Vänlighet på ett formellt sätt - hur?
Skrev precis ett mejl till läraren som det har blivit samtal med och sådär för att jag ibland har lite starka åsikter och tycker att rätt banne mig ska vara rätt. Det var fanne mig inte lätt att skriva det. Jag vet inte hur pass vänlig vs. formell man ska bör vara. Jag är sällan formell (tycker inte om det alls) men man kan ju inte heller vara för vänlig mot en lärare.
Jag sitter såklart på den fina titeln att vara våg, vilket gör att jag äger förmågan att ha sidor som motsvarar varandra i många fall. Samtidigt som jag kan vara intelligent så kan jag även vara väldigt naiv. Med det sagt vill jag komma till att jag egentligen har alla de där bra egenskaperna som i sådana här situationer helt enkelt inte lämpar sig, fast samtidigt gör de kanske det - bara det att det blir jobbigt för mig att veta hur jag ska bete mig. För hade jag inte haft många av de karaktärsdragen så hade jag kanske skapat stora konflikter istället? och det är ju det jag minst av allt vill.
Nu tappade jag av mig lite i det jag ville säga men hur som helst så är det så att inte nog med att en del av bakgrunden till hela "Problemet" spelar roll för mig utan också faktan om att varje människa vill ju att andra ska se dem på ett visst sätt - på det sätt som gör deras unika jag. Därför handlar man ett visst sätt och beter sig efter vad antingen hjärtat eller hjärnan säger. Att uppfattas för någon jag inte är, är hur jobbigt som helst för mig, och det är det som händer när jag försöker vara formel. Då känner jag att jag låter väldigt bestämd, påstridig och i sin tur blir det en allmänt jobbig Amanda jag ser. Även ifall att de är bra egenskaper så är de inga egenskaper jag känner mig bekväm att förknippas med. Sen när blev jag en vädligt bestämd person? nehej du, det har aldrig tillhört min karaktär. Jag har ju dessutom alltid tyckt det har varit jobbigt när någon försöker tvinga den egenskapen på mig och verkar besvärade över att jag inte handlar snabbt eller att jag ofta kan säga att jag inte vet, eller att det inte spelar mig någon roll. Huvudgrejen där i det hela är att många missar att det finns de som ofta kan säga "vet inte" - trots att de vet, eller de som kan säga att "spelar ingen roll", när det egentligen gör det. Jag säger inte att det aldrig händer mig, för det gör det, men många gånger då jag säger att jag inte vet - då vet jag inte heller. Likadant med när orden "spelar mig inte roll" lämnar min mun - då spelar det mig inte någon roll heller. Det tar många som att "men våga säga vad du tycker då!" Det är ju inte det att jag inte vågar, jag lämnar bara beslutet till någon annan som kanske vill ta det och vill den inte det så finns det ju andra sätt att komma på hur man ska göra. Kanske inte lika snabbt men varför började man t.ex. att dra lott någonsin?
Oj.. snubblade iväg igen.. blir lätt så när jag börjar skriva om det inre, hehe.. Nåja, kan väl säga en sak till om det där med mejlet till läraren.
Jag har ju uppfattas som bestämd och sådär nu inför honom, vilket jag tycker är jobbigt och eftersom jag har andra karaktärsdrag som empatisk, sympatisk, förstående, och liknande, så blir detta en krock. Jag säger inte att man inte kan vara bestämd samtidigt som man kan vara empatisk!! Bara det att är man bestämd så tror jag att man lättare kan kontrollera hur hjärnan ska fungera och välja ut det som är viktigast att få med i meddelandet. I sådana här lägen vill dock mitt hjärta tala vääääldigt mycket och när jag vet att läraren inte har haft det så lätt på senare tid så spelar det roll för mig, trots att det inte ska. Istället bör jag bli förbannad på att ens drog upp det som ursäkt, men jag kan inte det.
