veenus

Tycker låten är fin!

---

Här har ni några bilder ifrån Pre-re entery.


skönt utväxt där, tycker ni inte?

hahha min min!!! Ser ut som en man.


haha den lille skiten lyckades knäcka alla andras knotor i rycken utom mina! (alltså det var massage) istället började jag gråta av skratt, Så där la vi på golvet och skrattade sönder oss, haha. Fy vad skoj det var. Och sen en fråga då.. varför går inte mina knotor att knäcka :P?!?!



PEACH OUT (hihi persika ut..)

Precis som överskriften lyder, så blir jag det.
Igår tog jag på mig jeans och självklart så är det underbart väder, så svettas som en gris får jag göra hela dagen i skolan.
Idag tog jag på mig short. Nu regnar det. Som tur är jag hemma, så jag kan faktiskt slänga på mig ett par jeans snart, innan jag drar iväg till skolan igen (har håltimme). Fast då kanske det blir sol igen? aaahhhrr..

Fast vill ni veta mitt nya hatobjekt?
DRAGKEDJOR. oooooooooooo, de som ska vara så jävla smidiga. NEJ, NEJ OCH NEEEEJ. De funkar ju aldrig som de ska. När jag ska dra upp dragkedjan på mina skor så förstör jag varenda fingertopp på vägen och idag skulle jag egentligen ta på mig en jumpsuit. Det gick bra till en början, sen gick jag på toa efter det och då jag skulle dra upp den igen så fastnar den i tyget. Sitter och kämpar i fem minuter (skojar inte!) men det funkar inte och jag kommer redan bli sen till skolan pga den, så jag får snabbt hoppa ur den och slänga på mig en t-shirt och short. Liksom orka?
Sedan köpte jag ju en fin klänning i mars på Zara. Den dragkedjan funkar inte hela och jag tänker bara inte slänga plagget, så tar med den hem och ser ifall mormor eller farmor kan fixa den. HOPPAS!

En annan störig sak är att nu har jag kämpat i två dagar med att få iväg mitt bidrag till årsboken för YFU. Igår var filen alldeles för stor så fick sitta och ändra om alla bilder och sen fixa till texten. NU när jag äntligen är klar med det så funkar inte mejladressen som jag ska skicka den till???????? Liksom VAD I HELVETE?!

Hehe.. och nu ska jag snart iväg till historian och dö. Ah, har inte lust för det heller. Känner mig inte sådär jättepepp på denna dagen.

Nå, ja. Engelskan var helt okej idag iaf, för en gångs skull!

Ska pysa nu! kramiiii.

kolla.. man kan heller inte använda jumpsuiten ifall dragkedjan särar sig..

Oj... idag är det 1 månad... 1 MÅNAD kvar i Hamburg!
Det är nog med blandade känslor jag skriver det där. Som jag tidigare har sagt så ser jag fortfarande fram emot att komma hem, men det finns en del här jag som jag inte vill lämna. Dessutom så fick jag på lägret höra att en utbytesstudent förblir alltid en utbytesstudent och ja, detta året har ju förändrat min livssyn på något sätt, och det är varken något jag vill eller bara kan begrava. Det är lite svårt det där och förklara varför man blir det förevigt, eftersom det finns så mycket som gör det känns det som, men kortfattat så är det ju det att det vi alla utbytesstudenter har gjort - det har vi gjort i olika vägar men vi har klarat av det. Vi har olika erfarenheter men samtidigt många liknande. De sa i helgen att det är inte alla som klarar av det och jag har väl aldrig riktigt funderat på det, men sen slog det mig - jag har varit nära på att åka hem och jag har långt ifrån varit ensam. 2st som jag känner till åkte hem. Alltså, alla är inte byggda till att göra det men vi är och det gör oss typ speciella, eller vad man ska säga. De som satt och sa det (ledarna) sa det i alla fall så.
Alltså jag känner mig alltid som en egoist när jag inser saker som sådant. T.ex. att man är speciell eller sådär. Fast saken är ju den att man hör alltid att varje människa är speciell och det är ju med sant!! Jag vet bara nu vad som bl.a. gör mig speciell. Tidigare har det väl varit lite smått veligt med den biten.
Så ja, kan ju avsluta med att säga att Pre-re entery (preperation return något/alltså på svenska förberedelser för hemkost) var en riktigt egokick där man fick smaka lite på att vi alla är så bra och där de flesta av oss insåg att ett utbytessår ger en, en hel del fördelar i framtiden. T.ex. jobb. Innan har jag tänkt att det ser bra ut på papper att ha varit utbytesstudent. Dumt, dumt, dumt. Det är mer än det för katten.

Ja ja, nu ska jag bädda ner egot i sista delen här, haha. - Det var ett skämt alltså. Gå inte och tro att jag sitter på höga hästar nu och ser ner på alla!!

Jaja hur som helst så skrev vi en låt. Jag och några andra. Vi tog melodin ifrån Michael Jacksons "we are the world". Den blev hur bra som helst verkligen!! På söndagen kom ju familjerna dit och där sjöng vi upp den och det blev lite tårar här och där. Inte för min del dock. Jag hade redan börjat efter sista gången vi satt i en grupp och pratade. Där pratade vi om tacksamhet och olika sätt att visa det osv. Även att man inte skulle glömma bort värdfamilljen när man sticker iväg till lägret i berlin eller kommer hem för de bryr sig fortfarande om en och vill gärna höra hur det är med en. Då kom jag bara och tänka på hur sant det var och hur Birte alltid vill höra om sådana saker - ifall alles hat gut geklappt.
Där började jag böla och alla tröstade mig, hahaha. Paola sa de där bra meningarna "dont cry because it is over - smile because it happend". Det gjorde jag och jag lyckades ett tag sen ser jag Lenni i dörröppningen och han ler lika brett som vanligt och vinkar på det där söta sättet sen försvinner han igen lika snabbt som vanligt, haha. Så då började tårarna igen... herregud, haha.

När vi sjöng låten så blev de flesta rörda, tror alla? Och Birte grät men jag såg inte henne för hon stog långt ifrån och fotade. Kai och Lenni satt i närheten och de liksom kramade om varandra lite sådär sött liksom och när vi sjöng sista meningen "es ist wahr, das war ein tolles jahr mit euch zusammennnnn.."
Översättning då ja.. som låter stört på svenska..: det är sant, det var ett härligt år med er tillsammans.." Jag lägger upp hela texten senare, som vi skrev med översättning"
Sedan efter lite kramar gick vi och åt massvis med kakor. Alltså.. varför är där körsbär i inprincip varenda tysk kaka :)?

Nåja, finns kanske inte så mycket mer att säga om lägret. Det var i alla fall ett riktigt bra läger!
Igår efter det var jag riktigt trött och sov mig halvt igenom resten av dagen.
Idag är det riktigt varmt och till en början tog jag på mig jeans (idiot) och svettades som en gris men nu har jag äntligen bytat till min jumpsuit!
Idag tog jag även en liten vilserunda ifrån sülldorf till blankenese. Jag hittade inte direkt vägen men det var en fin tur att cykla. Tryckte även ut lite bilder och ja, njöt av värmen och att ja, jag vet inte.. tar vara på tiden nu litegrann och ville bara göra en extratur bara sådär utan speciell anledning.

Hur som helst. Nu ska jag fortsätta på mitt kollage till YFU. Måste vara inlämnat på onsdag om man vill ha årsboken!!! så ja, måste öka tempot, haha.
Tjingeling!

mitt hår för ett tag sedan vara på så härligt stört så var tvungen att ta ett foto, haha. Det stog liksom åt alla håll och kanter ^^

Åhh tack för era kommentarer! Lite konstigt att regnet öser ner när jag sitter och känner en sol inom mig. Haha ^^


Vill ni veta en annan sak som jag fick "bevis" på idag? I vilket fall som helst så får ni det.
Vet inte riktigt till vem jag har sagt det men i alla fall till någon.
I höstas och i vintras med till och med så kämpade jag med känslorna av förvirring. Tycker de om mig eller inte? Varför beteer de sig på ett sätt och en helt plötsligt är man luft? Det kändes typ falskt, någonstans. Till slut tog jag beslutet att någon som behandlar mig så vill jag inte ha som mina vänner. De är struntsamma om jag kommer sitta "ensam" några månader. Ensam satt jag ju aldrig med tanke på min värdfamiljs stöd här och stödet ifrån Sverige som jag kände!
Jag kom fram till slutsatsen att så som de behandlade mig, det var inte rättvist.
Jag tänkte "jag är bra och det är de som går miste om en härlig människa" efter många upprepningar. - Ja, man hör alltid att man ska säga samma sak flera gånger och tillslut tror man på det. Och ja, jag började tro på det, för jag hade egentligen inget val. Tänkte banne mig inte låta de komma åt mitt hjärta där de då i detta svaga tillstånd skulle såra mig. Det var det du skrev till mig i början, pappa. Att jag skulle vakta mitt hjärta och det har jag med gjort!

Jag tog sedan ett annat beslut, som i för sig hörde ihop med mitt förra beslut om vänskap men detta nya beslut var i alla fall något som jag nu i efterhand känner var ett tecken på att jag hade växt.
Jag tänkte att jag kan mycket väl vara vänlig mot de och skratta med de men inte mer. Vänner behöver vi inte vara.
T.ex. på lägret i april hade vi vädligt kul och där kan jag inte neka att tanken smög in igen att kanske kan vi kalla oss vänner trots allt. Efter lägret var det tyst, så nej. Misstog mig återigen men blev inte ledsen för det. Skapade istället ett skämt över det hela med min äkta vän här, Jule. Berättar även för henne och berättade även för Jorun om mina erfarenheter med deras vänner. Inte för att jag vill att de ska bli ovänner men det vet jag ändå att de inte blir. Vet inte hur jag ska förklara det, jag vet det helt enkelt bara. Dessutom säger jag inget skitsnack. Jag säger bara att jag mer eller mindre blir sedd som luft bara helt plötsligt och det är ju ingenting de inte märker ändå. Har ju märkt att Jule har försökt göra mig lite sedd men det funkar lite si och så, själv bryr jag mig inte längre och det känns bra :)

Till beviset då ja.. idag kom en ifrån det där gänget fram till mig och krama mig (?) ja, jag kramade tillbaks. Vi pratade lite sådär och så säger ju hon såklart då att "..det var längesedan vi såg och vi måste se till att hitta på något. När åker du hem? oj, så snart.. ja, jag har sedan länge velat göra något, men jag har haft så mycket med jobb, skola osv,osv.. blablabla"
Var i hela världen får hon att jag skulle vilja offra en hel dag med henne, min sista månad här? Det är ju så pass att komma med det nu...Hur som helst så passar det inte mig. Jag kan tänka mig att se henne någon timme möjligtvis för att bara ha lite kul, men knappast att jag kommer prioritera något efter henne. Jag hade 11 månader här och från andre månaden i Tyskland så har hon vetat vem jag var men hon har aldrig haft tid för mig. Så nej, tack.

Fan, jag vet inte varför min hjärnfunktion börjar pumpa ut massa nu. För ett tag sedan började jag gå tillbaks till början i tankarna och mentalt. Jag började känna (inbillade?) dofter, som jag kände under min första tid här och fick upp massa bilder ochså vidare.. nu är det precis som jag börjar göra en sammanfattning över vad som egentligen har hänt med mig, mitt jag - Amanda.
Det tog 300 dagar att komma till den punkten men för att komma till den punkten har man fått gå igenom en hel del. Nu är det bara den goá biten kvar. Där man verkligen märker den största (har även märkt tidigare) skillnaden!

Vad som inte har ändrats.. eller jo,fan.. hahaha, det har det det med. Är mitt godissug. Alltså okej, jag äter mer choklad här och oftare men det är bara för att deras godis är äckligare, så det lär väl kanske ändras när jag kommer tillbaks hem till godisriket, hihihi. Jaja, vad jag ville ha sagt med det är att jag ska ta och fixa de sista sakerna nu och dra mig ner till Lidl och handla lite gottigott gott + tandkräm (haha passande) och sen bär min lilla färd, tillsammans med Annika iväg mot Geesthacht. Där vi har vår sista YFU-träff. AAAA sorgligt! Men det kommer bli kuuuuul.
Så .. ha en fin helg så hörs vi kanske på söndag kväll!

KRAMKRAMKRAM!

Får ju inte glömma att nämna att det är min 300 dag i Tyskland idag. GALET ELLER? Jaaaao.
Förresten har jag en himla huvudvärk, så hade tänkt släcka ner nu och få ögonen och vila. Det gör ofta så himla ont kring ögonen på mig när jag har huvudvärk. Har min egen lilla teori där eftersom folk brukar påstå att jag har stora ögon och då tänker jag att när jag då har huvudvärk så snappar mina ögon upp för mycket ljus som blir störande och därför blir det nästintill svårt att se ibland.
Vet i alla fall att Birte nämnde någon gång när jag hade huvudvärk och inte mådde så bra att mina ögon såg mindre ut. Kan ju stämma.

Na ja, var något som jag med ville nämne men glömde det ta mig fanken. Skitbra. Ähmm.... jo juste! Imorgon åker jag till utbytessårets sista YFUträff. Fy fan vad sorgligt. Men det blir nog bra i slutändan, kommer i alla fall att ha kul som vanligt.
Så.. LICHT AUS, ZÄHNE PUTZEN UND GUTEN NACHT LEUTE!

