veenus

- Såg precis att senast jag skrev den 30:onde här i en månad så var det i december, ojoj.

- Även ifall vissa månader har 31 dagar och en speciell 28, så kan man väl säga att jag idag har varit i Tyskland i 8 månader. Hur galet är inte det? 8 månader borta ifrån Sverige, vem kunde tro det för några år sedan?

- Och ja, hemlängtan kan fortfarande slå en, trots att det är April.(i morgon Maj).
Igår var det lugnt, men sen vaknar man idag så var det inte så lugnt mer när man går in på facebook. Ja, ja. Jag vet vad de säger - använder inte FB så mycket för det kan man få hemlängtan av, men jag får kanske mestadels inte hemlängtan av vad som händer i Sverige utan snarare vad som händer här som ingen ansikte till ansikte säger till mig, eller så. Om ni förstår vad jag menar? Jag är liksom fortfarande utbytesstudenten som förr eller senare kommer att åka hem och jag menar ibland tycker man om känslan att vara utbytesstudent jätte mycket, men ibland är det inte så skoj mer.
Men Emelie, jag kollar på min resväska ;)


Behöver havet! Och nu när jag tänker på det, så hade det inte varit en dålig idé att åka iväg själv till Wedel och sitta och kolla ut mot Elbefloden..

Igår var det en lagom intressant dag, haha.
Jag var på en klätterpark med Birte, Lenni och 2 kusiner från Lenni.
Först fick man en liten undervisning hur säkerheten fungerade och jag och den största kusinen (12 år) ville ge oss direkt på en klättersträcka som var högre upp, men Birte föreslog att vi alla gjorde en testrunda på den lilla nivån först, så vi alla gick dit. Det var kul där också så klart, men jag ville för det mesta bara upp på den andra nivån. När vi sen ska upp där så klyddar det som bara den för att säkra sig i linorna tar sådan fruktansvärd tid och sen ville alla killarna först upp, + att det redan stod en lite kille däreuppe, och ja, 3 st av dessa killar nådda inte till linan att säkra sig och den andra kom tillbaks efter ett tag för han tyckte banan var svår.
Till slut kommer jag äntligen upp och är pepp som bara den. Första biten går rätt okej, sen kommer typ en slags "gunga" och där börjar det klydda. Kände bara "Hur i helvete ska detta gå till??" men jag klarade det! Klättrade sedan vidare och det gick högre upp och det var även snett och jag kände mig lite skakis men tänkte att det kunde inte hända så mycket mer än att jag snubblade till och åkte ner, och om jag gjorde det så var jag ju fäst.
Kom sen till ett par snören som hängde om ett U. Alltså tänk er typ 15 snören efter varandra som är formade som ett U och är kanske 2 c brett. Där igenom skulle jag ta mig och det betydde då att benen skulle kliva på botten av U:et. Fy för fan! Under hela tiden pratade jag mig själv och sa: ich habe angst - vilket är " jag är rädd". haha.
Därefter var jag lite svimmfärdig och ställde mig på den snea plattformen som kom därefter och bara andades - tänkte "Nej det är inte sååå högt". Sen gick jag vidare. Stannade till en gång till när det handlade om att man skulle svinga sig över i ett litet minirep och jag bara liksom- nej för fan fan, det är ju självmord att slänga sig över där, för det där repet skulle inte hjälpa mig över huvudtaget att komma över om jag inte tog satts, och det var plattformen för liten för. Så jag hukade mig som jag satt på en stol och svingade mig över -trodde jag... haha, där blev jag hängades i luften ett tag och svingade mig hit och dit.
Efter ett tag stod jag sedan och skulle välja mellan två vägar. Birte stod på marken och sa något i form av "Svårt val? så många valmöjligheter,haha". Och jag bara "mja, alltså, jag vill ta den snabbaste vägen ner". Så hon gick och kollade runt och där sa hon att vägen till höger gick snabbare, vilket egentligen gladde mig, trots att det betydde att jag skulle behöva gå en lång väg på plattor som bara steg högre och högre - men hellre det än att krypa igenom trätunnlar så högt uppe i luften. Så började gå på dessa träplattor då vinden började jävlas med. Ah. Så jäkla vingligt det var.
Därefter står jag på sista plattformen innan slutet. Det enda som fanns kvar att göra var att åka ner med ett rep från ca 10m höjd. DET, DET var självmord om något, tyckte jag. Fan, galenskap. Däruppe satt jag i minst 15 min och ställde mig upp och satte mig ner, gång på gång. Birte hejade på där nere och jag förbedde mig gång på gång för att släppa taget och bara åka ner. Kunde inte. Sedan kom Lenni och sa "Amanda, ich weiss das du es scharffst" - "jag vet att du klarar det". Hähä, det var inte jag så säker på.
Han sa även typ
- du musst einfach los lassen
- mjoo, es ist nicht so einfach!
Jag var en sådan lite gnällspik. Men haha, sitta där med världens rädsla och sen " det är bara till att släppa". Hahaha, nej det är inte så bara x)
Jag började gråta, fast sen torkade jag tårarna och sen när både Birte och Lenni hade ställt sig i slutet av linan så kände jag "jag kommer dö" sen släppte jag plattformen och åkte utan att skrika ett enda ord. Totalt tom fast lättad, haha.
Sen var jag färdig och så jäkla trött.

Nu hade jag nästan kunnat göra det igen, för det var kul ändå på något sätt, men de där banden formade som U, vill jag i alla fall aldrig mer göra!

Fan vad jag aldrig gör mellanrum mellan mina meningar. Vet inte när man ska göra det. Blä.

Idag har jag i alla fall inte gjort så mycket och ser inte ut som det blir så mycket heller för den delen.
Tjingelingling

Såhär har min dag mer eller mindre sett ut. Jävla bok, jag orkar inte mer. Valde att läsa den för jag trodde jag skulle komma ihåg mer och kunde hoppa över en del - jovisst.

Vill egentligen skriva om igår och ladda upp fotos, men det tar sådan tid och jag hinner bara inte.
Idag har jag trots det inte gjort så mycket, steg kanske upp lite sent, gick ner och åt frukost och därefter satt jag där nere ett tag och pratade med Stefan - Birtes systers man. Som på besök med sina 2 barn var.
Därefter gick jag upp och tog det lite lugnt, sedan åt vi tillsammans - typisk tysk mat tydligen. Någon spenatröra med potatis och sen ägg och senap med till det. Den yngsta från kusinerna var rent galen i spenaten. Hur kan man vara det vid 9 år ålder? herregud..
Åkte i alla fall sedan in till stan och lånade boken "slam", som jag i 1:an på engelska läste inför eng A (eller B). Tänkt att den skulle vara på engelska igen men det blev tydligen på tyska av rent missförstånd, men det gör inte så mycket. Jag har läst den en gång redan på engelska och därför underlättare det med lite ibland när språket blir svårt (boken är ju skriven med ett väldigt ungdomligt språk)
Läraren sa att vi fick inte ta någon bok som vi redan har läst och vi fick inte läsa den på tyska. Jag bröt både reglerna, fint. Tar dock till min ursäkt att jag är utbytesstudent och känner att det är helt okej för mig att bryta reglerna eftersom:
1. Jag är inte här för att lära mig engelska, så att läsa den på tyska ger mig mer och jag lär mig mer, och är det inte det som är poängen med att gå i skolan?
2. Som utbytesstudent har jag viktigare saker för mig än att sitta och läsa en engelskbok. Är det inte känslor det handlar om, så är det upplevelser eller språkinlärning av tyska... och inget utav det får jag av en engelskbok.

Idag har jag läst ca 80 sidor redan. Det är ungefär 1/4. Måste läsa minst lika många imorgon, eftersom jag som sagt är utbytesstudent och inte riktigt har prioriterat denna bok så är jag väääldigt mycket för sent ute. Nå, ja, det stör mig inte så himla fullt eftersom den nu är på tyska, så nu känner jag ändå att det bringar något. Om inte mer språk så åtminsonde mer glädjde över att jag förstår till 95% vad det står. Trodde jag då fan aldrig - att jag skulle sitta med en tysk bok i min hand och förstå det mesta.

En annan sak som jag vill informera er om är min fot. Kul va?
Ja, jag har ju inte kommit till det att berätta om igår än, MEN jag kan i alla fall säga att jag har en smärtandes fot. Ni får ett foto på händelsen och jag skriver mer om det senare. Inte för att det är världens grej, men jag vill sätta in händelsen i gårdagens upplevelse.



haha Kai i bakgrunden ^^

Det gör verkligen mer ont än vad der ser ut eftersom det sitter under foten, där huden är så mjuk. Är en hel del rött runt om kring nu också, så ömt som bara den. Bläe!
& förresten.. mysiga fötter vi för övrigt annars har, va? ;)

Firade påsk idag ensam med Birte eftersom de 3 männen befinner sig på en ö. En vädligt öde ö men endast en invånare som heter Janne, som idag fick besök av liten bror som gave all in. Han klädde "ut" sig som brodern sin (grön alltså), gummistövlar, kikaren i fulla hugg och humöret efter naturen på topp.
Jag och Birte gav oss ut på en HH-stadtrundfahrt und ja, alles war total supernett! Ich hatte so viel spass gehabt, obwohl meine füsser viel wehgetan hatte.
Na ja, hier habt ihr ein bisschen fotos von den Tag:


började med frukost - var en hel del mer på bordet, men jag plockade bort det för fotots skull, haha.




leta ägg och harrar




Landungsbrücken


I en maffig evangelisk kyrka med guld (inte vanligt för evangeliska kyrkor tydligen)





Toppen av kyrkan. Det finns massor med bilder därifrån men det tar sådan jävla tid att ladda upp och jag är trött.



(ser tannalös och hemskt ut men äre inte)

Dom! Årstivoli typ. Kommer vinter,vår,sommar och höst. Idag var min första gång och även min sista gång under mitt utbytesår eftersom nästa börjar i slutet av juli. Fan. Skulle gått dit tidigare.


Slutligen vandrade vi igenom Planten und Blom, där vi hittade en ankmamma med 11(!!)st bebisar. Man ser inte alla eftersom de gömmer sig bakom henne.
Förresten så var det fint i Parken! Väldigt fint.

ett hus i parken

Kunst på marken

---

Det var några bilder. Hej å hå. Eller ja, gó natt godingar :))
sp du Robin eftersom du läser detta för en gångs skull! Stolt jag blir över dig, fast jag tvinga dig :)

Glad påsk på er!!
Kan väl inte riktigt säga att jag känner att det är påsk, då jag var tvungen till att kolla upp på internet idag ifall det var påskafton idag, eller inte.
Vad som skiljer sig är att det är för tyst. För det första så är alla barn alla andra dagar och leker utanför, idag är där inga trots att vädret är fint.
Sen är det ju den med att det är ingen musik och det är ingen mamma som står i köket och har full show med att fixa inför gäster. Inte heller verkar det som vi ska leta ägg, trots att de har sagt att de med gör det, haha. Man kanske gör det en annan dag här - imorgon kanske?

Idag ska jag i alla fall iväg till ett bål. Skumt det också, bålar gör man ju inte på påsken heller? haha.
Nå, ja. Först grillar vi hos Jules pojkväns vän och sen åker vi ner till stranden där ett bål är.
Birte jobbar och Kai åker och fixar med huset i Kiel, så jag är ensam några timmar med Lenni och då går vi och handlar lite inför ikväll.

I övermorgon går vi in på sista veckan i April. Strax därefter börjar Maj. Sen är det då Maj och Juni igenom bara som jag har kvar i Hamburg. De sista dagarna i juli där, de räknas ju såklart, men min tid i Hamburg är över.
Jag trodde inte att jag redan skulle bli förvirrad, men jo, har jag blivit.
Finns så mycket som jag saknar från Sverige och som jag vill uppleva varenda år  - t.ex. påsken. men här är det också bra, på ett annat sätt. Det låter kanske skumt men man kan faktiskt glömma bort en stor del av ens liv i Sverige på bara 8 månader. Eftersom man lever dagar in och dagar ut i Sverige och aldrig riktigt tänker över ens liv så minns man inte i efterhand vad man gjorde förra påsken - utan man minns bara traditionerna och det är de man saknar. Det som man inte kommer ihåg det är det som skrämmer en. För när man väl sitter hemma i Sverige igen så kan man inte använda sig av "ifall jag inte tycker om det så kan jag bara åka hem".
Man sitter och väntar på att få börja sitt riktiga liv - hemma i Sverige men då får man ta det som det är också och inte kunna smitta undan med undanflykter att man är en utbytesstudent eller så, t.ex. när det kommer till skolan. Jag står fortfarande fast i att jag inte tycker om skolan här, men det finns en hel del som jag har sluppit pga språksvårigheterna och därmed har jag kunnat slappna av lite extra då och då.
Så det krockar. Man vill påbörja sitt "riktiga" liv men man är samtidigt skrämd för att vad som då börjar räknas mer för en i framtiden. Varenda steg man tar. Stegen jag har tagit här räknas såklart för resten av mitt liv men inte när det kommer till saker som att vara bla. den "perfekta" vännen och eleven. Eftersom här har man tagit till orden "funkar det inte, så är det skitsamma, det gäller bara för ett år".

När jag i förrgår sov över hos Annika tills igår så slog tankarna mig gång på gång. De startade när jag satt i hennes säng och kollade på hennes almanacka. - April.

April snart slut, maj... juni.... SLUT. ÖVER. FÖRBI. Tänk när vi sitter här inne på hennes rum om ca två månader och hon packar. Hon packar ner ett helt år i sin väska, för ni är det ö.v.e.r.

Tankar om ett utbytesår, alla planer och förberedelser och sen själva utbytesåret har ungefär i ca 2 år tagit upp ens vardag och i den 5 juli, så är det över. Då är vi inte utbytesstudenter, då står vi i samma kategori som de som har intervjuat oss, de som har försökt lära oss om hur vi ska bete oss som utbytesstudenter, de som har varit lärarna och de som har varit med på läger. De där, som man inte riktigt tar sig tid på att lyssna eftersom de står i en annan kategori. De är inte med om samma sak som vi är med om LÄNGRE..
I början ville man lyssna på de, men sen ville man skapa sin egen väg med deras vägledningar , så efter ett tag så betyder de inte så mycket, då är det bara deras ord man hör i huvudet. Vem de var, glömmer man bort. En lägerledare kan jag ändå bli, men om vi skulle ha en utbytesstudent så skulle jag nog inte riktigt vilja följa med på lägrena som finns, eftersom jag vet hur det var med de värdsyskonen som följde med här.

Blev lite huller om buller nu märkte jag, och man kanske inte förstår så mycket. Sammanfattat så är det i alla fall att tankarna krockar. Jag ser framemot att komma hem men kan inte förstå att hela är över.


I början av året här.

Sov så himla gott inatt och vaknade till en dum väckarklocka men ett fint väder. Hoppade in i duschen och var lite seg så fick stressa lite därefter. Valde i alla fall att ta bussen till skolan idag, trots det fina vädert, men eftersom jag var sent ute så skulle det betyda att jag skulle behöva kämpa mig upp för kullarna i världens fart och eftersom min tanke är att bli på bättringsväg så var det inte mitt första val med cykeln idag.
När jag kommer fram till skolan så ser jag att det är rent tomt där vi ska vara och det är bara några minuter kvar innan klockan ringer så jag började snabbt vela lite men ser då Leah komma emot mig! *Puh*
Fast då kommer ett snabbt problem - ett lite värre ett. "Oh idag har vi prov".
- URSÄKTA, vad sa du??
Helvete alltså, jag har vetat om det hela tiden ju, men glömde fan bara bort det sådär. Det var verkligen helt väck från hon sa det, då slog det mig. Så pass när vi strax skulle börja. Ja, ja. Hon berättade lite snabbt om vad det handlade om och sen när jag väl ska skriva provet så behövde man typ knappt veta någonting om det som stod i boken.. i alla fall inte om man är "utbytesstudent", hihi. Då kan man lätt skylla på att orden är svåra, hehe.. men det är de med.
Nå ja, helt jävla hopplös var jag inte ändå vill jag säga, men det stämmer inte egentligen. Som sagt så la jag ner all kraft igår på min bild till estetisk presentation och satt och tänkte för mig själv att förra gången jag la ner flera timmar på ett projekt så i sista minuten så blev lektionen dagen efter inställd, skulle inte förvåna mig om det blev så igen.
Så vad tror ni gott folk? Blev den inställd? Ja, jo. Den blev ju det.
Sammanfattning var alltså att jag la ner timmar på ett arbete som inte ens behövde vara klart tills idag istället för att plugga på ett prov som skulle skrivas idag. Snacka om förvrängt.

Hade alltså åter igen endast 90min lektion idag sen tog jag bussen hem efter att ha följt med Jule in en snabbrunda i aulan för att checka inför ikväll.
Väl hemma så slog jag mig ner vid datorn litegrann först, trots det fina vädret.. men jag hade ingen lust bara. Därefter satte jag mig och plugga lite tyska, sen blev det mat och sen fortsatte jag med tyskan.
Kände efter ett tag mig rent matt. Typ som musten bara försvann helt ur mig och kände att nej, jag går och lägger mig i sängen. Vill dock inte sova för då kommer jag inte upp tills lite över 4, då jag måste packa ner lite saker och ta cyklen och cykla iväg till Jule, där ett par tjejor och jag sa fixa till oss inför ikväll, då det är Körkonsert!!
O, cepe! Jag har glömt att ladda kameran! Får se om den hinner bli färdigladdad tills dess. Hoppas!

Btw.. uppdatering på min röst. Det går knappt att göra sådana tysta ljud för då bryts rösten och det låter bara som man säger a, å, ä, o, mä, e, eller något liknande.

Nu ska jag nysa vidare. Ha en fin dag! Har hört att vädret åtminstonde här håller i sig tills på lördag. Wiho!


en bild från Yfu träffen i lördags.

Igår köpte jag ju skosnören. Så här blev resultatet:

Före:


Efter: (coolt va? hihi)

---

Och till en helt annan sak. Jag hatar att det är så svårt att skissa ner något snyggt på ett papper. Jag satt typ 3-4 timmar med den här bilden och då blir bilden bara helt okej. Toppen. Andra kan skissa ner en skitcool bild på bara några minuter..
Liksom det som ska göra att det ser ut som en filmrulle ser istället ut som vägar.. Lyckat det där. Nej :(

och ja kära vänner, det stå på svenska, haha. Ville göra det så, för ville skryta lite om att jag kan ett språk som de andra inte kan, haha. Så de kan gott undra vad det står, trots att det är en liten töntlåt på slutet och sen en snutt av nationalsången däruppe.

ful läpp och kolla bara armarna. HAHA! Åh! :(
Ja, ja.. själva människan är inte riktigt tänkt att vara målad helt så människoaktig heller, utan typ lite sådär som en seriefigur liksom eftersom det är en serie. Jag menar hennes ögon ser ju långt ifrån männskliga ut, precis som allt annat.
Äh whatever.. skulle bara informera er om vad jag har hållt på med för onödigt skit (okej, inte öndöigt för är ett skolarbete tills imorgon, som då ska vara inlämnat) i 3-4 timmar.

