veenus

Bara en dag kvar av den kortaste månaden detta året, som har kännts som en av de längsta på flera månader, av något underligt skäl.
Jag bestämde mig för att följa med upp till Gross Nordsee/Kiel/Flensburg idag för jag har inte varit med på ett bra tag nu. Så trots att jag var lagom halvkrasslig så följde jag med, för om man jämför så måde jag nästan dubbelt så mycket bättre än vad jag gjorde för 2 dagar sedan. Det är sjuuukt vad snabbt jag blev bättre igen.

Vägen till Gross Nordsee var egentligen fin, det var lite dimmet men solen stod på och det var bara allmänt vårligt på något sätt, så en sol sken inombords med. Dessutom i vetenskap om att det alldeles snart är marz, det gjorde mig också glad.
Huset de har där var under renovering men guuuud vad fint det var där! Uppbyggnaden och allt. Jag måste säga att jag trivs verkligen superduper mycket i denna familj men på något sätt så kändes det som att jag kom de ännu ett steg in på livet idag eftersom jag fick vara med lite om deras historia. Jag vet att de många gånger har pratat om hur de hade det när de bodde i Kiel/Gross Nordsee och lite småhistorier och så, men det var annat och få se hisotrian lite, med egna ögon. Jag förstår att de saknar det huset!
Lennart visade mig bland annat på vilken plats han hade blivit född på, de visade mig Joruns loft som hon hade övanför sitt rum där hon hade sina leksaker. De visade mig Joruns rum där samma målning på väggarna som fortfarande var kvar trots att många år hade gott och att en annan familj har hyrt huset men inte ändrat just målningen i det rummet. De berättade vad som hade varit i de olika rummen och trädgården var bara helt underbar! Framför allt fastnade jag för en sak i köket. Att diskbänken har fönster hela vägen och att man har utsikt över trädgården, jag har alltid haft en förkärlek för det, trots att vi aldrig har haft det.

Birte arbetade lite i huset och visade runt paret som var intresserade om att hyra det. Jag och Lennart gick runt och det var mest han som gav mig en rundvisning och berättade. Sedan satte vi oss ner i Kai och Birtes gamla rum, på min filt och picknika lite med bretzel, vatten/saft/ och choklad.
Därefter, på mitt insiativ spelade vi tre i rad. Vi hade inte mycket material så spelpjäserna fick bli 1 centare och 2 centare och spelplanen.. den fick vi bygga upp med fantasi - inte får att det är så svårt, haha.
När Birte var klar åkte vi till Flensburg och fikade med hennes föräldrar. Så himla trevliga och härligt par! Synd att man inte ser de så ofta. Vad som dock slog mig, eftersom jag har en förmåga att reflektera så jädrans mycket... är när jag märkte att de hade vars en säng i samma rum och då kom jag att tänka på att det har min mormor och morfar med. Jag må vara för "liten" för att förstå det just nu för jag fattar det inte, haha. När man är barn sover man i en säng, när man blir äldre får man en lite större säng (möjligtvis) och den delar man kanske då och då med vänner eller flickvän/pojkvän sen blir man äldre och flyttar ihop och skaffar sig en gemensam säng och det är väl typ inget snack om saken? Det är väl inte så att någon ens diskuterar att "nä, hörru ska vi skaffa oss vars en säng?" Eller? O.O
Sen blir man äldre och när de är dags för att köpa en ny säng så införskaffar man sig vars en. Vad beror det på?
Gud, det ska krävas en viss Amanda som funderer över sådant alltså... -.-!
Nåja, jag har haft en bra söndag. Imorgon börjar skolan 12.00 för min del. Har tyska, engelska och senare kör.

Sov gott! Natti natt!! :)

Veckan har väl kanske inte varit en av mina bästa, om man säger så.
Trots det så tror jag nog inte att det i grund och botten var hemlängtan, ÄVEN ifall jag aldrig mer förr har känt att jag vill åka hem. Nej, vet ni vad? Den tanken skrämmer mig också, och jag vet inte varför. När jag insåg att, nej.. nu vill jag faktiskt bara hem och INGET annat kunde få mig att stanna kvar, då blev jag rädd istället och tänkte "nej, men gud.. är det nu det är nu? nu man bara "ger upp"?" Känslan var liksom härlig på något sätt samtidigt därför skrämde den mig. Tänkte att jag hade inte så mycket mer kvar att kämpa för, jag har redan utvecklats tillräckligt, min värdfamilj är underbar och vi kommer säerkligen ha kontakt resten av mitt liv i vilket fall som helst och skolan, skolan suger och människorna i skolan går det upp och ner med. Nu är de stressade på grund av viktiga prov inför nästa år och därför går det just nu väldigt mycket dåligt med de. Jag ser de som oehört självupptagna och arroganta.
I tisdags fick en tjej för sig att kritisera min tyska på ett sätt som gjorde så jävla ont. Jag kan bli kritiserad, det är inte det. Det är mest på sättet hon gjorde det och på sättet hon alltid gör det, och i tisdags fick jag nog. Måste ändå säga att jag är "glad" att hon gjorde det. Nu har jag lärt mig att man kan säga till också när någonting stör en. Det har jag mest fegat mig ur innan. Nu sårade hennes ord mig så oehört och jag blev så himla arg på att det finns människor som henne, men som sagt, tur att de människorna finns så man kan lära sig hur man absolut själv inte vill vara och hur man ska stå upp för sig själv inför dem. Jag gick i alla fall därifrån och började gråta inne på toaletten men tänkte inte "ge upp", så jag gick tillbaks och mötte hennes öga mot öga igen. Hon gav mig då en lång ursäkt och jag måste väl säga att den var bra men jag mottog den inte riktigt för det. Därför jag vet att det hon gjorde ingår i hennes personlighet och jag vill inte blanda mig med sådana personligheter som älskar att göra narr av andra för att själv må så jävla bra. Dessutom drog hon in självklara saker som jag lite smått hade nämnt innan jag gick iväg till toaletten för att gråta. Så det var ju enklare att ge en ursäkt då ju, det betyder ju inte att hon tror på sin egen ursäkt.

I onsdags hade mamma födelsedag och vi skypade framåt kvällen. Tidigare på dagen hade jag bara en lektion eftersom de andra skrev ett viktigt tyskprov och efter skolan åkte jag in till stan och köpte present till mamma (haha, sent ute! sorri!). Åkte sedan hem och packade in presenten och skrev kort. Pratade lite med Birte innan jag stack iväg igen till Altona för att skicka både mamma och pappas present. Jisus.. snacka om kass planering.
I alla fall så blev det stressigt för träningen jag skulle gå på började väldigt strax därpå, så fick springa snabbt som bara den men kom ändå lite försent till pilatesen.

I torsdag hade jag en av mina värsta dagar och började gråta på rasten. Jag satt ca 25 min och bara grät och kom någon fram och frågade hur det var? nej. Jag må ha gråtit tyst, men herregud. Som jag skrev tidigare många av dessa människor är så självupptagna så de har svårt att se vad som händer runt om kring de. Sorgligt!
Det kom EN kille och satte sig bredvid mig, men han visste inte att jag grät från början och när han såg det så sa han "oh...OOOHH! - hast du heimweh? (har du hemlängtan?)"  jag sa med tyst röst bara "ja.." och sen började jag gråta ännu mer och då kommer hans jävla "ohhh.. ohhh" igen och sen lyfter han på röven och går därifrån. Meine gutte! hur okänslosam får man lov att vara. Han hade inte behövt säga något speciellt för jag vet att ord inte hade kunnat hjälpa mig så mycket. MEN.... en hand på axlen hade varit mer än välkommande.
När jag sedan stod på toaletten för att fixa till mig lite så möter jag en av de som är lite utstötta i klassen. Hon tittar ett tag på mig och frågar sedan "geht es dir nicht so gut?" (jag gråter.. vad tror du?) "nein.." "oh, hast du heimweh?) (jaaaa, ännu en gång, vad fan?) "ja... und das ist wegen die menschen hier... blablabla (beroende på människorna här... blablabla)" Så jag fick snacka av mig litegrann i alla fall och innan jag gick iväg igen så tackade jag henne för att hon frågade hur det var. Hon skulle egentligen bara veta hur betydande det var. Kanske hade hon kunnat känna sig lite mer betydande då och inte se sig så som hon möjligtvis gör bara för att de flesta i klassen är snobbar. Hon må ha en sjukdom som handlar om att hon är liten i både växt och sinne och har behövt ta tabletter för det. Trots det så verkar hon ändå ha mer medlidande än de flesta andra där. Så man kan ju undra vem det är som behöver medicinsk hjälp. Att hon ännu inte bryr sig om samtalsämne som killar och shit... hur jävla betydande är det? Jag hade ingen utvecklingsproblem i medicinsk seende och jag var inte särskilt intresserad av det heller och då hamnar man lätt åt sidan i skolan. Tur jag hade en bra klass i högstadiet alltså.
Världen är så in i satans sjuk som ger de människorna som inte riktigt passar in för tillfället en knuff åt sidan. Det sägs att det är bra att alla är olika men ändå är det typ ingen som ger alla en chans eller inte många som vill höra på en som kommer från "utomgjoringarnas" (de motsatta personernas) sida.

