Idag vaknade jag upp och var fortfarande väldigt bekymrad över vad jag ska göra med mina tre problem. Tre problem som innebar att jag behövde ta 3, för mig, viktiga beslut. Att läsa det där gjorde mig ännu mer bekymrad nästan, för det fick mig att verkligen vilja tänka igenom de beslut jag måste ta oerhört.

Problem nr.1:

Vill jag säga nej till att skriva arbetet till ReA nu efter allt som hänt?

Problem nr.2:

Vill jag ha religion B nu efter allt? Orkar jag det?

Problem nr.3:

Ska jag byta tillbaks till bild och form från Alternativ Medicin?

Jaja, jag vet. I-landsproblem med stort I. men det ligger mer bakom än vad man kan se i dessa meningar. Hur som helst så skrev jag en + och - lista på problem nummer 1 och efter det så verkade de andra problemen med klarna upp lite. Det är som det ena problemet blockerar lösningen för alla andra.

Min preliminära lösning nu är:

Nr.1: Nej, därför jag må tycka att allt har blivit fel. Att de inte har någon rätt att behandla mig på detta sättet, men de ska inte få trycka ner mig längst ner i botten och göra så att de tror att jag ger upp. Det ger jag inte dem. De har gjort fel, och det vet jag. Jag ser det såhär: bara för att jag ska göra ett arbete där de är inblandade innebär inte att jag måste sammarbeta med dem. Det innebär verkligen inte att jag senare har någon skyldighet till att visa de vänlighet för de har visat mig allt annat än det. Något som inte var personligt blev personligt, för mig. När inte en vuxen människa kan med raka och tydliga ord framföra en ursäkt, så tycker jag inte om den och det är jag stolt över också. Jag förstår inte varför jag ska behöva tvinga mig att gilla sådana där personer, eller ens varför jag ska visa dem ett leende. Jag vet så mycket bättre än så.

Nr.2: Nej, det vill jag inte. Jag har fått nog och dessutom har jag redan tillräckligt med poäng för att gå ut gymnasiet.

Nr.3: Ja. Sagt och gjort - nästa tisdag har jag bild och form!!