Gónatt

Grattis Philip! :))

Igår var en skitbra dag! Natten var inte så rolig för jag höll på att bli störd i huvudet, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen men ändå så kände jag mig lagom utvilad på morgonen så jag gick till skolan i alla fall.
De två sista lektionerna blev inställda så hade bara relgion sedan åkte jag in till stan med Jule!
Så skojigt det var! Min bästa shoppingtur här i Hamburg.
Jag köpte 2 klänningar, 1 skjorta med slips till, blå skosnören, ett par jeans (som ska slängas igen, haha) och ett par andra byxor som nu är mina favoriter i garderoben eftersom de är så bekväma och våriga/sommriga.
Anledningen till varför jag slänger jeansen var för att dem var en chansning. De kostade 2 euro - 20kr, inne på weekday och det var egentligen inget speciellt med de. Anade att stl möjligt skulle vara för liten men tänkte att jag kanske kunde bli modern och se om jag passa i hög midja, om inte så synd. Problemet var väl kanske inte att de var rätt tajta trots hög midja.. utan gylfen var totalt i sönder. Tur man märkte det tidigare.... ah! Jaja, hur som helst så var det fruktansvärt bekväma i jeanstyget, så lite synd ändå, men eftersom det var rea-vara så går det ju inte att byta.
Efter stan så var det kör-genrep. I början så sprack min röst i ett hela tiden, haha! Sen så gjorde man lite fel hit och dit och lika så Jule B, så det var rätt kul eftersom man fick sig några skratt.
Därefter så stoppade jag i mig jordgubbarna och ananaserna som jag köpte och jag antar att de är rätt kraftiga i smaken de där frukterna för guuuud vad ont jag fick i halsen av de, hehe..
Sen att tillägga, väskan jag fick av Christopher (den lilla) följer inte med hem till Sverige. Den har blivit utsatt för en hel del så det känns inte värt att ta med en väska med massa hål i, som har massa smulor och "skräp" i botten som inte vill ut och nu även har blivit enormt klibrig tack vare jordgubbs- och ananassaften igår. Mysigt.

I natt var det värre än förra natten. Jag kände mig också yr och nästan illamående och undrade ifall jag hade tagit för mycket salva (sådan med ekalyptus för att kunna andas bättre). Vred och vände på mig, stup i ett. Måste nog fan ha fått feber med eller något för jag höll på att kollapsa av värmen. Snöt mig gjorde jag gång på gång. Kände av en ohärlig huvudvärk som fortfarande är kvar i form av ett tryck mitt på hjässan och på höger sidan.
Konstigt med är också att mina ögon har runnit och i natt när jag sen behövde gå på toa så såg jag mig i spegeln och jag vet inte om det var att jag helt enkelt bara var sjukt trött eller om något annat var fel men jag var typ rödflammig i huvudet och mina ögon var då typ vattninga och rödsprängda. Söta jag där..
Nej fy fan, jag orkar inte denna förkylning mer. Liksom det går "okej" på dagarna men på nätterna... puh!
Tur är att jag med bara har en lektion idag eftersom morgonlektionen blev inställd och emellan första och sista lektionen så har jag aldrig någon.

Ska ta och äta något nu och duscha.
Hejdå.

Booh, märkte precis hur härligt hes jag är. Skoj.

Måste bara börja med att jag sitter fortfarande och skriver 2010 i mina rubriker innan det slår mig att nä fan, det ska stå en 1:a. När ska man liksom haja det på riktigt att det är 2011, haha?

Ja,ja. Här ligger jag i min säng och har vaknat till för att min hals gör så jäkla ont så det inte är sant. Annars brukar jag kunna sova fram till kl 11 här, men icke.
Åh, vad som slog mig precis var att jag drömde om Emelie, haha! Rätt sär dröm ändå men ingenting märkvärdigt kanske. Typ drömmen började med att jag klingade på, på dörren hemma hos hon (vi hade inte planerat att träffas) sen öppnar hon dörren och bara släpper in mig och så sätter hon sig i soffan tillsammas med Jerry som ropar Hallå till mig när jag kommer in, som vanligt x) Sen vet jag att ett tag därefter går vi och sätter oss vid bordet och äter men jag minns inte mer av det. Antar att den första delen av min dröm gick till så för att jag saknar det där med spontanheten litegrann. och med min Emelie, så är spontanhet bäst! Nog för vi kan ligga på soffan i timmar men ibland flyger det i oss saker som att baka och dra till Svarte, klä ut oss till man och kvinna för att vi blev skrämda av en gammal gubbe så om man då är en man med så klarar man säg bättre, tänkte vi. Hihi. Sen typ bara "ska vi åka in till stan?" och "ska vi träffas IDAG?" (inte imorgon, inte på måndag.. idag!)

Hur som helst så det där med halssmärtan kan verkligen, verkligen dra sig och jag menar det! Det brukar mestadels vara skit men nu är det så mycket mer än bara skit att ha det, för det kommer sååååå olägligt. Mer än någonsin.
Imorgon ska jag lixsom in till stan med Jule och Jule och handla klänning inför motownkonserten med kören PÅ ONSDAG! ahhhhhh! Och på den konserten så ska man ta i från tårna och typ ryta (haha nej men nästan) bara för att den musikstilen kräver lite mycket från en som inte i vanliga fall kan sjunga och helt plötsligt ska ta de lägsta tonerna som går för en altare och sen även typ falsett nästintill eller något. Kill me?

Idag blir det till att bara stanna hemma, återhämta mig och möjligtvis börja på min ÄP(estetisk presentation)-bild.

Tjingeling!

Jag och Jule! (hon är så fruktansvääääärt brun eftersom hon i normala fall är rätt brun och sen var hon i costa rica i 3 månader... jisus! och hennes hår... GE MIG?)

Ville mest kika in här och säga, hej, jag lever, mår bra (eller helt okej i alla fall) och hade en bra vecka trots mitt opeppade humör! Där fanns några dalar men det positiva topparna vägde upp det hela så jag har verkligen haft en supervecka. Känns lite som jag kan säga att jag trots allt har vänner här och inte bara Annika, haha! Nej men ärligt, när man nu har bott med de i några dagar så ser man sidor i vissa människor som man inte tidigare har sett och ja, det är bara till min fördel
Jag vet inte om jag orkar skriva om lägret här för det är så mycket som har hänt på så lite tid men jag skriver några "Korta" - vi får väl se hur korta de blir... rader om det.
Vi bodde på ett sjuuuuuuuukt fint vandrarhem, heter det nog på svenska? eller så är det helt enkelt varken ett vandrarhem eller ett hotell utan bara något man har i tyskland? Äh.. spelar ingen roll, det var hur vackert som helst där i alla fall. Det var typ som en herrgård x')
Första dagen när vi kom dit så var det jättefint väder så för det mesta så satte sig alla ute i solen och knaprade på något gott.
Det var ca 110st människor som hade följt med på lägret och några spelade i band, några spelade i orkester och sen var det båda körerna. (eller ja, alla från körerna,banden och orkestern följde inte med för det fanns inte plats)
Förresten så gick vi ner till stranden första kvällen och grillade marschmellows (stavning?) och korv. Det var oehört vindstilla vid havet och sådana dagar som då är sådana man sent kommer att glömma.
Igår var det lika fint väder som första dagen och jag, Nora, Jule och Kathleen gick först ner på stranden innan vi hade "repning". Jag och Jule kom på en dans på vägen dit till "A boy is born, in hard time mississipi, sorrunded by four walls that aint so pretty. His parents give him love and affection to keep him strong moving in the right direction, living just enought, just enough for the cityyyyyyy" hihi.
På tal om repning/lektioner eller vad man ska kalla det så hade vi det kl.9-12 varje dag, sedan var det lunch och paus typ fram till kl. 15.00 då hade vi rep igen fram till 18.00, och sen fanns det under dagen en dag workshops och jag valde beatbox men den blev inställd så istället chillade jag runt med de andra.
De andra kvällarna kollade vi på filmer som tillhörde temat för vår konsert - Motown ( The funk brothers och Dreamgirl! Har redan sett dreamgirls men hade typ glömt det mesta. Sjukt bra filmer båda två! Speciellt den först nämnda egentligen för det handlade om grundarna till musikstilen. Det är typ ingen som känner till deras namn för de har typ aldrig uppträtt med sina låtar.
De har bl.a. skrivit "aint no mountin' hight enough", "I heard it through the grapevine" och "you can't hurry love"

Jaja nog om det. Eftersom vädert var så fint igår så hade inte körläraren mer lust heller med repningen eftersom det redan har gått så bra hela tiden så efter ett tag gick vi alla ner till stranden, tog foto på oss och ja, slappade.
På kvällen igår var det något som heter "Bundesabend" det handlar om att man ska visa uppskattning till ledarna som har planerat hela lägret. Och då den sista kvällen visar man sin uppskattning genom att planera en rolig kväll som tack.
Jag och de andra tjejerna ställde oss och sjöng samma text som jag skrev ovan (den jag och jule gjorde en dans till) och sen även samma melodi fast en påhittad text som gick:

"Wir sind geborned in Hamburg unsere city, sorrunded by, boys die sind so pretty(haha kass tyska med lite engelska). Wir singen am tag, und es zwar den ganzen und in der nacht lassen wir die poopen tanzen, but nur für just one week, just one week hier in Noer-town.. nur für just one week, just one week here in ströhe-town"

Betyder:

Vi är födda i Hamburg, våran stad, omringade av snygga killar. Vi sjunger på dagen och det är den hela (hela dagen alltså) och på natten låter vi rumporna dansa, men bara för en vecka, endast en vecka här i Noer(stället vi var på hette så) - town. Bara för en vecka, endast en vecka här i ströhe-town(ströhe var en lärare).
GEIL ODER ;)?

Därefter så tyckte jag inte det var så roligt mer. Folk började festa och smyga med sprit som var förbjudet och ja när jag hade somnat så väcker någon mig och sen är det fullt med liv i hela rummet och ingen tog respekt till att jag låg ooch sov och säga till ville jag inte heller göra för jag vet att de bara hade tyckt det var ännu roligare då.
På morgonen sa jag dock till tjejerna i mitt rum att jag tyckte det var respektlöst och att det verkligen var för högljudt. De bad om ursäkt, likaså killen som väckte mig men sen å andra sidan vad ska jag då säga när de säger att det ber om ursäkt? ja jo, det är lugnt? Nej, det var det ju inte. Gjort är ju gjort om man nu ska ha en tjurskalle som jag kan ha ibland, hehe... vad jag menar är att man kan faktiskt tänka på en sådan enkelt sak under tiden, det är faktiskt inte så svårt. De alla var medvetna om att jag var där, att jag är hur lättväckt som helst och att jag ville sova.
Äh, whatever. Spelar roll.. idag kan jag i alla fall sova i ett ensamt rum utan att behöva oroa mig för att bli väckt kl 2 på natten och inte kunna somna om fråns kl 4 på morgonen och sen blir det livi stugan igen 3 timmar senare.

Bilder kommer nog troligtvis upp på facebook bara. Tar sådant tid att ladda upp bilder här när de kommer ifrån systemkameran.

Idag har jag lite ont i halsen så jag får se om jag åker in och dansar zumba mit Annika eller ej, men jag vill så gärna, för det var så kul förra gången. Måste även se till att posta brev idag och förberedda något gott inför i morgon då det är flower-power träff med YFU. FAN VAD JAG SER FRAMEMOT DET!!!!! :D

Klockan är över 8 och jag har inte ens börjat packa. Bra där! Inte för att jag ska vara borta i många dagar men ändå. Jag ska inte bara packa utan jag ska även hoppa in i duschen, borsta tänderna, få håret torrt och sådant ansträngande saker. Jag har ingen lust med det. Vet inte om det är för att jag är "nervös" för att åka iväg eller ifall det är värmen som har tagit koll på mig. Jag känner mig liksom bara slö och orkar inte heller åka på läger.. nej, gud. Jag har nog nedstämt, men varför detta nu då? det bör jag då inte vara. Nå, ja det kanske bara är nervositeten som slår in och stress. Känner mig typ stressad.