Tvinga er inte igenom att läsa det om ni inte orkar. Det är bara slöseri med tid. Inlägget är mestadels skrivet för mitt ego och för att jag har märkt en förändring i mig...

Kan inte riktigt släppa der samtalet jag igår hade. Jag vet att jag har haft det så många gånger med mina föräldrar men det är precis som jag ändå har stängt av och tänkt - förr eller senare. Någonstans igår, i samtalet insåg jag nog för första gången hur vissa saker har tagit hårt på mig. Att jag egentligen själv ger mig handen full med skit bara för att det någonstans ska vara så. I tonåren så ska man ha det jobbigt och vara jobbig. Att jag råkar vara den personen som blir stöttepelaren har jag helt enkelt bara accepterat och lärt mig leva med. När mamma sen säger "gräv inte för mycket i det" eller "du kan inte lösa deras problem" så säger jag "jaja, jag vet" sen var slut med det, fast att jag egentligen inte alls tydligen visste. Det trodde jag bara. Jag vill fortfarande hjälpa så mycket och det är nästan så att jag upp min egen lycka för att gräva mig ner i andras problem. Nu när jag inte är vän med henne sedan kanske ett år tillbaks så ser jag inte det som några problem med att ge henne som exempel. För det är bl.a. över henne mina tankar har gått nu efter samtalet.
Vi gjorde så himla, himla mycket tillsammans. Vi var typ varje dag fast vi kallade oss aldrig bästa vänner. Vi förstod varandra väldigt bra

.. ville bara stötta henne och det gick väl bra.

...Är det så fel att vara uppriktig till någon som står, idag stod en så nära? Jag fattar det inte.


Tänker  tillbaks på det då och då, hur det blev men jag sörjer inte det. Jag skulle inte ge en krona för att vi ska bli vänner igen. I en sekund så stal hon min lycka från flera år. Tänka sig, det trodde hon inte. Det var ju alltid hon folk behandlade illa och hon som råkade ut för orättvisan.

..Det gör mig gott och vad som gör mig gott förtjänar jag.
...
Jag vet att det är starka ord men jag tror på att man bara kan hata någon man har älskat.

Jag har nästan tappat bort mig i vart jag ville komma, men hur som helst så har jag nu förstått att det är okej för mig med att sätta gränser och säga "jag är ledsen, men jag kan inte lösa ditt problem åt dig, jag måste med skapa min egen väg och hålla mig själv lycklig". - varje människas egna uppgift

Fan vad jag behövde detta året.

Jag skrev förresten en längre text men valde att sudda ut det. Det gör sig inte rätt på internet. Istället kom jag fram till att vad som blir bäst för mig är att jag tar och skriver ett brev till henne. INTE för att vi två ska komma i balans med varandra utan för att jag ska göra det. Jag behöver skriva det där och jag vill att hon ska se det. Jag vill att hon ser vad hon gjorde. Att hon för en gångs skull kan inse att hon gjorde fel och hon kunde med vara oartig. Hon är en människa, långt ifrån en ängel.
Jag vet inte hur pass mycket hon kommer att bry sig om mina rader i brevet men för mig spelar det ingen roll egentligen. Jag läste att saker och ting som ligger tolt inom en kan vara bra att skriva ner eller säga till personen som såra en.
Tänker tillbaks på en annan människa därmed. Hon som sa att jag lät som en pojke. Jag hann aldrig ifrågesätta det för då sprang hon iväg och skulle leka med sin bästa vän. Hon var bara liten och hon minns det säkert inte idag vad hon sa. Men jag säger det bara. Barn kan skada barn så himla mycket, och det är skrämmande hur de inte ens vet det. Den där mening hon sa, den har tyckt upp i mitt huvud flera gånger i stora sammanhang. Vill inte öppna min käft för jag är ju den med den fula rösten. Sedan detta år, tycker jag att det räcker med det nu. Nu är det dags att skriva den meingen på en lapp och kasta den i elden. Den ska inte få betydda något mer. Dessutom vem var hon att säga det till mig? Hon var aldrig säkerskillt snäll heller. Jag vara bara "extra-kompisen" ju som hon kunde bestämma över hela tiden.

Fan.. jag har sådan jävla stor lust att ställa mig på det högsta bergets topp nu och skrika:
JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA OCH FAN TA ER SOM HAR FÖRSÖKT FÖRSTÖRA MIG!!!

- Är det inte konstigt vad människor ständigt utnyttjar ens omtanksamhet, lyhördhet och hjärta?

Kai sa igår att det där med att många förtror sig till en, det är ju egentligen bra. Visar på att man är en bra lyssnare men sen måste man ju även lära sig en ny egenskap därtill. Att kunna säga till när det räcker. När man inte orkar bära mer.

Som mitt lilla bergsrop där så är jag bra som jag är och jag är gärna omtänksam och lyssnar på alla med mitt hjärta och det finns egentligen ingen som behöver se upp med hur mycket problem de slänger på mig för det är mitt eget ansvar att säga till när det räcker. Det vet jag nu och tack gode gud för att jag har lärt mig det.

Undrar när jag ska börja skriva det där brevet till henne... en sak är i alla fall säker.. Det ska inte rinna ut i sanden!


Världens längsta inlägg, I know men jag mår riktigt bra nu efter i alla fall. Härligt att inse sitt värde, haha. All should try it :)
Om jag ska skriva något som hände idag så skriver jag tre rader:
- jag komer få en 1- i sport (1 är det högsta... typ mvg)
- var klar med min bild på konsten så lullade mest runt idag på lektionen, NAJS!
- min tysklärare är en av de snällaste.

KRAMAR & KRAMAR

Hehe, sorriiii Emelie, jag lämnade in bilden idag o.O, so too late, tyvärr. Du får se den sen! ^^

Idag har varit en lugn dag, precis som alla andra. Pratade med mamma i telefon på eftermiddagen samtidigt som jag gnaggade i mig en av de godaste pizzorna - 4 ost-pizzan. Fan, nu ser jag ju framemot min överraskning, som egentligen inte är någon överraskning efter som jag typ vet om den, fast ändå inte, för vet inte hur den kommer se ut. Kai sa till mig att jag kunde söka på google earth - kanske hade man just nu tagit en ny satellit bild över vårt område. Haha, det skulle ha varit något va?

Jaja, annars har jag typ.. hängt tvätt. Skoj det där. Värmt pizza till Lennart, fixat med min hemlis, fixat med en annan hemlis (inte för er som kan svenska) och sen satt jag nu länge på kvällskvisten och pratade med Kai om livet innan utbytessåret och nu. Fan alltså, det är inte lätt att förklara.
Nå, ja. Det var bra samtal men kände då och då benen skaka som de alltid gör när jag pratar om något som sitter långt inne eller sådär. Kände även ibland att rösten vacklade till när vi kom in på vissa jobbiga saker., men tillät mig inte att tappa det. Huvudämnet var i alla fall problem. har du det ett problem?

Ska sova nu. Godernatter!

Borde ha gjort det tidigare men bättre sent än aldrig!
Har läst en blogg sedan ett tag tillbaks nu och tjejen som skriver där, har haft en sådan otrolig otur genom livet, så det är svårt att föreställa sig. Det är typ sådant liv regissörer gör filmer av. Jag hoppas verkligen hon repar sig och lyckas anpassa sig till hennes nya liv som rullstolsbunden. Är inte värt att hon ger upp nu när hon har klarat sig igenom så mycket. Linas blogg mina damer och herrar: http://handleder.blogspot.com/

Det trodde ni inte va? två inlägg på en dag! haha.. tänkte i alla fall att jag kunde skriva något mer innehållsrikt inlägg idag kanske.

Skolan var kort men tråkig. Först engelska där två stycken höll bokredovisning och läraren kollade upp vem som inte hade gjort det än och jag var sjuk då jag skulle göra min så då kollar hon typ på mig så och typ.. vet inte hur man säger det på svenska, men alltså så, i'm sorry.. hon liksom ber om ursäkt? kan man säga så? ja i alla fall hon är typ ledsen och ber om ursäkt för att det inte finns mer tid. Haha, jag bara tänkte.. skojar hon med mig? tan sie sich wirklich leid???? haha!
Jaja, egal.

Därefter cyklade jag hem eftersom jag hade håltimme. Cyklade tillbaks lite senare och hade historia. Lika jävla tråkigt som vanligt. Både Leah och Jule satt och underhöll sig med annat, precis som jag. I slutet kollade vi på film. inte för att den heller var särskillt skoj, men man slapp i alla fall att höra på tråkmånsen.

