veenus

In der schule habe ich noch viel zu tun. Diese wochenende habe ich gar nicht was für die schule gemacht. war viellecht faul aber ist schon okey. Morgen muss ich meiner Naturwissenschafftslehrein über PCR-technick erzählen. Hm.. nicht so einfach, aber ich schaffe es bestimmt ^^.. irgendwie, hehe.

Denna förbaskade paniikångest, eller vad det är!

..bara för att alla andra ska nämna att det är en massa elvor i datumet idag, så ska banne mig jag också göra det. Ska jag vara ärlig så skriver jag mest detta inlägg för att undvika en ångestattack. Fy vad dagen har varit kämpig! Alltså skriver jag, så sysselsätter jag mig och så kanske ångesten går och gömmer sig litegrann. Egentligen finns det ingenting positivt med att ha den och den är fullkomligt onödig, därför 1. om jag blir sjuk så har jag redan varit "låtsassjuk" och då kommer nästa sjukdom att ta kål på mig. 2. när jag kan må bra, så mår jag istället dåligt? Totalt ologiskt och jag förstår inte hur det fungerar. Det krävs minsta lilla medel för att det ska trigga igång hela ångestprocessen. Innan var pappa på toa och jag kände hur ångesten började leta sig fram så fick knacka på dörren och fråga om han var okej - det var han, tack och lov! Det som var knappen till den attacken som vill fram nu var att Hampus hostade lite. Alltså aaaaaaaah monster i mitt huvud, försvinn!!! känner mig för fan som en psykopat!

Skulle nog säga att jag tycker bättre om auditionen än studioversionen men äsch, studioversionen är fan inte dålig den heller.

det kvittar hur många gånger man intalar sig att man ska njuta varje dag när man är frisk, efter att ha varit sjuk, ändå gör man fan inte det. Inte jag iaf. Nu ligger R på soffan och har gjort enda sedan igårkväll. Eller vad vet jag. På natten kanske t.om. kunde fan knappt gå upp på ovanvåningen. Jag hatar att jag är så jävla rädd för att bli sjuk men samtidigt så får jag ändå vara lite stolt över hur jag har hanterat det denna gången. Alltså sjuk och sjuk. När någon är förkyld är jag faktiskt ärligt talat inte så brydd... men magsjuka, ojojoj. Då ligger jag själv och skakar mig till yrsel. I början när han blev sjuk igår så kunde knappt andas i huset, men efter att ha städat hela morgonen idag, tvättat av ytor och luftat ut hela huset så det blev iskallt här inne så blir andningen lättare och jag känner ingen andnöd FÖRUTOM när jag har någon anledning till att gå in på toaletten däruppe. Då kollapsar jag typ. Nå ja vad jag ville ha sagt är: nu när han är sjuk så njuter jag av varje sekund över att jag är frisk. Känner typ i varenda cell att "åh vad härligt att kroppen inte ger vika". Sen när han blir frisk och jag kanske har insjuknat och blivit frisk.. ja.. vad händer sen? jo då glömmer jag nog ta mig fan bort den där känslan igen..

.. och es gefällt mir nicht.