Att allting kan förändras på en dag. Igår kände jag mig typ glad, lycklig och full med sommar/vår-känslor:

Just nu är det andra visor, hehe...(bild tagen innan idag när det var så varmt:


Fan peppa mig någon??? Jag vet att det kommer bli kul att åka iväg på ett läger som dessutom ligger vid havet och slippa den tyska skolan en hel skolvecka!! Men sen liksom tycker jag nog i för sig inte det är så kul med att packa om den där resväskan hela tiden. Kändes som jag nyss var på läger och jag hade verkligen kul på det lägret men all good things comes to an end, som de säger och det ger en inga goda erfarenheter vill jag lova. Jag vet att jag kommer att träffa de människorna fler gånger som jag träffar på detta lägret, till skillnad från det förra med yfu, men sen vad som händer på ett läger vet bara de om som är där och det är svårt att liksom "Återuppleva det". Jag vet inte riktigt vad jag försöker förklara just nu... så jag lägger ner. Jag är inte peppad bara.
Jag önskar er i alla fall en härlig vecka, likså önskar jag mig själv en härlig vecka, för jag tror verkligen det kommer att bli bra!

Kramar på er allihopa!
Hörs när jag kommer hem igen (eller imorgon eller någon dag efter jag kommit hem).

Nu ska jag i alla fall hoppa in i duschen så jag kommer någon vart!

Idag är det fiiiiiint väder igen! YES :')
Började dagen med att skypa med Emelie, gick upp gjorde vid mig sen tog jag och gjorde i ordning och frukost och satt mig ute i solen. Märkte att det var alldeles för varmt med jeans så jag gick in och bytade till min jumpsuit som jag köpte för ett tag sedan tillsammans med andra kläder från H&M.



min spegel är smutsig för er som inte ser det, fast det är omöjligt att missa om man kan se.

Ute i solen så skrev jag brev till Emelie, därefter solade jag och sen gick jag in för det blev för varmt och skrev brev till Jorun och packade in hennes presenter. Nu har jag 4st brev som ska iväg + ett paket.
Jag har ingen aning om hur länge posten har öppet idag men jag måste i alla fall strax sticka och handla flipflops och lite gottegott eftersom jag nästa vecka från måndag-fredag är på körläger med skolan och jag måste ha något att namnsa på under bussresan och på kvällarna där, samt så stod det att man behövde skor för stranden. Så måste alltså ha flip-flopisar.
Ikväll ska jag sitta barnvakt till de vanliga 3 killarna, vid 20.15-tiden tills... natt? Ingen aning. Tror de sover i alla fall så det blir inte så ansträngt förhoppningsvis, haha. Så kan ta och sätta mig vid the sims eller något.

Nå ja, ha en fin lördag ni alla där!
Ps: kolla vad sött! hihi ^^ En gång efter jag hade stannat hemma med Lenni en kväll när Birte hade natt på jobb och Kai var bortrest. Som sagt, väldigt sött men blir lika chockad varje gång för jag ser inte det som en större sak att stanna ensam hemma med honom eftersom han sköter sig så bra själv, så blommor och choklad (som jag redan hade tagit fler av innan jag tog fotot) behövs verkligen inte!!

Grattis mitt hjärta!

---

Vet ni vad jag gjorde igår istället för att träna? (träningen blev inställd för de inte hittade någon vikare och då var jag redan inne i stan)
Jag piercade mig, haha. Det gjorde ont och mitt öra var superrött. Nu gör det fortfarande ont och om man stöter emot det någonstans så dör man lite inombords eftersom det är så pass svullet och ömt. Blä.
Duscha måste jag med, men det får jag inte fråns ikväll sa hon som piercade mig pga. schampookemikalier (?) och liknande.
Träna ska jag istället göra ikväll med Annika. Zumba blir det! Helnaaaajs. Dags att börja bli lite duktig nu. Ska också försöka bli lite bättre på att få i mig nyttigare mat, haha. Det är faktiskt inte så svårt här eftersom det finns mycket mer nyttiga saker till hands när man är i farten. Det dumma är ju att det finns även väldigt många onyttiga saker när man är i farten.. hähä.

Så här ser i alla fall piercingen ut. Tanken är sen att jag ska hitta en piercing som ser ut som en rosett (gjorde det innan men nu är den inte kvar där... så får söka vidare).
Bilden är också lagom assi, men vafan..


Nu vill jag bara ha två stycken hål till i öronen. Så jag på mitt andra öra har 3 i rad och på det som ni ser på bilden förblir som det är. På andra örat är jag fortfarande inne på att tatuera ett hjärta.
Btw... Måste med visa en fin bild senare på den nya traguspiercingen jag köpte!
Och ett tips.. behöver ni pierca er så kom hit! 50 kr för ett hål + öronhänge vad fan!
Det är väl billigt eller är det bara jag som tror det? Har för mig att det kostar typ 100kr mer i sverige.
Nå ja.. hejdå :D

GRATTIS min toker, snussitussi, musse, Nusse, mulanos, Mu, Ru!
Love you <3

---

Dagen har för övrigt varit bra. Jule kom som sagt till skolan idag efter att ha varit 3 månader i Costa rica. FY FAN VAD BRUN HON VAR!!!!!!!!!! nej henne vill man inte stå bredvid, haha. Då ser man bara ut som vit choklad!
Hur som helst så var det najs att ha henne tillbaks. Kändes så avslappnat igen på något sätt i Skolan. Trots att jag höll mig rätt mycket i bakgrunden - eftersom många ville prata med henne så lyckades vi ändå få några samtal hit och dit under dagen. Glad över att hon är tillbaks, som sagt. Lite synd att jag hade missuppfattat det igår. Jag trodde Felix sa att hon landade halv 8... nej det gjorde han inte. Han menade typ det som en inbjudning - att vi ses hhos Jule då med de andra tjejerna. Tur jag är så smart och fatta det.... eh. Ja,ja.. Jule sa i alla fall att det var lugnt och att hon hade sagt till Felix redan innan att han fick vara mer tydlig med vad han menar, haha. Så antaligen är det inte första gången.

