Gissa när klockan ringde idag!
7.45! Sjukt, va?

Saken var den att det är maraton i Hamburg. Var det igår med men då var det bara för kidsen. Idag var det för vuxna och jag ville titta på. Loppet drog igång vid 9 och vi skulle ta tåget dit, gå en bra bit och hinna äta frukost tillsammans innan det. Så ja, jag steg upp lite över åtta idag - på min sista lediga dag. Lite sorgligt, haha. Fast ja, jag hade en oehört bra dag så det var verkligen värt det!
Förresten så började regna runt 1 på dagen och då slog det mig - hade jag gått upp vid 12, som vanligt, så hade jag fått en timmes solsken. Idag fick jag en hel förmiddag med sommarvärme! Tänk vad jävla tragiskt att missa det..
Na ja, hur som helst så drog loppet igång innan vi hann dit, men det gjorde inte så mycket. Vi hann se de flesta. Därefter tog vi oss ner till Elbe och var ett tag på stranden. Tog även av mig skorna och gick längs vattenkanten. Vattnet var lite kallt men brydde mig inte så jätte mycket.
Efter stranden, tog vi båten, sen gick vi och tillslut kom vi fram till där målet var. De tre första (och några till) hade redan sprungit in i mål, men vi hann se en hel del andra, kan jag lova. Interessanta människor, som ointeressanta. Sjuka grejor förssigick också och löparna såg nästan ut som de hade varit med i ett slagsmål, eller liknande. Det var blod hit och dit, de var totalt slutkörda och vissa sprang in i mål med händerna på hjärtat eller på magen på grund av smärta. Vissa såg inte ens hälsosamma ut och man förstod överhuvudtaget inte hur de klarade att springa hela den sträckan, i den värmen med noll fett på kroppen. Herregud.
Förresten så vann män från Afrika. Kenya kom på första plats.
Såg även en man som föll ihop. Han hade ca 10m kvar men benen bar inte mer. Han försökte gång på gång att resa sig upp. Även cheerleadern bredvid honom försökte hjälpa han upp, men det gick bara inte. Sjukpersonal sprang dit och han envisades fortfarande med att försöka ställa sig upp efter någon kort sekund vilandes på marken (tyckte han) men nej. Tillslut måste världen ha snurrat för han gav upp och la sig i fosterställning och såg ut att må riktigt dåligt. Först skulle de sätta han i rullstol men det verkade inte funka för han kom inte upp, inte ens med deras hjälp. Sedan tog de fram båren men det blev inte heller något med den och sen tillslut blev det ändå rullstolen. Så ja, han blev inrullad i mål. Stackars människa! Fast kan ändå tycka att man borde känna sina gränser. Kroppen brukar säga ifrån själv, sen kan man i för sig göra misstag och välja att inte lyssna på den, men liksom .. nej usch jag vet inte. Såg ju bara hemskt ut. Innan han föll ihop så kunde han inte springa normalt mer. kan inte ens beskriva hur det såg ut. Oh ja, nä.. det var ju inte bara han som fortsatte att springa fast de skulla ha tagit pauser.

Efter det åkte vi hem. Tog det lite lugnt, åt ris med grönsakspanna och sen tog jag tåget in till stan igen där jag gick och kollade på en konstutställning med Jule. "drömmän" hette den. Rätt bra gjort faktiskt, men kunde ha varit bättre. Såg förresten Mikael Persbrandt bland alla foton. Lite kul att jag förmodligen var den enda därinne som kunde läsa vad hans tatuering betydde. Haha! "Ur djupet ropar jag på dig herre." Vad nu det ska betyda?

Åkte sedan hem och började med mitt -hemlis- . DET BLIR SÅ JÄVLA GRYMT ALLTSÅ :D haha.. stolt ^^

Ska sova nu snart. Godnatt!