Tillbaka till startsidan

31 augusti 2010 -Tyskland

Ja, mamma, det finns en tanke bakom låten och bilden, det har du rätt i. Förstår att du är nyfiken, men det är ju ungefär så som hon sjunger. Jag känner mig väl lite smått instängt, väggarna faller in på mig och jag funderar över hur allt har varit, hur allt är och hur allt kommer att bli. Jag ser vad jag vill bli, vad jag vill få ut av detta men jag vet en hel del av de jobbiga delarna som följer med redan och jag funderar över de som kommer.
Jag vill möta rädslan, vilja bekämpa den, men jag vill inte vara rädd.
Jag vill med springa runt med flocken och inte känna någon press på att leta efter flocken. Jag vill göra så mycket. Jag vill uppleva allt själv, därför jag gör detta, men jag önskade att någon ibland berättade för mig vad jag ska göra och vägledde mig när jag inte vet vad man själv ska göra. Jag vet att jag ska följa hjärtat och känslor men ibland hinner man inte med.
Hon sjunger också om kärleken. Mamma... jag älskar dig, jag älskar pappa, jag älskar er min familj. Jag vet att vi alla gör olika val i livet men ibland känner jag mig så ensam i mina tankar. Jag fattar inte varför jag är den enda av oss som gör detta. Jag fattar inte varför mina vägledare i livet inte har upplevt vad det är jag gör. Jag saknar Robin så himla mycket och det känns så fel att jag inte ska kunna göra som hon sjunger, att jag inte ska kunna älska utan hinder..  jag vill visa kärlek under en helt vanlig dag som alla andra kan göra till deras partner, men nej, här sitter jag och väntar.
Sen är det en annan del som hamnade i dagboken här på datorn, men det tar vi en annan gång. Det är inget allvarligt, det är bara lite känslor som kom upp under dagen som jag inte känner passade på bloggen.

Idag var det i alla fall första skoldagen. Började med engelska och det gick fint! Men jag fattade dumt nog inte så mycket.. antar att det var mycket intryck som var orsaken till det. Sen var det ett stökigt seminiar.. paus och sen spanska.
Ja well.. Jag var inte ensam i skolan och jag hade någon som tog hand om mig hela tiden! Uppskattat men jag vill inte bli omhändertagen jag vill som sagt vara en i flocken. Men det kommer! Tålamooood, hihi.

Natti nattiii! <3

Amanda

Kommentarer
Postat av: Mamma

Älskade lilla barn, det är jobbigt med mycket känslor, det är jobbigt att vara rädd. Nya känslor och händelser kan vara plågsamma och man undrar mycket över hur saker och ting ska bli. Det är tufft att möta dessa känslor, att stå öga mot öga mot dem och inte vika av, för det skulle ju vara den enklaste och lättaste vägen, eller hur? Att bara fly med flocken. Ibland måste man nog släppa greppet om känslorna och följa med flocken, att bara vara. men Amanda, du är ingen person som väljer flyktvägen, du är bestämd och vet egentligen vad du inte vill, du är så modig för du möter upp dina tankar och funderingar. Du viker aldrig av och det kan göra så fruktansvärt ont. Men du reser dig, du är envis och ger inte upp. Därför är du där du är idag. Du känner dig ensam i dina tankar, men du är inte ensam, du är inte ensam om att vara rädd. Jag förstår verkligen om du saknar din kärlek, han är en undebar människa och ni är så ämnade för varandra, er tid kommer, du måste tro och lita på det även när det känns som tygnst och jobbigast. Han finns här, vi finns här, hela tiden för dig och kommer att hjälpa dig i alla lägen igenom ditt år. Du får absolut inte tro att du är ensam, det du känner tyder bara på vilken ärlighet det finns i dig som person, rakt igenom, hela du! Vår fantastiska du! Amanda, leta upp guldkornen i vardagen, du skriver att Tyskland är så fint, vad är det finaste du hittills upplevt? Vad packár du ner i resväskan och tar med dig hem? Vad gör dig mest glad i Tyskland? Vad får dig att skratta? Vilka tillfällen skulle du vilja visa och dela med din kärlek? Vad får dig att växa? En underbart perfekt dag, hur ser den ut? Vad har du lärt dig för något nytt just idag? Om du fick göra om något som du fått vara med om, vad/vilken grej skulle det kunna vara? När du kommer hem, vad tror du du mest kommer att minnas av det du varit med om fram till nu? Visst funderar du på hur det kommer att bli, vilka förväntningar som finns hos dig och hur du ska känna dig framöver. Vad tror du? Vilka förväntningar har du, Amanda? Vad vill du uppleva? Sätt dig och skriv en enkel + och - lista på hur din tid i Tyskland har varit och gör en lista på vad du tror kommer att bli bra och om det är något du är rädd för som inte kommer att bli bra. På så sätt får du en samlad bild av dina känslor och rädslor och kanske behöver de inte snurra runt i huvudet på dig. Det blir du som tar greppet om dem istället, det blir du Amanda som bestämmer över dem! Sov nu gott, ängelen vår, i morgon är en ny dag, gör din lista och ta fram den då och då när du kommer i obalans med dina känslor. Du finns på vår lista! Ålskade underbara du, shit vad vi älskar dig! Kram <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

2010-08-31 @ 23:42:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback