Hur fan kan hon bara sitta där och låtsas le, säga att allting är bra för ALLA? Vad i helvete vet hon om det? jag blir så äcklad, så ledsen och känner mig okapabel till att göra någonting åt det.

Kvällen ägnade jag åt att studera men efter det, då jag fick tid till att tänka, så grät jag istället. Nu är jag där, den som ingen märker. Fast det är ju lögn det med, det vet jag! Just därför skakade jag av mig det, satte mig framför speglen och gjorde affischering, eller vad det nu heter: jag är bra, jag är fin, jag är inte konstig, jag är bara inte som de. osv. jag hade nästan en riktigt trevlig konversation med mig själv :) haha skämt..

Nåväl, det resulterade i att jag började känna mig sprallig och ville le en massa, så jag tänkte ta den känslan och bevara den: