Tillbaka till startsidan

24 november 2010 - Tyskland

Tänka sig.. vi börjar gå tillbaks till hur det var för ett tag sedan. Update everyday liksom. Varför? öh, ja... bra fråga. Känner att det händer väl lite nu som är viktigt för mig att notera så jag sedan kan sitta i Sverige om ett år och komma ihåg denna dag. Ni vet.. livet är de dagarna man minns och okej, jag glömmer. För ofta. Men nu gör jag i alla fall ett försök till att komma ihåg sådant som jag anser idag och imorgon, osv vara viktigt och hoppas att jag har rätt när jag sitter i mitt rum (eller troligtvis i Svarte, som vanligt.. hahaha) och läser detta jag skriver nu. Oh förlåt, för er som saknar mig lite extra, det var fel av mig att säga ett år, för det stämmer ju inte. Vi är ju på återseende om Bara 7 eller 8 månader? fan jag kan ju verkligen inte räkna. Nej jag vill inte hem. Jag vill inte hem och påbörja matte B, uschuschUSCH!!! Äh, hur som helst... hold in there, få inte för er att få någon livshotande sjukdom nu eller något. I will be back innan ni vet ordet av.

Så.... viktigt för idag?
Ja, nu när jag har gjort den långa inledning och allt så känns det ju fjuttigt med det "viktiga" - men det viktiga är ju i det stora hela dagen. So here it goes:

Vaknade upp, seg som en anka. Ville inte resa på mig. Inte alllllllllllllls. Gjorde det i alla fall och snabbade ner frukosten i hungriga lilla/bigga (ja.. lite större är den allt tack vare all fina choklad som finns här) magen och cyklade till skolan, frusen som en amandajohannadaniella befinnandes ute i vintervärdret.
Första lektionen fick mig att känna en liten ånger till att ankan endå reste sig upp ur sängen. Vi skulle pyssla. Vilket i sin tur var - ha en glasburk eller plastpåse - hälla ner mjöl,socker, osv som i sin tur skulle vara en färdigblandning till ett kakrecepet. Trevligt tycker ni. Det tycker inte jag. Dessa dumma burkar ska säljas senare under skolans julmarknaden så klassen ska få in pengar. Och ursäkta mig och mitt morgonhumör, men vad bryr jag mig om det? jag har ju bara tyska med den klassen i alla fall. Sömn hade varit dubbelt så mycket mer värdefullt. Ja, ja. Efter den första delen av lektionen 45 min var avklarad så fick jag sedan min tysklektion. Tackar för det.
Sen hade vi geografi i geografirummet med en wideboard (?), vad katten heter det?! Jaja, hur som helst, man kunde koppla in datorn och så. Typ som bio fast med en dator och sen att den "tål" berörning. Så när man använder en penna så skrivs det av liksom. AH, sämsta förklaringen härja, men ah. Sorry, kan inte förklara på annat sätt. Vad jag ville säga var att denna funktion fann alla väldigt skoj, speciellt läraren som fick leka med den.
Jag satt även bredvid en människa som går i min klass som jag inte har utbytat så många ord till tidigare. Gud så avslappnat i alla fall! Jan heter han. Han var riktigt hjälpsam och easygoing liksom. Inte en sådan stel prick som typ verkar besvärad över att jag inte kan allt på 2 sekunder. Jag tycker inte om att känna mig trög i den tyska skolan, för jag vet att jag inte är totalt obegåvad, men ibland får de mig att känna mig som det. Aja, det är skitsamma, det är inte riktigt något större problem. Man får ta det som det är. Har i alla fall lärt mig något av det.
ÅHHH en viktigtviktigt notis är att jag räckte upp hande för första gången på en lektion som är på tyska (!!), fast det var egentligen av misstag. Alltså jag ville ha hjälp av läraren med det vi höll på med, men då säger han "ställ frågan högt" och jag bara "ohhh shiiiet" sen frågade jag PÅ TYSKA. Och jag tror t.om att det blev rätt tyska o.O Tänk det ni. Prata tyska, under ett lite pressat läge utan att bli röd i huvudet DIREKT. (jag blev ju det lite senare men det ska vi inte lägga ner vikt vid för det vara inte så länge, hihiihi)

Mer då? Hade kunst som sista lektion och det avslappnat som vanligt. Arbetade med min grupp och vi gjorde ett plankat med vita tänder . 28 - white, heter vår produkt. Det är bonbons (halstabletter och något mer som jag har glömt vad det heter) som får dina 28 tänder vita. Fiffigt. Om det är fel med 28 tänder, så gnäll inte på mig. Denna gång är det faktiskt inte jag som har räknat eller sådär :) :) :)

Hade följe med Jule hem och vi diskuterade typ min helg. När jag berättade om besöket i finska kyrkan så undrade hon jag förstod dem när de tala. Hahaha... äh.... nä....? :)


(JUSTE... det som jag ville börja skriva detta inlägg med höll jag på att glömma!!! OM EN MÅNAD ÄR DET JULAFTON, nej jag vet att ni inte är dumma och att ni redan har räknat ut det, men ändååå liksom. Najs huh :D?)

tschüsssiiii

Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback