosta, men nu går det mot bättringsvägar. Väldigt positivt med är att sommaren verkligen är här. Vet inte vad jag hade tagit mig till ifall regnet hade ösit ner i flera dagar.

Tre saker till att nämna:

- Sitter mestadels i mitt "tempel" om dagarna. Faktum är att jag ska ut där efter jag skrivit klart.


- Idag är det en vecka sedan jag kom hem. 1 VECKA!

- Var hos tandläkaren idag vid kvart i 10. Lite stolt är jag att jag inte har något hål eller problem alls efter 1 år!!


Nu ska jag ut och sätta mig i korgen och sola. puss och kram!

Jag kan inte fatta det. Idag är det första dagen med stort D. På tisdag kommer nästa.
Det känns jobbigt som bara den att inte kunna få rätt på sina känslor. Hjärnan vill ju automatiskt bestämma sig för en sak. Antingen så vill den bestämma att man ser framemot att komma hem till hundratio procent och att man inte vill något annat, eller så vill den bestämma att man på något sätt inte är redo att lämna än. Att man bara vill ha någon dag till för att det är så jobbigt med dessa "sista gången.." Problemet då med stort P är att hjärnan i detta fall inte kan bestämma sig och därför går man och blir bäng i huvudet för man kan inte sortera bort en av delarna eftersom man känner både och - man vill hem till Sverige - men ändå inte.

Klockan är mycket och jag måste upp tidigt. Har sovit lite de senaste dagarna nu. Gud så trött jag är.
Är med orolig för att resväskorna väger för mycket, då jag inte har kunnat väga dem, eftersom vågen gick i sönder för någon dag sedan. Ah. Måste se till att få de vägda annars kommer jag inte att kunna slappna av.
Förresten så går det typ inte plats så mycket mer i mina resväskor  men jag måste få ner något till. Måste nog dock lämna kvar mina gråa mjukisbyxor.. men ja, det är inte hela världen.

jag antar att detta är sista inlägget innan jag kommer hem till Sverige eftersom jag vet inte om vi har tillgång till internet på lägret och OM vi har det så vet jag inte om jag tänker på bloggen. Ja,ja.. vi ser.
om det nu är det sista inlägget så vet jag inte heller hur jag ska avsluta det.. känns bara konstigt och overkligt, så jag gör det inte så märkvärdigt.

Kramar och pussar på er. Har er älskade och ser verkligen framemot att se er igen! Ta hand om er så ses vi på tisdag!