Igår, fredag, eller snarare torsdags natt blev jag sjuk - förkylningen, och ni vet alla hur det är. Snor, snor, snor.
Ni får lov att tycka att jag är äcklig men jag ville faktiskt veta vad snor innehåller för då kanske man kan påverka mängden som bildas själv. Så jag sökte upp det på google, och det innehöll bakterier (såklart) damm, smuts och så vidare, så jag tänkte att då bytar jag sängkläder, tar ut soporna från mitt rum och städar lite. Idag när jag vaknar är det tusen gånger bättre mig... så... när ni är förkylda så städa, trots att ni inte orkar, för det lönar sig förhoppningsvis litegrann ;) Och drick vatten, ät frukt och sådant, men det vet ni redan.
Idag tar jag det nog lugnt i alla fall så förkylningen kyler av sig helt.

Ha en fin dag allesammans!
Nu ska jag duscha och sen ner och äta frukost.
Hejdå! :))



Ett citat värt att tänka på: When you're going through hell, keep going.
-Hur ska du annars passera helvetet?

Kvällen blev lite bättre igår, men jag var uttråkad. Det var mer en fest än en bal, tyckte jag och därför tyckte jag det hela blev vridet. I början var det helt okej och jag fick många beröm för min klänning och håret och man pratade typ normalt. Sen dök alla upp som hade förfestat tidigare och då ballade ur för min del, tyckte inte det var kul mer.
Därför bestämmde jag mig för att ringa och fråga om jag kunde bli hämtad innan jag skulle glömma bort det som jag tyckte om med balen. Bäst att sluta när man minns det bästa med den, tänkte jag.

Ville mest bara skriva det. Idag är de andra i Kiel och jag ska antingen träffa Leah eller Annika, eller båda idag.
Ha en fin dag!

Börjat skriva en bok förra veckan och här får ni två klipp ifrån den:

Saker jag älskar:


Som det står - tatueringar jag funderar över.
Revbenen tycker jag verkligen om men kan inte bestämma mig för ett betydande ord. Charlys tass ska jag definitiv tatuera in! Men nu när jag tänker efter så menar jag nog fotryggen inte leden..

Nog för att jag har haft himla många down-perioder, men idag ville jag bara sätta mig på flyget hem. Jag vet inte vad som gick fel idag, men än så länge har inte mycket kännts bra och jag blir bara så arg. Arg så jag gråter och blir frustrerad och var ska jag göra av de känslorna? Vem ska jag slänga dem på? Jag vill bara skrika för det gör så ont.
Jag ska försöka förklara vad det är som ger mig dessa känslor men jag vet inte hur pass förvirrande det blir.
Jag ger det i alla fall ett försök.

I morse vaknade jag upp som vanligt och så, inget gick direkt fel, däremot så blev jag helt plötsligt sen till bussen och fick springa som bara den på hal is, kul... sen när jag börjat gå ett tag (bara för att jag kunde se busshållplatsen) så ser jag bussen komma och får börja springa som fan! Känner mig rent slutkörd sen när jag står därinne i bussen och jag vet inte ifall något snea sig i huvudet på mig men jag orkade inte säga hej till de människor , jag kände, som stod där. Jag var trött och jag orkade inte vara den som är först och säger hej. Inte nu igen.
Vi hade sedan biologi och jag måste säga, jag börjar bli så trött på min klass nu. Jag vill bara ställa mig upp och räcka finger åt hela högen och bara skrika en massa svenska idiotord på dem, för vad enda in i helvete, de förtjänar de, i alla fall vissa. Inte för att de kanske gör något särskillt mot mig men det är ju kanske också just det som är problemet. Jag finns också, jag är då fan heller osynlig, har jag aldrig tidigare varit i alla fall.
Sen dessa människor är så jävla in i helvetes studielinriktade. Det känns nästan jobbigt för dem, verkar det som att ha mig bredvid för jag tar ju extra tid. Den tiden tar de hellre till att diskutera med någon som har flytande tyska, men de missar en jävla stor grej där och det är att jag är 18 jäävla år  med mer erfarenheten än vad de har som växt upp i sitt snobbiga och rika stad och hållt sig med samma kompisgäng genom alla åren. Jag är inte de, jag är inte så ung, DUM och oerfaren som de. Jag har en vettig hjärna och mer utvecklad än deras ärthjärnor som inte inser att skolarbete inte är livet. Livet är bl.a. din omgivning och dig själv, hur du visar för andra vilken fin människa du är och känner dig tillfreds med det. Får väl låta hippy nu... men vad är viktigare än kärlek?
Hur som helst.. okej, vill de leva i sin ovänliga värld och missa chansen att lära känna en människa som har så mycket att ge men att de bara är för tröga för att inse det, så är det fine för mig, men att gör amig inte osynlig är bara botten!!!
Jag fick i alla fall hjälp av min granne på biologin efter ett tag och då säger läraren med en sådan märklig min "tack" till honom. Precis som att jag var ett jobbigt fall att ta hand om. Då slapp han att förklara uppgiften annorlunda för mig. JA, jag må ha överreagerat men hade ni varit i min situation och kännt er som jag gör idag så hade ni med tänkt så. Det svär jag på.
Det värsta idag var ändå PGW:n, vi hade vikarie. Ohhhhhhh, jag haaaaaaaaaataaaaaaaaaaaaaaar att jag inte är snabb i mun ibland och att min tyska inte kommer så snabbt när jag håller på att blossa upp.
Hela lektionen gick ut på att de skulle göra ett ungdomsval. För er som nte vet det så har regeringen i Hamburg kraschat och nu ska man välja en ny och eftersom politik är ett stort ämne i Tyskland så gör de ett val i skolorna också, där eleverna får välja (självklart räknas inte det i de riktiga rösterna).
Kan ni gissa vad?
Jag stod inte på listan, som vanligt!!!!!!! Så jag fick ingen lapp och kunde därför inte rösta. En annan del av lektionen var att de höll på med sina profilval till nästa år, inte heller där kunde jag delta. När jag hade väntat 45 min så går jag fram till läraren och frågar om vi ska göra det här valet hela lektion ut och får till svar "ja, antagligen, vadå då?" svarar att jag har inte fått någon lapp så jag får tydligen inte rösta. Då blir hon rent ställd och frågar mig "varför inte det då?" NEJ DU DET ÄR EN JÄVLA BRA FRÅGA, exakt samma som jag vill fråga dig din idiot. Nej, det sa jag inte men hade gärna velat säga det. Hur som helst så ska min nu helt plötsligt underbara-klass-som-alltid-hjälper-amanda blanda sig i. AHHH. Duger det inte alltid så duger det inte då heller. Får bara en känsla av fjäsk. De gör det för sitt eget bästa, inte för att de vill hjälpa mig. Utan för att de ska beröm eller ett tack.
Ja, ja det blev inte så mycket med den där lappen i alla fall men FRU äckel säger inför alla "du vill att tillåter dig ledighet, va?" JAJAJAJA, för vad tycker du att jag ska göra här, helt ärligt????
"- ne, ne.."
Sen säger hon att jag ser irriterad ut och det gör henne ledsen att det inte var någon lapp för mig men det är bara 45 min kvar.  Gå och sätt dig med andra ord och tro fan att jag var irriterad, nej det var jag nog inte nu när jag tänker efter, jag var arg.
Gick liksom och satte mig och pluggade in musik i öronen och hade mobilen framme, JAAA, jag hade den framme. Tänkte att hon får säga vad katten hon vill, vad kan hon göra? Hon får mer än gärna slänga ut mig så jag slipper vistas i hennes närhet som bara beteer sig så riktigt äcklat mot mig.. typ jag är lärare, jag bestämmer. Ja, inom detta klassrummet kanske du tror du gör det, men jag har en egen vilja med och den kan du i slutändan inte trappa ner på, för då är det du som kommer att få kängan i röven. Ni skulle ha sett hennes flin, då hade ni förstått.
Killen som satt bredvid mig satt och dunkade i bordet som jag låg på med huvudet och jag brukar alltid be vänligt ifall jag stör mig på något att den ska sluta, men jag ville inte vara vänlig så jag bara vände mitt huvud om till han och gjorde ett frustrerat läte som man kunde tolka som "men kan du ge fan i det någon gång?!" Det funkade i alla fall.
Körde igenom låtar som losing you, hold on och sedan gick det över till lite lugnare i hörlurarna under tiden som några tårar föll ner för kinderna. Hade huvudet i bordet så ingen såg men det hade nog kvittat. Jag hade kunnat ställa mig framme vid tavlan och börjat storgråta. Tvivlar på att någon hade brytt och sett mig ändå.
Nej okej, klart de hade sett mig men att gå först fram och fråga vad det var, hade nog tagit den "Modigaste" fem min.

Ja, jag har en dålig dag. Dem brukar oftast inte vara såhär dåliga. Idag orkar jag bara inte med folket i skolan och det värsta är att jag ska dit senare idag. Tänker i alla fall positivt eftersom det är en "Bal", så det där skolsnacket försvinner förhoppningsvis.
Jag ska göra mitt bästa för att hålla huvudet uppe för många svaga människor kan aldrig ta ner en stark oavsett ifall den står ensam. Segraren står ensam mamma, eller hur?

Leah kommer hit vid 4 och då ska vi pyssla till oss. Jag hoppas vi får trevligt ikväll.
Hoppas ni med får det!


Inte jag som har tagit bilden!


Förlåt för detta inlägget, jag vill inte göra er oroliga, så bli inte det! Alla kan ha en dålig dag och vissa dåliga dagar känns värre än andra.

Ska alldeles strax gå upp så jag får något gjort på min lediga dag! Men tänkte att jag tittar in här och skriver några rader först.
Till en början, min mobil är i söndeeer, OFTA! I alla fall så vet nog de flesta som behöver veta om det redan, men ändå vill bara klaga i min blogg med :)
För det andre var det ju alla hjärtans dag nu i dagarna och jag kan väl säga att det kändes lite surt. Den vanliga tanken när jag missar något som egentligen ska firas med Robin till en början är den tanken, som jag nog har nämnt tidigare.. "när man nu har en pojkvän så är det första man gör och missar höjdpunkter, eller liknande". Jag har aldrig varit ett alla-hjärtans-dag freak, men det är bara tanken på att det finns en sådan dag och att man missar den som gör det jobbigt. Jag vet inte om ni förstår vad jag pratar om för jag märker att vad jag tänker inte riktigt går ner i orden jag skriver.
Hur som helst höll vi igång alla hjärtans dag på ett annat sätt. Vi tog upp vad vi hade gjort ifall vi inte hade varit isär och det gav ett leende på läpparna. Haha, nog för att det mest handlade om att jag skulle bli bortskämd med frukost på sängen och välja bio eller filmkväll hemma och var vi skulle äta och så, men ursäkta moi, x) det har inte hänt för ofta i mitt liv, speciellt inte det med frukosten, så jag kunde inte annat än le ett av de fetaste leendena i min historia. ^^) Trots jag många gånger har försökt inbilla mig själv innan att jag nte är så tjejig som alla andra, så fick jag nog ge mig själv en smäll på näsan denna gång, för det är nog inte riktigt sant.

Idag är tanken att jag ska träffa Leah, men jag själv var lite otydlig igår så jag vet inte riktigt om hon hängde med i svängarna. Jag hoppas att hon fortfarande har tid!

Ne, nu ska jag upp, duscha, göra vid mig, äta frukost, fixa med en present och ringa Leah!

ha en bra dag idag!

'

vet inte vem som kollar bilder på min facebook och inte, så sorry ifall ni redan har sett bilderna.

Jag steg upp runt kvart i åtta och började leta efter kläder, packa väska och bädda upp en säng till Annika, som skulle sova över hos mig samma natt.
Hade sedan följe en bit ner till tåget med Kai som skulle handla bullar eller bröd på bageriet.

Det var mig ett jääävla liv på tåget till Hannover eftersom det samma dag skulle vara ett fotbollsspel i närheten och HSV spelade.. ett hamburgslag och ja, tyskar och fotboll..
T.ex. så satt sig 2 killar bredvid oss och den ena drack öl, alltså klockan var runt 9? Örk i vanliga fall, men alltså..
Dessutom så fick man inte dricka alkohol på tåget och när sedan en kvinnlig polis upptäckte att han drack.. ja, hon försökte så gott hon kunde med att "fånga han" och eftersom han inte ville erkänna att det var hans och inte följde med henne så gick hon och hämtade en annan polis och när hon kommer tillbaks har han ju såklart gått. Hur dum får en polis bli? Kvar är kompisen som får skulden av den nya mer utrustade polisen och kompisen bara "Jag drack för fan bara min jävla kaffe, vad vill ni??" sen vände han ryggen och gick. Vet ni vad, de kom undan. Gud, vad poliser är lagom maktlösa ibland, kvittar hur jäkla mycket skyddsvästar och petonger dem har, inte många som verkar frukta de.
På tal om de där killarna så var de faktiskt trevlig ändå, så mig gjorde det inget att de smet undan. En vän till från de ställde sig också hos och och pratade med oss om Sverige och Finland. Jag minns inte namnet på stranden, haha.. men de tyckte i alla fall vi skulle komma dit i sommar. Där känner jag att alkoholen hade påverkan. För snälla ni, Hamburg - strand. Jo, nämen klart. Ett, ni kommer aldrig komma ihåg att ni ens pratade med oss (tjejerna på tåget) och två, i hamburg finns där inte bara en drös med människor utan en väldigt stor drös med människor, good luck to find us on the beach..
Kan i alla fall nämna att vi fick, inte bara utav dem, utan även av andra under vår resa mycket beröm för vår tyska x) T.ex. så innan killarna kom dit så var där en kvinna och eftersom jag och Annika pratade om utbytesåret och så vidare så förstod hon att vi var utbytesstudenter så innan hon lämnade tåget så sa hon "fortsatt trevlig vistelse i Tyskland och ni pratar härlig (?) (alltså toll på tyska) tyska" Vi bara "taaaack!" haha..