Jaja, meddelandet tog nog mer än 1 halvtimme att skriva, men nu är det i alla fall skrivet och jag tror det blev bra. Nu börjar mörkret redan falla och jag undrar lite vart dagen tog vägen.. äsch, nu blir det nog film :D
Puss
Julpyntning 2011
Igår var jag i stan med Larissa och köpte presenter till julklappsleken. Mina blev faktiskt inte så pjåkiga, trots att det är något "onödigt". Vad jag menar med att de inte är så pjåkiga är att jag blir inte ledsen om jag lyckas få mitt eget paket i slutändan ^^
Åkte på kvällen sedan hem till Robin och så lagade han lite mat och satte upp julgardniner medan jag julpyntade^^ Hehe.. Han sa att han med kunde göra det, men jag ville x) Glad blev han också för han tyckte jag la ner så mycket själ i det... hm, vet inte riktigt.. känns som alla som julpyntar lägger ner själ i det, på ett eller annat sätt :) Mycket glad blev han iaf för hur jag placerade ut hans lampor som jag bytte ut mot ljusstakar i fönstret. Det blev jag faktiskt nöjd med också för de lamporna ger ett sådant fint ljus. Så igår hade vi massa mysbelysning från både lampor, ljusstakar och ljus, wiii :) btw, julkalendern var inget julpynt, trots att det smälter in lite med det x).. den fick jag av mitt hjärta som en liten överraskning dagen innan 1 december. Om jag blev glad? ja :D
Fars dag
11.11.11
..bara för att alla andra ska nämna att det är en massa elvor i datumet idag, så ska banne mig jag också göra det. Ska jag vara ärlig så skriver jag mest detta inlägg för att undvika en ångestattack. Fy vad dagen har varit kämpig! Alltså skriver jag, så sysselsätter jag mig och så kanske ångesten går och gömmer sig litegrann. Egentligen finns det ingenting positivt med att ha den och den är fullkomligt onödig, därför 1. om jag blir sjuk så har jag redan varit "låtsassjuk" och då kommer nästa sjukdom att ta kål på mig. 2. när jag kan må bra, så mår jag istället dåligt? Totalt ologiskt och jag förstår inte hur det fungerar. Det krävs minsta lilla medel för att det ska trigga igång hela ångestprocessen. Innan var pappa på toa och jag kände hur ångesten började leta sig fram så fick knacka på dörren och fråga om han var okej - det var han, tack och lov! Det som var knappen till den attacken som vill fram nu var att Hampus hostade lite. Alltså aaaaaaaah monster i mitt huvud, försvinn!!! känner mig för fan som en psykopat!
och den här JÄVLA klumpen i halsen och muntorrheten.. bara försvinn, jag orkar inte mer! Varför kan allt inte bara vara som vanligt? varför finns bakterier som orsakar magsjuka? varför finns panikångest? vad tjänar det till?
god natt på er!
Lite knasigt ändå..
det kvittar hur många gånger man intalar sig att man ska njuta varje dag när man är frisk, efter att ha varit sjuk, ändå gör man fan inte det. Inte jag iaf. Nu ligger R på soffan och har gjort enda sedan igårkväll. Eller vad vet jag. På natten kanske t.om. kunde fan knappt gå upp på ovanvåningen. Jag hatar att jag är så jävla rädd för att bli sjuk men samtidigt så får jag ändå vara lite stolt över hur jag har hanterat det denna gången. Alltså sjuk och sjuk. När någon är förkyld är jag faktiskt ärligt talat inte så brydd... men magsjuka, ojojoj. Då ligger jag själv och skakar mig till yrsel. I början när han blev sjuk igår så kunde knappt andas i huset, men efter att ha städat hela morgonen idag, tvättat av ytor och luftat ut hela huset så det blev iskallt här inne så blir andningen lättare och jag känner ingen andnöd FÖRUTOM när jag har någon anledning till att gå in på toaletten däruppe. Då kollapsar jag typ. Nå ja vad jag ville ha sagt är: nu när han är sjuk så njuter jag av varje sekund över att jag är frisk. Känner typ i varenda cell att "åh vad härligt att kroppen inte ger vika". Sen när han blir frisk och jag kanske har insjuknat och blivit frisk.. ja.. vad händer sen? jo då glömmer jag nog ta mig fan bort den där känslan igen..
Bist du denn wirklich sicher das alles gut wird?
Fan vad trist allt känns nu. Känner mig lagom nedstämd om man kan säga så. Livet känns så tråkigt och jag vet knappt vad jag vill ha ut av det. Ena stunden vill jag en sak andra stunden orkar jag inte göra någonting åt situationen.
Jag har ett bra liv och borde vara glad och nöjd över det men någonstans så känns det som att det finns mer för mig därute. Vet inte var, när och hur det ska komma till mig. Känner mig så ensam i tankarna och vill rymma ifrån de. jag väljer på något sätt att acceptera det som det är och tänka att det blir bättre sen.. sen när jag har slutat, sen när jag har gjort dittan och dattan. Hela tiden är det "sen" när fan ska sen bli nu?
Jag bör inte klaga men jag vill inte ljuga och säga att jag är glad, för jag känner mig inte glad. Hela min situation känns så vriden. Te.x. i skolan jag känner mig mer "Kompis" med lärarna än eleverna. Jag mår bra av att dela av mig av mitt liv och känner att jag får så mycket tillbaks av lärarna. bl.a. en hel del beröm, men längre än så kommer inte min glädje. Den är kortvarig. Jag må vara smart, som jag fått höra men vad ger det mig?
Ändå så är det väl antagligen de där orden som får mig att inte tycka skolan är så jobbig.
Känner mig så kall. Så nu ska jag lyssna vidare på "Min" låt. Den enda låten som känns som tycks prata direkt till mig alltid när jag mår dåligt nu för tiden.
Auf deutsch.. sorriii :))
Vermiss dich unendlich viel meine verrückte freundiiin!!! <3
Mann, es ist immer so schön (ok wir haben nur 2 mal mit einandere geskypet... aber diese zwei mal dann, hehe) mit dir zu skypen!
Ich freue mich, dir wieder in der zukunft zu treffen! Du fehlst mir jeden tag und ich hasse wirklich das ich dir nicht hier bei mir hab. Wir haben uns seit erste treffen immer gut versthanden! Haha, hört sich an, wie ich in dir verliebt bin.. aber das weisst du ja schon das ich bin, meine liebe ;).. haha scherz!! :DD
Ok, ein bisschen ungerecht jetzt für meine andere schwedische freunde, die mein blog liest, dass ich nur zu dir auf deutsch schreib.. so ich soll jetzt mal aufhören :)) Hab dich lieb!<3
Vila i frid
Inatt och imorse togs två fina människor ifrån de nära och kära.
Jag kände ingen av de så bra, men känner ändå en sorg över att veta att mina nära och kära befinner sig i sorg nu.
Hade glömt sätta på ljudet och vibrationen på mobilen idag och på sista lektionen tar jag upp mobilen och får se två dödsbesked. Det blev sådan himla tyngd att känna att hoppet för mina nära och kära nu är borta, då den de som de älskar har lämnat de.
Jag har nog bara mer eller mindre bara en sak att säga till det. Jag är säker på att ni har förgyllt deras liv många gånger, precis som de har gjort med era. Ni är så himla fina, precis som de var och någonstans tror jag att er kärlek skänkte värme i deras kroppar när kylan kom till de.
Ikväll tänder jag ljus för er alla och tänker på er.
Don't take everything I have, Don't take who I am
I am
True
You put my love on top
Tror nästan att när man önskar sig förmycket, så är det då man blir besviken eller liknande. Jag orkar inte må såhär. Orkar inte ha att göra med dessa ständiga känslor. Får i för sig vara utan de någon timme hit och dit.
Inte för att jag har gjort så mycket på sistonde och det vet jag ju anledningen till det också, men det är ju också roligt hur få det är som lyckas se när jag mår dåligt, trots att jag ser det på alla andra. Varför är det så för? Är jag för stolt för att visa att jag också är ledsen eller är det inte mig felet ligger i? Eller så kanske det är bådera. Känns inte rättvist iallafall.
Men han förstår mig till viss del i alla fall. Allt kan han inte förstå, och det förstår jag(!) men att han åtminstonde ser. Att han bryr sig, att han bara liksom vet att det inte är bra med mig. Gud ska veta vad glad jag är att han alltid finns vid min sida. Jag har skrikit och gråtit nu, bett om jobbiga grejer, sagt saker som är tunga att bära, men ändå, ändå så står han kvar här, bedvid mig och ser inte ut att vara på väg någon som helst stans.
Jag förstör hans dagar och är inte värd det jag får tillbaks egentligen men av någon anledning så ger han mig allt han kan ändå.