Nästa människa att dyka upp i skolan som jag har pratat lite tidigare med är Sofie, som nu snart har varit 3 månader i Frankrrike. Därefter är det Joruns tur att komma hem! :D Ser framemot att få min syster, haha ^^
Sen är det min tur att åka hem! Lite dumt då att jag bara får ha en syster i en vecka.. blö! Men hon får komma hem till mig då, tycker jag :))

Ska nog träna idag... kanske, haha. Fan, jag har ingen disiplin.


BTW, idrotten var skoj idag. Spelade först vollyboll med några yngre.. vårt lag sög men det gjorde inte så mycket för de andra FÖR EN GÅNGS SKULL! wow...
Sen gick vi ut eftersom det var fint väder och jag spelade "passningar" med  Isi. Mina vita skor såg inte så vita ut efter det mer. Speciellt högra insidan var brunfärgad. Niceeeee... Så hej tvättmaskin, ja.

Hejdåååååå :))

Min 250 dag i Tyskland idag. Dessutom så har t.om. nedräkningen från 3 månader börjat eftersom det igår var exakt 3 månader kvar, men nu är det 2 månader och massa dagar kvar istället (orkar inte räkna ut hur många).
Pratade med Annika tidigare i telefon och vi kunde båda konstatera att vi inte direkt har hemlängtan utan vi ser bara framemot att komma hem igen.
Kom dessutom på mig själv imorse (som så många andra gånger) att jag gick och log när jag tänkte på mitt liv i Sverige. Vet ni.. så som man gör när man tänker på en speciell person.
Sen kommer dock känslan av att nu får jag sluta tänka på det för annars kommer jag in på för "djupa" grejor som kommer framkalla hemlängtan. Vad jag tänker på vet jag inte direkt, det kan helt plötsligt förskjutas flera år tillbaks, till bara någon normal dag som man kommer ihåg lite extra. Då ler jag.
Den känslan kan jag faktiskt få över Tyskland ibland med.. t.ex. så har jag en väg som sätter igång tankar och det är vägen till bussen, när jag är på väg till skolan på morgonen.. då kommer känslor som hur det var i höstas och vintras när jag gick på samma väg. Hur mina tankar och känslor gick då och vad jag gick kläd i eller vad jag "gjorde". T.ex. så började jag ett tag lyssna på radio genom mobilen.

Till en annan grej. Jule kom hem idag vid halv åtta, efter 3 månader i Costa rica. Lagom brun nu den dära.. *avundsjuk*. Har inte pratat med henne än, men jag ser henne förhoppningsvis i skolan imorgon. Har även köpt en lite present till henne eftersom hon har fyllt år. Köpte en piercing till hennes tragus, eftersom hon med har piercat sig där i höstas.

Slutligen måste jag bara säga att jag har suttit och pluggat tysk grammatik i 2,5 timme idag. *POH!* det lönade sig faktiskt med, för jag börjar haja det lite bättre nu... med det säger jag inte att jag kommer att prata perfekt tyska imorgon, utan bara att jag har tagit ett litet steg in i grammatikförståelsen. Och ni vet... prata, skriva, läsa och förstå skiljer sig rätt rejält.

Nej nu ska jag dra här ifrån. Hoppas ni har haft en fin dag!

Satt och kikade igenom arkivet på månaderna maj,juni och julia. Fy och usch.

Igår var en sådan himlaaaa fin dag alltså, så det är rent sjuuukt för att vara den 2 april!!
Jag satt ute i linne och leggins och svettades som faon, kunde likabra ha lagt mig i bikini och jag skojar inte, för det var över 20grader och rätt vindstilla - åtminstånde hela förmiddagen, lunchen och en bit in på eftermiddagen.
Jag hade i bakhuvudet vad mamma har sagt till mig - att vårsolen är starkast och att man bränner sig lättast då men tänkte att det nog inte skulle vara så farligt. he-he, jag blev röd på armarna och i urringningen eftersom det var i solen hela tiden.
Vad gjorde man en dag som denna då?
Jag åt frukost ute, pratade med Kai och Birte över hemresan eftersom jag fick brev ifrån YFU angående resan till Yes. Stod att det var dags att fixa med hemresan nu, så mamma och pappa vi får skypa en dag snart och se till och fixa det, men Robin får vara med då också för han har ju en del i hemresan där.
Erhm... ja, sen spelade jag frisbey med Lenni och gungade.
Gick sedan och la mig i solen och läste cosmopolitan som Emelie skickade (TACK <3) och som kom med posten på morgonen.
La inprincip i solen hela dagen, sen gick jag upp och fixade med kläderna i mitt rum samtidigt som jag lyssnade på musik och hade fönstert öppet. Wohi, härliga "sommar".
Därefter kom farmorn på besök med en väninna och då gick jag ner och sällskapade litegrann. I slutet av deras besök kollade vi på bilder ifrån Amerika som de hade tagit när de besökte min värdsyster.
En liten olycka inträffade med, med Lenni - han trillade in i buskarna när han spelade fotboll och fick en stor spåga in i benet som satte sig på ett sådant sätt att den inte ville ut. De försökte med alla knep i ca 45 min tills de bestämde sig för att åka till sjukhuset och ta väck den. Han fick ett stort plåster men ingen godisbit därefter som de lovade, för de glömde de bort, haha. Stackare! Fast han märke i för sig inte heller det.

På kvällen la vi alla utmattade på soffan... eller ja, jag och Birte. Lenni var halvsittandes och Kai satt vid datorn och informerade världen (på facebook till Jorun och Janne) över Lennis olycka.

Idag ser vädert inte lika mysigt ut :( ser väldigt grått ut bakom mina gardiner.
Hur som helst så åker jag idag och kollar på bio - gonmero und Julia (tror jag den hete) med några andra utbytesstudenter. Ser framemot det.

Förresten så glömde jag att skriva om hur bion var som jag kollade med Johanna i fredags. Den var jävligt rolig faktiskt! Handlade om en turkisk familj som flyttade till tyskland och inte kunde språket och då massa problem som uppkom. Synd att den var tysk för annars hade jag rått er till att gå och se den!
För övrigt så tycker jag också om Johanna, det blir inte så stelt med henne någon gång trots att det var första gången vi träffade varandra utanför skolan. Antar att det är för att vi har en hel del gemensamt också när det kommer till hur man har tänkt och upplevt sitt utbytes(halv)år.

Nu börjar jag bli hungrig, så ska ner snart och äta frukost med Lennart. De andra har precis åkt iväg till Kiel för att ha visning på huset som de äger.
Ha en bra dag!

Nej vet ni vad... jag sätter hit en ful design nu tills hampus har fixat en annan till mig.
Jag trodde då aldrig man kunde störa sig så mycket på en bloggdesign som jag faktiskt har gjort nu och anledningen till det är väl att jag vill att ni blir bemöta med lite ljus och vår när ni kommer in här. Lite lycka, så som jag känner inom mig. Och nu är hela designen svart med ett ynka ljus. Känns för höst och för tillfället väldigt deperimerande och så känner jag inte mig.

Ville bara säga det. Sen kan jag även tillägga att det är jättefint väder ute! Ska snart hoppa in i duschen, gå ner och äta frukost ochhoppas på att jag kan bära shorts idag utan att frysa, haha.

Gjorde vid mig idag, gick ner och åt frukost och fick lite sällskap av Birte och Lenni, eftersom jag var tidigt nere och de var fortfarande kvar. Lenni gick i alla fall och borstade tänderna och sen kommer han snabbt tillbaks och säger med tandborsten i munnen: "titta, där är en kantig boll" och pekar mot fönstret. Jag vänder snabbt huvudet.
APRIL APRIL!... ahhhhh! haha. Han kunde inte ens vänta med att bosta klart tänderna för att säga det. När man var mindre så var 1 april så himla "skoj" på något sätt, nu är det typ en vanlig dag egentligen och när man då är i närheten av en mindre så märker man att de "roliga" dagarna fortfarande finns kvar, och det är lite sött.

Idag trodde jag det skulle bli jättefint väder så tog på mig ett par strumpebyxor, jeansshorts, en t-shirt och en tunnare cardigan. Gissa vem som fick sitta och frysa i skolan förut Leah som var sjuk? Jo.. jag. Kunde man aldrig tro va?

För övrigt så var skoldagen rätt blä. Jag har sådan himla träningsvärk sedan igår, så det är rent sjukt. Har inprincip ont överallt, så det var bara allmänt jobbigt. Vi fick förresten tillbaks våra prov på biologin. Haha, jag fick en 5+. Skitbra :) :) ! haha, nej det är det inte. 6 är typ det sämsta man kan få, och det fick i alla fall en i klassen, så jag var inte sämst, wohooo. Men ja, helt ärligt, jag kan ingenting om nervsystem, blodomlot, koffeinkick, osv på svenska, så lite svårt på tyska då kan man ju tycka.. he-he.. Kan tilllägga också att jag är inte ledsen över det eller så, ifall ni tror det. Jag bryr mig faktiskt inte. Jag gjorde provet, jag gjorde mitt bästa och jag fick iaf 11 poäng och det är i alla fall poäng och det räcker för mig, under mitt år här. Jag sattsar inte allt på skolan. Kan väl säga lite också att jag är inte jätteimponerad av deras skola här och därför tänker jag inte köra slut på mig för något som jag inte stödjer (alltså deras inlärning).
Kan dock säga att igår fick jag en 1:a till i konst. Så nu har jag 2st 1:or av 2st arbeten. Jag kör inte slut på mig i det ämnet heller egentligen - jag tycker bara det är kul att få sitta där med en läsk bredvid pappert och musik i öronen och bara få ha sin egen stund mitt i skoldagen.
T.ex. så inträffade något igår som gjorde mig upprörd och då skrev jag först två a4 sidor och läraren sa till mig med att jag skulle lyssna. Slutade skriva men log inte åt henne en enda gång som jag annars brukar göra. Trött på att le inför de jävla lärararna. De är inte mer värda än oss studenter så varför ska man behöva vara extra vänlig mot de när man är ledsen/upprör eller inte mår bra. Det tar bara extra energi och den om något vill jag inte lägga på de som jag inte bryr mig om.
Vad jag egentligen ville komma till var i alla fall att vi fick en ny uppgift igår och det var en redan färdigjord figur som vi skulle måla en bakgrund till. Figuren såg typ förstörd ut. Typ ansiktet var som scream-masken. Och det passade mig för läget väldigt bra, för jag ville skrika ut rätt mycket men kände att så mycket kom ivägen och blockerar väl mig själkv för att reagera utåt. Hur som helst så målade jag lite på den och man mår faktiskt bättre av att måla och av att skriva, så därefter så mådde jag redan lite bättre.

Hoppar nu tillbaks till skoldagen idag. Geografin. Jag förstod ingenting! De försökte förkalra för mig och jag förstod smådelar men inte sammanhanget och det är ju det som är det viktiga? att man förstår helheten.
Ja, ja. I slutet när vi skulle prata om det så väljer läraren för första gången av alla jvla gånger att jag ska berätta om vad det handlade om. JAG VET INTE!!!!!!! Varför denna gånger av alla gånger? dessutom så måste jag bara fråga mig, han hörde att de försökte förklara för mig tidigare, osv. Och han måste ha sett och hört på mig att jag tyckte det var svårt, varför ska han då vara så elak och pressa ut mig inför massa folk. För vet ni vad? det var press! Det är så jävla typiskt tyska lärare. Där får de chansen att mala sig. Ahhhh, jag blir så jävla arg!!!!!!
Jag sa minst 10ggr att jag inte fattade men ändå lät han inte mig vara. Och sen när jag då t.ex. säger ett  lagom svårt ord så rättar han till mig. ATT HAN ORKAR?! jävla svin. Han kan ju åka till Sverige vet jag och se hur jävla lätt det är att förstå det vi pratade om idag på svenska.
Nej min dag hade varit bra hittintills om den läraren hade kunnat bete sig som en normal och respektfull människa.

Idag ska jag i alla fall vara med Johanna. Hoppas min dag blir bättre. Cyklade förresten för första gången detta året till skolan! woho! Hade dessutom följe med Jule och Nora.
Det var fint att äntligen kunna cykla.
Har hört att det ska bli varmt imorgon så jag hoppas då på sol med så att det inte bara blir varmt men molningt!

jaja, vi hörs!
Ha det bra. Hejdå.