Framme i Hannover så checkade vi in rådhuset, kyrka, shoppingställena, osv, men jag köpte typ inte så mycket direkt. Inte Annika heller, jag vet inte vad det var med oss men vi båda var så fruktansvärt nerkylda, tysta och utmattade. Inte många ord vi sa till varandra, hehe.
Vi hade ingen lust till en början att egentligen åka till Elli eftersom vi var rent slutkörda men vi gjorde det i alla fall och det blev verkligen skitnaaajs där även ifall vi inte kunde stanna sålänge pga. tågen!!!! -.-
I Ellis kök var vi 6 människor från 6 olika länder, smaka på den! Italien, Sverige, Finland, Norge, Tyskland och Südafrika!! Gissa vem som gjorde det mesta av maten? ITALIENAREN! och vad bjöds det på? PIZZA ;) haha! Underbart! :D
Vi fick i alla fall bråttom i slutet eftersom vi inte kunde missa tåget hem och jag kommer då aldrig glömma den dagen!
Jag sprang med en tjocktröja och plånbok i ena handen och en pizza i andra. Kameran la i väskan som jag inte hann stänga och jag oroade mig hela tiden för att den skulle gå i sönder men hade ingen tid till att stanna och fixa det. Jag, Annika och Italienaren - Flavia sprang igenom en tysk by i mörkret med vars en pizza i handen och snön bara föll ner fort som bara den! Kallt var det med.
Vi hann med tåget och vägen hem gick bra förutom en sak och det var att min mobil blev sjuk i huvudet och sådär, men ja det är en annan historia.

Annika följde i alla fall med mig hem och sov över. Jag värmde två värmeflaskor till oss mitt i natten och sen sov vi gott, eller jag hoppas i alla fall hon med sov gott hann inte fråga henne i morse eftersom hon skulle iväg på ett kalas tidigt.

Bilder kommer i ett inlägg för sig.

Igår var det en himla chill & jag mådde väldigt bra trots att jag inte hade samma ro, som vanligt. (Annika knows what I am talking about, haha)
Hur som helst så ringde Lenni mig när jag stod och väntade på bussen och frågade om jag kunde skynda mig hem för han var ensam hemma och ville inte vara ensam hemma mer. Han sa dock inte att han redan hade varit ensam hemma i 1 och en halv timme, men gud vad bra gjort av han! ^^ Tyckte dessutom det var supersött av han att han ringde, haha x)
När jag kom hem satt vi och kollade på filmen som jag hade köpt till oss, mestadels var det för att han var sjuk som jag hade köpt den. - Filmen var förresten var den tecknade serien avatar på Nikolodion som de hade gjort till riktig film. Vi både tyckte om filmen, men fan alltså, det finns en tvåa med tydligen, fast den lär man vänta på eftersom filmen var ny. Ah, typiskt.
Vi spelade sedan Fia med knuff eller som det heter här, och spelas lite annorlunda "Mensch, erger dich nicht". Jag har nog då aldrig spelat några sådana spännande omgångar förut! Jisus alltså, vad skoj det var!! Först vann jag 2 ggr, sen Lenni 3 ggr och sen jag en gång till. Så 3-3 ;)
Vi åt sedan mat tillsammans med Birte som hade kommit hem och därefter la vi puzzel - hur länge? Länge!
Birte for iväg till arbete och haha, som vi skrattade. Birte skulle jobba natt och Lenni säger "har du med dig sovsäcken nu?" Så öppnar Birte dörren ifrån Hallen och säger "eh.. haah, nej" och vi alla börjar skratta. Hhha, det värsta var att hon hade glömt ALLT hon skulle ha med sig xD! Hur kan man glömma det viktigaste? xP Att jobba natt på hennes jobb betyder liksom att hon får sova där men ifall någon behöver hjälp så måste hon stiga upp, men det händer inte så ofta.

I alla fall när hon sen begav sig så ringde Kai och Lenni utbrister "MEN HALLÅ, vem ringer nu när mamma precis gick.. åh wie dumm!" haha!
Sen tappade vi konzentrationen på puzzlet och började dansa och leka avatar, haha.

Kai kom sen hem och medan han åt så puzzlade jag vidare och Lenni, var Lenni och sprang runder.
Jag var sedan trött och gick upp och tog ett bad medan en handbollsmatch startade på tv:n. Kai och Lenni var klistrade. :)

Idag har inte hänt så mycket, skolan var tråkig.
Efter skolan försökte jag puzzla vidare lite på puzzlet som de andra, men nej, fan vad jävla svårt det puzzlet är dååååå! haha skitstörigt! :)
Spelade tidigare lite the sims med Lenni, och ja, det var det.

Tjingeeelingoooos.

ÅÅÅH kan det vara så att våren är här???
Igår när jag var påväg hem efter kören så kände jag den där lilla lyckan i magen när jag kollade upp mot den någerlunda ljusare himmel jämfört med bara en dag innan. Det var sådan "disney-himmel", som jag kallar det.

Idag när jag vaknade upp var det med redan ljusare OCH på tal om vakna upp. FASEN vad bra jag har sovit inatt!! Jag kände mig nästan utvilad när jag vaknade fast eftersom jag sov så gott och hade det jävligt bekvämt så ville jag inte upp, haha. Gick i alla fall upp i alla fall och mådde ännu bättre när jag märkte att det ljusnade snabbt som bara den. På väg till bussen blev jag inte mindre glad, då var det även lite varmare och fåglarnas kvitter kunde jag höra :)) det var liksom vår i luften helt enkelt. Och de som sa att vintern skulle vara den längsta denna gången.. PFF.. x) FAST OKEJ, man ska inte ropa hej för snabbt så jag tar tillbaks det jag precis skrev, haha!

Idag skulle jag egentligen vara hemma med Lennart själv men han blev sjuk så Kai är med hemma. Usch, hörde för ett tag sedan att han hade kräkt och mådde bättre. Gud, jag hoppas han mår bättre men jag vill till stan nu, haha! Jag tycker inte om kräkandes.

EN sak innan jag avslutar dock. Jag satt och kollade på de klippen, som man kan kolla på, på svt. Alltså de från melodifestivalen. ALLTSÅ, WTF!!!! Vad har hänt? De verkar ha sattsat mycket på framträdande detta året, eller är det bara jag som tycker det? Första tanken som slår mig där är då som vanligt - varför nu när jag inte är där och kan "uppleva" det??
Haha, inte för att jag missar något stort, det är bara det att jag tycker inte om att se saker förändras när jag inte är där men samtidigt vet jag att här befinner jag mig, över havet och om det är något som förändras, så är det jag. Så jag ska nog inte klaga så jävla mycket. Svedala, mitt hem och mitt svenska liv är inte så totalförändrat. Jag har bara tryckt på pausknappen - fast den pausknappen funkar inte så bra eftersom livet går vidare för de andra där, haha. Får fixeluxa lite med den där knappen snart ;) Haha, skämt!

Av de utslagna bidragen som jag såg, så diggade jag mest Jonas Matssons "on my own" - fan vad skön låt x) Lugnt en av mina sommarlåtar, I swear. Den har liksom sådant sommargung.

Vad som känns mest jobbigt nu? - att det är Melodifestivalen ikväll och att jag inte kan se det. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men gud, jag vill idag sitta och klaga på hur kassa de är och ställa mig frågan vad de gör däruppe på scen.. men äsch nästa år. Pass aus, dann fängt das an! Ne, spass... meistens, haha.

Igår var en bra dag i alla fall. Jag var på bio med Annika, Mario och Nikolas. Vi såg Love and other drugs - på tyska.
Den var bra den fast haha, när vi frågade killarna därefter Nikolas bara kollade rent stört på oss och typ föröskte hitta på någon bra med filmen men det gjorde han inte på de ynka sekunderna, så då började vi skratta. Haha, na ja, det var väl mest en tjejfilm men Annika ville inte se en actionfilm och det är väl mest det dessa killar skulle gå in för, haha.
Hur som helst så hade vi en bra kväll! Nachosen var lite för starka bara och snälla, 1 LITER COLA beställde jag i sådan meny (nachos + cola) viel glück zu mir, sage ich nur. Ne, ich habe nicht die ganze cola geschaft, aber na ja.
Pågarna åkte hem och jag och Annika satte oss på Burger king och väntade på våra tåg.

Idag vaknade jag kl kvart i 2, SHIT. Jag har aldrig för sovit i 25 timmar!!! Eller möjligt, men jag har aldrig förr sovit så långt in på dagen och trott att klockan bara var 11, fy fan vad överraskad jag blev när jag såg klockan!!

Idag åker jag till Annika och sover över där. hennes värdfamilj är inte hemma så vi ska bara ha det jävligt najs och njuta av vår skandinaviska RO. haha!  OCH laga mat :D
Sen sover jag över där och imorgon åker vi ganska tidigt tillbaks till mig då det är frukost tillsammans med släkt och familj här pga alla födelsedagar som har varit. Skönt att de är över, haha.. oH, JA JUSTE.. pappa, sorry! Jag är för lat för att skicka iväg din present -.- Men den kommer :)

Tjingelingling!




BTW, 5 månader kvar idag sen är jag på svensk mark. Gud..run.

H&M und Zara, 30£

Nej, det var då själve...! I förgårr satt man och skrev ett prov och under tiden var fönstert öppet så man kunde höra fåglarnas kvitter. Igår strålade solen och jag blev tagen och började kolla på vårkläder inne på H&ms hemsida. Och idag... idag stormar det och regnar. Just vad man hade väntat sig.. inte.
Jag får spader, alltså, jag vill kunna gå i shorts NU.

Om jag ska slinka in några meningar här om hur jag mår, så mår jag la okej. Det var nog faktiskt mest Isabelle och Leah som gjorde min dag hittintills bra. För när jag kliver på bussen imorse så sitter Isi där med sitt största leende, precis som vanligt. Jag måste berätta för henne en dag när det blir tillfälle hur mycket det faktiskt betyder, eftersom det kan få min dag att se totalt annorlunda ut. Sen så kändes det bara väldigt avslappnat i skolan idag tillsammans med Leah. Vi gick för första gången och satte oss på en bänk för första gången och pratade om hur mycket vi ville ha sommar, om kläder och sen även vad man kunde göra i Hamburg som är speciellt, eftersom... *hemlis*. Även första gången jag typ "vågar" vara lite högljudare och skrika någon mening till någon (i detta fall Isi). Annars pratar jag mest när man står upp mittemot varandra eller sitter mittemot eller bredvid varandra.
Så hemsk har min dag inte varit, men jag vet att jag kan må bättre.

Senare idag åker jag in och träffar Annika och pratar av mig och förhoppnigsvis shoppar lite med. Vill det.
Därefter är det tänkt att vi träffar Mario och Nikolas och kollar på en bio. Behöver det.
Jag har inga problem, som de flesta redan vet, att vara själv men som jag och mina föräldrar talade om - ibland får man tvinga sig själv till saker och ting. Annars kan man sitta i soffan hela dagen och sen en dag så undrar man vart livet tog vägen och ett av mina favoritordspråk är "livet är de dagarna du minns", och jag vet att dessa människor som jag idag träffar kommer få mig att ha en bra dag för de tillhör då mitt liv som jag sedan vill sitta och titta tillbaks på.

Ha en fin fredag! <3
peace out

Har gått runt med sådana nedstämda känslor sedan i Måndags och de vill inte försvinna.
Jag vet inte heller hur jag ska hantera dem, för dem gör mig bara så trött och ändå försöker jag "kämpa på".
Pratar och håller huvudet någorlunda högt, när jag då pratar vill säga.

Min måndag var i stort sätt bra egentligen. Åkte med Birte, Janne och Lenni och checkade in Jannes place och det var väl lite uppfriskande. Sedan åkte vi vidare utan Janne, åkte med bilen över i en båt och kollade på en stad i närheten, åt en pizza och hade det bra.
Hade ändå en känsla över mig och åkte in och träffade Annika och konstigt nog så mådde inte hon heller så bra, så vi gjorde inte så mycket. Slutade inne på Mcdonalds då vi tog vars en mcflurry och åt i tystnad och sen kom även några skratt som var mest skratt för att tycka synd om oss själva.

Åkte hem, men struntade i Yogan.

Igår var det inte heller mycket bättre och jag ville bara krypa ner i sängen och inte prata med någon egentligen, but I did för att jag ändå ville det någonstans.
Därefter så gick jag ner lite snabbt för jag behövde dricka, berättade för Birte och Kai att jag inte mådde så bra och då frågar Kai - känner att tårarna kryper fram när han tittar på mig sådär så då säger jag "gock nicht so an mir.." och då tyckte han nog typ bara mer "synd" om mig. Åh! Hur som helst så gav jag mig fan på att inte börja storlipa trots att jag stannade kvar där ett tag efter.
Direkt efter jag stänger min dörr dock så börjas det.

Skolan idag hade jag heller ingen ork med men gick dit ihop om att skulle bli bättre, för ibland blir det. Jättemycket bättre blev det inte och jag överanalyserade människors rörelser och ovälighet istället.
Blev tvingad på att göra ett prov och sen var energin slut. Gick hem och hade huvudvärk, tänkte att nej, ingen tvingar på mig en presentation ensam i nästa lektion.

Sov i många timmar, vaknade och mådde lite bättre sen åkte jag in och handlade present till Janne, två tröjor och ja, vet inte. Billiga tröjor förresten! 2.95 euro/st.
Sedan träffade jag Annika och vi gick runt lite i Altona sedan sköt vi hål i örona. Skum känsla det där, Först så gjorde det inte ont trots att allt var klart sedan några sekunder efter så reagerade man. Typ "men aaaaj det gör ju ont!"  - haha båda två sa så xP
Vill egentligen visa en bild men jag orkar inte ta en nu. Gör det imorgon, tror jag.
Åt en glass med Annika innan vi skiljdes åt.
Hemma slog jag in Jannes present sen satte jag mig vid datorn och först pratade jag med contantin på facebook och då började jag böla, sen pratade jag med Mario och då började jag med att böla, likadant när jag såg att Jule hade mailat mig för jag tror consti berättade för henne hur jag mår och sen grät jag till med när jag skrev lite med Malin på skype.
Gråt, gråt, tårar, tårar. Äh, Mario har lyckats få mig lite på bättre humör nu i alla fall. Dessa sydamerikaner är så sköna typer och jag säger er bara -  jag ska lyckas våga ta flyget dit! Alla människor jag har träffat här som kommer därifrån - underbara!!!

Ska se en film som jag med köpte idag. Without heter den. Hoppas fan den är bra!

Godnatt på er <3

Kan inte sluta undra varför ingen tidigare har berättat om hemlängtan som uppkommer för en del EFTER ett halvår.. för jag är inte ensam om den.