Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara för mig att sätta gränser när det kommer till en viss del av mitt liv. Varför ska jag hålla på att ge massa chanser hela tiden och tro att det blir bättre. För det blir det inte. Sluta vara trevlig! sluta bry dig, för hur pass mycket bryr den sig tillbaks?! NULL. Alltså är det så fan i helvetes jävla värt det att lägga ner tid på någon som ändå glömmer bort vad man är för en person. Än en gång säger jag det: Jag vill inte vara någon jävla stötepelare som bara är okej att komma till när problem uppstår. Nej, nej och fucking NEJ!!!
Jävla sorgligt att jag ska behöva bli otrevlig och allt det där bara för att vissa människor har en tendes till att glömma bort att alla har lika värde och om den har rätt till att kasta en massa på mig så har den fan också en skyldighet att fråga efter (åtminstonde) hur det är med mig och inte bara använda det som en inledning till samtal för att sen kunna berätta om sitt.
Im done, Im out. Tschüss.



Sådan här fetlust har jag nu att göra om det här. För en rätt sjuk grej är att jag länge har trott på "people change, things goes wrong, shit happens, life goes on"... but hey let me tell you the true story. PEOPLE DON'T FUCKING CHANGE. or some do, but that's way to little people who does!