Jag kan inte förstå hur dåligt jag sov inatt, att det gjorde ont i mina ben och mage. När det sedan var dags för att gå upp så slog något till mig. Jag kunde inte längre bara. Stängde av ugnen. Tog telefonen, tog på mig mina rosa flipflops trots mina tjocka vita strumpor som satt på och gick ut i det våta gräset, till min lilla plats. Ringde han och grät floder och han tröstade. Andades och gick in igen, in till mamma och pappas rum. Stängde dörren och ringde ett annat samtal, sen gick jag upp och la mig igen och mådde bättre.
Man kan väl säga att detta lite rent utav är en kärleksförklaring. Jag ville skriva ner det här, för jag vill titta tillbaks på detta när jag mår bättre igen och jag kollar ingen annanstans än här.
Så om du någon gång läser detta mitt hjärta.. Du förstår mig och att du bara låtsadesfisa precis för att jag ska krypa ner i sängen hos dig. Haha du är för gó du! Inte för att fisar lockar, men du ville väcka min uppmärksamhet, haha.. Förresten så är du så sött när du sover, förutom när du sover med dina ögon öppna, det skrämmer bara skiten ur mig, haha!
Jag älskar dig min fina<3
haha<3
Inte för att jag har gjort så mycket på sistonde och det vet jag ju anledningen till det också, men det är ju också roligt hur få det är som lyckas se när jag mår dåligt, trots att jag ser det på alla andra. Varför är det så för? Är jag för stolt för att visa att jag också är ledsen eller är det inte mig felet ligger i? Eller så kanske det är bådera. Känns inte rättvist iallafall.
Men han förstår mig till viss del i alla fall. Allt kan han inte förstå, och det förstår jag(!) men att han åtminstonde ser. Att han bryr sig, att han bara liksom vet att det inte är bra med mig. Gud ska veta vad glad jag är att han alltid finns vid min sida. Jag har skrikit och gråtit nu, bett om jobbiga grejer, sagt saker som är tunga att bära, men ändå, ändå så står han kvar här, bedvid mig och ser inte ut att vara på väg någon som helst stans.
Jag förstör hans dagar och är inte värd det jag får tillbaks egentligen men av någon anledning så ger han mig allt han kan ändå.
Jag kan inte förstå hur dåligt jag sov inatt, att det gjorde ont i mina ben och mage. När det sedan var dags för att gå upp så slog något till mig. Jag kunde inte längre bara. Stängde av ugnen. Tog telefonen, tog på mig mina rosa flipflops trots mina tjocka vita strumpor som satt på och gick ut i det våta gräset, till min lilla plats. Ringde han och grät floder och han tröstade. Andades och gick in igen, in till mamma och pappas rum. Stängde dörren och ringde ett annat samtal, sen gick jag upp och la mig igen och mådde bättre.
Man kan väl säga att detta lite rent utav är en kärleksförklaring. Jag ville skriva ner det här, för jag vill titta tillbaks på detta när jag mår bättre igen och jag kollar ingen annanstans än här.
Så om du någon gång läser detta mitt hjärta.. Du förstår mig och att du bara låtsadesfisa precis för att jag ska krypa ner i sängen hos dig. Haha du är för gó du! Inte för att fisar lockar, men du ville väcka min uppmärksamhet, haha.. Förresten så är du så sött när du sover, förutom när du sover med dina ögon öppna, det skrämmer bara skiten ur mig, haha!
Jag älskar dig min fina<3
haha<3
Förståelse?
Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara för mig att sätta gränser när det kommer till en viss del av mitt liv. Varför ska jag hålla på att ge massa chanser hela tiden och tro att det blir bättre. För det blir det inte. Sluta vara trevlig! sluta bry dig, för hur pass mycket bryr den sig tillbaks?! NULL. Alltså är det så fan i helvetes jävla värt det att lägga ner tid på någon som ändå glömmer bort vad man är för en person. Än en gång säger jag det: Jag vill inte vara någon jävla stötepelare som bara är okej att komma till när problem uppstår. Nej, nej och fucking NEJ!!!
Jävla sorgligt att jag ska behöva bli otrevlig och allt det där bara för att vissa människor har en tendes till att glömma bort att alla har lika värde och om den har rätt till att kasta en massa på mig så har den fan också en skyldighet att fråga efter (åtminstonde) hur det är med mig och inte bara använda det som en inledning till samtal för att sen kunna berätta om sitt.
Im done, Im out. Tschüss.
Sådan här fetlust har jag nu att göra om det här. För en rätt sjuk grej är att jag länge har trott på "people change, things goes wrong, shit happens, life goes on"... but hey let me tell you the true story. PEOPLE DON'T FUCKING CHANGE. or some do, but that's way to little people who does!
Jävla sorgligt att jag ska behöva bli otrevlig och allt det där bara för att vissa människor har en tendes till att glömma bort att alla har lika värde och om den har rätt till att kasta en massa på mig så har den fan också en skyldighet att fråga efter (åtminstonde) hur det är med mig och inte bara använda det som en inledning till samtal för att sen kunna berätta om sitt.
Im done, Im out. Tschüss.
Sådan här fetlust har jag nu att göra om det här. För en rätt sjuk grej är att jag länge har trott på "people change, things goes wrong, shit happens, life goes on"... but hey let me tell you the true story. PEOPLE DON'T FUCKING CHANGE. or some do, but that's way to little people who does!
LOVE YOU!!!
suddig bild </3
Har skypat med min fina Annika idag! Första gången vi pratar på 2månader och 1 dag... fy, det känns inte bra. Saknar henne så himla mycket och tänker på henne ständigt. Hur kunde det bli såhär, att en av mina finaste vänner sitter i Finland, Olulu... jävla oluluulululuuu, varför har du min eskimåisss?
Mer än en timmes gråt och skratt blev det idag. Fy vad jag har saknat dig så jävla mycket!!
HAB DICH LIEB!! BESUCH MICH DEINE DUMME ESKIMOOOO ;) DU MUSS JETZT EIN BISSCHEN ARBEITEN UND GELD KRIEGEN ;) hahaha... ich soll gar nicht sagen, haha! Ich muss ja auch arbeiten und geld kriegen, so ich zu dir fahren kannst! möchte gernee deiner kleiner dorf sehen :DDD haha! <33
Grattis snygging :D!
Am I stressing you?
- Inga mer läxor idag (jo egentligen..)
- Inte byta cykel
- Inte hämta nycklarna
- Inte åka till Svarte
- Inte köpa växter till fönstrena
- Inte städa rummet
- Inte rensa garderoben
- Inte tömma datorn
- Inte lägga ut annons på blocket.se
- Inte beställa framtida höstjacka
- Inte tvätta
- inte hjälpa till med maten
Ihh, jävla stress... it hurts.- Inte byta cykel
- Inte hämta nycklarna
- Inte åka till Svarte
- Inte köpa växter till fönstrena
- Inte städa rummet
- Inte rensa garderoben
- Inte tömma datorn
- Inte lägga ut annons på blocket.se
- Inte beställa framtida höstjacka
- Inte tvätta
- inte hjälpa till med maten
Istället gör vi såhär:
- inte ett skit
- inte ett skit
- tar ett bad
- inte ett skit
- äter veg. Hamburgare
- inte ett skit
- tittar på Robinson
och sen....
sen går du och sover.
Godnatt
- inte ett skit
- inte ett skit
- tar ett bad
- inte ett skit
- äter veg. Hamburgare
- inte ett skit
- tittar på Robinson
och sen....
sen går du och sover.
Godnatt
En hjärntänkare - Typiskt svenskt
Du vet att du är svensk när du har en tendens att upprepa ett och samma ord flera gånger i rad. Till exempel säger du gärna ”Hej, Hej!” istället för ett enkelt ”Hej!”.
Jag var lyckligt omedeten om detta tills jag flyttade till London. Vanan att säga samma ord flera gånger i följd tog jag med mig när jag talade engelska, varför jag sa till exempel ”yeah, yeah, yeah, yeah” (snabbt, mer som ”jäjäjäjä”) istället för bara ”yes”. Mina engelska kollegor var rara nog att tycka att detta lät gulligt och började själva säga ”yeah, yeah, yeah, yeah”.
Nu hade jag redan lagt mig av den norrländska vanan att säga ”ja” genom att dra in luft ”juuup”, annars kanske de hade anammat det också. Eller inte.
Ja, ja, det var det, det.
Tack Tack.
OjOj, vad tiden rinner iväg.
HejHej.
