oj, det var ett tag sedan!
Ja, har haft rätt fullt upp nu innan jul och mycket att tänka på.
Vet knappt var jag ska börja egentligen men dagarna har jag mest hängt med Annika och Ian.
I helgen, tror jag det var så åkte vi in i stan och shoppade, jag och Annika och på kvällen träffade vi Ian, så gick vi till en spansk restaurang och åt tapas och pommes. Det var så himla,himla trevligt och det är verkligen helt annolrunda när man är med dem än när man är med tyskarna i skolan, t.ex.
Jag mår så himla bra i bådas sällskap och det har blivit en sådan triopower! Vet ni vad det tragiska är...? snart faller trion isär. Ian åker hem i Januari till USA. Han skulle bara vara här i ett halvår. Åhhh det känns inget vidare :( Då blir det bara jag och Annika. Älskar Annika men vår trio är ändå förstörd. Dessutom så bor han i USA (!), Annika kan jag lättare träffa efter mitt år här, men Ian, vad fan då!
Innan jag åkte ville jag ha två liv. Jag ville ha ett i Sverige och jag ville ha ett i Tyskland. Det vill jag inte mer. Jag ville även träffa många människor, men gud.. det är ju bara jobbigt att säga adjö och veta att man knappt om alls, kommer ses igen. På tal om det.. Hennerietta från Rumänien åkte hem i fredags också. Hon skulle egentligen ha stannat ett år men orkade inte mer. Hon hade lite svårt med anpassningen och hennes föräldrar la i skiljsmässa därhemma. Jag var inte så mycket med henne men det känns ändå litegrann. Kommer nog aldrig mer träffa henne igen. Rumänien är inte ett ställe jag kommer ha vägarna förbi i mitt liv känns det som.
Ja, ja. Jag fick i alla fall lära känna en trevlig person och dela många tankar och så vidare med, speciellt en dag. Det var en bra dag.

---

Igår var jag på opera med Annika och hennes klass. Första operan i mitt liv och jag var dödstrött redan innan jag började titta. Kan säga att det inte underlättade. Det fanns 3 parter och den sista var den roligaste för då kom det in en "Joker".
Den kvällen fick mig dock att inse vissa saker och nu är jag förvirrad. Går inte och kan inte förklara än men kan i alla fall säga att jag behöver reflektera ganska mycket över det. På något sätt så trivs jag med hur mitt liv här är meeeen, kan säga att det kanske kan bli bättre men det känns som jag får offra lite då. Usch, förvirrad ja. Bara så det inte blir några missförstånd nu. Det handlar mestadels om skolan.
EN sak dock som är positiv som jag insåg igår.. har mycket lättare för att prata med folk nu, jag ser inte så blyg ut som många har uppfattat mig innan. Alltså jag är fortfarande inte den högljudda men jag känner mig i alla fall mer bekväm i mig själv när jag träffar nytt folk.

Idag hade vi julavslutning i skolan. Man kunde om man ville gå i kyrkan kl 8, men hade ingen lust, speciellt inte eftersom jag kom hem runt tjugo i tolv igår.
I skolan skulle vi ha frukost tillsammans och julklappsleken. Ja, nä. Jag vet inte vad jag ska säga. På vägen till skolan och i början där så mådde jag bra och pratade glatt med människorna där, sen blev det mer eller mindre sämre.
Tårarna har aldrig tidigare varit så nära i skolan men ja, jag skaka väck det och tänker att det fan inte är mitt problem, gör något bra utav det. Så jag gick och krama en människa och sen kände jag mig bättre, haha.

Ikväll ska jag till sport und spass med Annika!

Lev gött! <3