Åh, jag kan inte mer nu. Åhhh, fy fan. Detta kommer nog vara första inlägget sedan jag åkte då jag skriver när jag gråter. Tror jag.
Jag vill bara ge upp nu, orkar fan inte. Nu har det varat från och till i 3 dagar med denna jävla hemlängtan och den tar musten ur mig. Det är bara så jävla tungt att känna dens slag när man inte känner sig förberedd.
Vill inte lämna min värdfamilj och det är väl det som väger starkast när det kommer till varför jag stannar kvar. Tidigare hade jag som sagt en hel del känslor av att det kommer bli asjobbigt att åka hem och jag kommer gråta hela veckan innan, om inte 2.
Resten har jag väl egentligen inte sådär jätte stora problem med att lämna. Hamburg finns ju kvar och kan ju resa hit här sen.
En sak är i alla fall säker. Jag sätter inte på den där Brollevideon igen fråns det åtminstonde är Juni!


Eller ja... a big bit of love to you all...