Efter skolan åkte jag hem och ja.. jag vet knappt vad jag gjorde, haha. Pratade lite med Emelie på facebook i alla fall och sedan började jag lägga in alla mina kläder i garderoben och de smutsiga i tvättkorgen, sen påbörjade jag att städa rummet lite för jag hade blivit av me mitt USB. Hittade faktiskt rätt fort ändå, så mitt rum är fortfarande stökigt, haha.
Laddade i alla fall snabbt över bilder till USB:et och tog mig ner till Blankense. Höll på att bli överkörd på vägen... ne okej inte riktigt men liksom det är så att man måste över två övergångsställe och pga solen så tycker jag det första ser ut att lysa grönt samtidigt som jag hör ljudet för ett övergångsställe, så jag jogga lite smått över för jag tror att det snart ska sluta lysa grönt. Då kommer det en bil och tutar. Kollar sedan framför mig och ser att det är det andra övergångsstället som lyser och piper, inte det jag precis gick över på. Samtidigt ser jag att bilen liksom blinkar därbak och jag trodde fan det var en polis, men det måste ha varit något annat för ingen leta reda på mig och gav mig böter :) Ja, ja. Jävligt sjukt vad livet är farligt ändå.

Satt nu lite på kvällskvisten och förberedde min bild för imorgon. Vi för 1,5h på oss imorgon sen är det inlämning för uppgiften och ja, jag ska bara färglägga litegrann nu, så det blir inga problem med att hinna med. Så här ser det ut med bilderna:


bilderna älskar jag men resten är egentligen rätt osammanhängande. Dessutom är temat skönhet och alltså min mening är att man kan definera det på tusen olika sätt men hur fan ska den läraren förstå det? Vissa människor är så trångsynta så det är skitsamma vad jag säger för de vill inte acceptera det ialla fall och ibland råkar mina "uppgifter" bli lite "röriga" men det är bara för att de inte fattar de. Då kan man ju med ställa sig frågan egentligen, vem fan kan bedömma konst? För det är ju egentligen det vi sysslar med. Inte för att det kanske ser ut som ett konstverk däruppe, men ändå. I ämnet konst så får jag oftast ett av de högsta betygen men i estetisk presentation, som denna bild är till är läraren jobbig. Tror även hon har en stor lust till att kritisera ner min tyska. Fast det har jag ju märkt här i skolan, lärarna här älskar att framstå som de bästa. De är guldklimparna i våran vardag. ELLER INTE! Ungefär som engelskläraren hon har sedan start haft den där barnsliga attityden (jag känner av den) "jag kan engelska bättre än dig *löjligt reteläte*". Så nu när hon äntligen kan sätta en 4+ på mitt prov så sitter hon nog och gottar sig som bara den. Men vet ni vad? jag ger henne den. Jag bryr mig inte. Min engelska är inte bra mer, det vet jag, so what? säger jag då, på engelska.. haha.

HEJSVEJ!

För exakt ett år sedan fick jag hem en broschyr, där YFU Tyskland välkommnade mig och berättade lite om Tyskland. Jag sammanfattade då texten här i bloggen och min tanke är nu att lägga upp samma text bara det att jag nu fetar stilen med allt det jag tycker stämmer, nu såhär efter att ha levt ett tysk liv i några månader.

---

Jugendliche - youth

Barn ses ofta som att vara lite äldre än vad de är och det förväntas att de ska klara rätt mycket på egen hand.
Familjen är viktig. Relationen mellan föräldrarna och barnen är lika bra som överallt.
Ungdomar som har gått ur gymnasiet brukar bo hemma ett tag efter och det första och andra "manliga" barnet i varje hushåll ska göra något inom det militära eller civila i Tyskland.
ändras dock efter detta år, då civiltjänsten blir frivillig.

Familie - familj

De flesta familjerna innehåller 1-4 barn*, men det är vanligast med 2.
Det är vanligt att båda föräldrarna arbetar men det finns ett antal mammor som väljer att stanna hemma.
Något som är viktigt är måltiden. I Tyskland äter man minst en gång om dagen tillsammans i familjen.
När det kommer till hushållssysslor kan de vara strikta. Oftast finns det ett schema för de yngra över vad deras uppgifter är exakt.

* 1 barn är riktigt vanligt. 2 är med vanligt. 3 förekommer väl det med. Fyra är rätt ovanligt, men vet i alla fall Leah - hon har 3st syskon.

Essen - mat

maten är väldigt traditionell och vanliga ingredienser är kött, potatis och bröd (!!!).
gris är vanligast att man äter, följt av biff, kyckling och fisk. (ingen erfarenhet av..)
Många familjer väljer även att basera deras måltid på grönsaker, pasta (!!) och ris.
Det är skillnad mellan regionerna. I norr är det mer vanligt med fisk*1 i maten medan det är mer vanligt med griskött i södra.
italiensk mat och nudlar*2 är väldigt populärt. En turkisk/tysk mat som kallas The Döner är också en populär snabbmat.
Det är normalt enkelt för vegetarianer att äta hälsosamt i Tyskland!

1* - Beror ju på närheten till havet..
2* - Egentligen så tror jag när de gjorde boken och översatte det till svenska så blev det fel. Nudel är alltså pasta för oss och ja, det är vanligt, men själva nudlar som äggnudlar, osv, det finns ju att köpa som snabbmat men i affär är det lite klyddigare, tycker jag.


Schule - Skola

Det är vanligt att man går från 8.00-16.00 på en gymnasieskola. Dock finns det många gymnasier som väljer att ta bort lunchen, vilket gör att man slutar runt 14.00 istället.*
Lektionerna varar i ca 1-2h med 15-20 minuter paus emellan. (vi har 30..)
Vanligast ser en lektion ut som i Sverige... Läraren ger ut instruktioner eller liknande och eleverna antecknar.
Det finns även många lektioner som går ut på att eleverna ska disskutera, och deras betyg bedöms efter det.
Läxan är mer till för studie metod och betygssätt sällan.
Skolan brukar börja i Augusti och sluta i Juni.

* två dagar i veckan har min klass längre skoldagar.. till 16.15, resterande slutar de halv 2. Mitt schema ser ju lite annorlunda ut med tanke på att jag inte läser allt som de gör, men ja..

Ändå rätt bra beskrivning av YFU, eller hur ^^?

Gissa när klockan ringde idag!
7.45! Sjukt, va?

Saken var den att det är maraton i Hamburg. Var det igår med men då var det bara för kidsen. Idag var det för vuxna och jag ville titta på. Loppet drog igång vid 9 och vi skulle ta tåget dit, gå en bra bit och hinna äta frukost tillsammans innan det. Så ja, jag steg upp lite över åtta idag - på min sista lediga dag. Lite sorgligt, haha. Fast ja, jag hade en oehört bra dag så det var verkligen värt det!
Förresten så började regna runt 1 på dagen och då slog det mig - hade jag gått upp vid 12, som vanligt, så hade jag fått en timmes solsken. Idag fick jag en hel förmiddag med sommarvärme! Tänk vad jävla tragiskt att missa det..
Na ja, hur som helst så drog loppet igång innan vi hann dit, men det gjorde inte så mycket. Vi hann se de flesta. Därefter tog vi oss ner till Elbe och var ett tag på stranden. Tog även av mig skorna och gick längs vattenkanten. Vattnet var lite kallt men brydde mig inte så jätte mycket.
Efter stranden, tog vi båten, sen gick vi och tillslut kom vi fram till där målet var. De tre första (och några till) hade redan sprungit in i mål, men vi hann se en hel del andra, kan jag lova. Interessanta människor, som ointeressanta. Sjuka grejor förssigick också och löparna såg nästan ut som de hade varit med i ett slagsmål, eller liknande. Det var blod hit och dit, de var totalt slutkörda och vissa sprang in i mål med händerna på hjärtat eller på magen på grund av smärta. Vissa såg inte ens hälsosamma ut och man förstod överhuvudtaget inte hur de klarade att springa hela den sträckan, i den värmen med noll fett på kroppen. Herregud.
Förresten så vann män från Afrika. Kenya kom på första plats.
Såg även en man som föll ihop. Han hade ca 10m kvar men benen bar inte mer. Han försökte gång på gång att resa sig upp. Även cheerleadern bredvid honom försökte hjälpa han upp, men det gick bara inte. Sjukpersonal sprang dit och han envisades fortfarande med att försöka ställa sig upp efter någon kort sekund vilandes på marken (tyckte han) men nej. Tillslut måste världen ha snurrat för han gav upp och la sig i fosterställning och såg ut att må riktigt dåligt. Först skulle de sätta han i rullstol men det verkade inte funka för han kom inte upp, inte ens med deras hjälp. Sedan tog de fram båren men det blev inte heller något med den och sen tillslut blev det ändå rullstolen. Så ja, han blev inrullad i mål. Stackars människa! Fast kan ändå tycka att man borde känna sina gränser. Kroppen brukar säga ifrån själv, sen kan man i för sig göra misstag och välja att inte lyssna på den, men liksom .. nej usch jag vet inte. Såg ju bara hemskt ut. Innan han föll ihop så kunde han inte springa normalt mer. kan inte ens beskriva hur det såg ut. Oh ja, nä.. det var ju inte bara han som fortsatte att springa fast de skulla ha tagit pauser.

Efter det åkte vi hem. Tog det lite lugnt, åt ris med grönsakspanna och sen tog jag tåget in till stan igen där jag gick och kollade på en konstutställning med Jule. "drömmän" hette den. Rätt bra gjort faktiskt, men kunde ha varit bättre. Såg förresten Mikael Persbrandt bland alla foton. Lite kul att jag förmodligen var den enda därinne som kunde läsa vad hans tatuering betydde. Haha! "Ur djupet ropar jag på dig herre." Vad nu det ska betyda?

Åkte sedan hem och började med mitt -hemlis- . DET BLIR SÅ JÄVLA GRYMT ALLTSÅ :D haha.. stolt ^^

Ska sova nu snart. Godnatt!

Första gången idag (Nästan precis) som jag på riktigt pratade med min syster. Haha, sjukt ju. Tog bara några månader. Fast å andra sidan så är det svårt att hitta tid och de första tre månaderna pratade jag bara engelska typ och någon månad därefter har jag fortfarande tvekat på min tyska. Alltså jag var väl typ nervös, för jag vet att gjorde ett antal språkfel, men sen å andra sidan så är hon en så gó och glad tjej så jag slappnade av rätt fort och struntade i hur kass min tyska var, haha.
Jävla synd att vi bara för 7 dagar tillsammans. Skulle vilja säga, vilken jävla otur, men egentligen så har vi båda två haft tur med en hel del andra saker i livet, så att vi mer eller mindre bara bor ihop i 7 dagar är väl kanske inte världens undergång för oss.
Hur som helst så har hon praktik i oktober och därefter 2v lov, precis som Jule. Kanske blir det Sverigebesök för hennes del då.. hoppas, hoppas! Jule ville till Berlin i för sig.. min vi får la se.
Ska bara kolla upp ifall det finns möjligthet för de att göra praktik i Sverige. Borde väl ändå inte vara några problem, eller? Engelska kan de ju båda och tyskar... alla vet att tyskar är smarta, så uppskattade hade de blivit i alla fall ;)

Måste gå nu. Ska upp tidigt imorgon. BLÄ.
Godnatt på er!

Vi åt på ett fint ställe nere vid hamnet. Jag åt en god bakad potatis, Birte likaså fast med lax på. Annika åt med någon laxgrej och Ruth tog en sallad. Därefter tog vi en runda längs Elbe. Där vi bl.a. träffade på massa tjejspringare.
Vi tog också en titt på "alter schwede" - en gammal sten som kommer ifrån småland. Kom hit från istiden, när allts smälte.
Sen pratade vi massa. Härligt att träffa Annika igen, för en gångs skull!

Måste gå nu. Ska passa barn. Yiho.

hejdå :) Ha en trevlig fredag förresten!
hoppas du har kul på balen Emelie!!! x)))

Juste.. lovade er ett lite mer innehållsrikt inlägg idag.. boh, jobbigt x)

Förra helgen var jag som sagt med Kai och hans kollega, samt studenter från Amerika (en från kom China fast hon studerade i Amerika och eftersom hennes collage i Amerika gör utbyte med Tyskland så var hon nu här).
Vi bodde typ på ett vandrarhem mitt ute i ingenstans, men det var väldigt fint!
På vägen dit stannade vi till vid ett museeum som handlade om stenåldern och hörde på en guide och sådär. Konstigt nog så uppfattade jag rätt mycket. Det brukar liksom vara så att när jag verkligen vill försöka förstå något så konsentrerar jag mig så intensivt i några minuter tills jag tillslut inte pallar mer och då flyger mina tankar iväg åt något annat håll. Det är alltså inte så att jag inte brukar kunna förstå tyskar nu, det är bara det att när jag tror att det verkligen är viktigt för mig att lyssna så lägger jag nästan mer ner energi på att "Lyssna nu, det är viktigt" än på att skappna av och bara lyssna.
Där hade jag liksom ingen större tvång på mig eftersom jag bara följde med för skojs skull. Hade jag åkt dit med min egen klass hade jag inte förstått mycket.
Efter besöket där åkte vi och handlade allihopa. Det var lite "stelt" för min del, för jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Studenterna pratade bara engelska och jag ville inte hänga efter Kai hela tiden, som en 5-åring. Nå ja, det löste sig senare på kvällen när vi grillade (var fint väder) och även tog en tur ner till "åkrarna" där vi kunde se fyret och massa får. (landskap som i skottland typ)
Vi satt sen länge uppe och bara pratade. ELLER okej, de pratade och jag lyssnade mest, vilket var så jävla härligt. För en gångs skulle behövde inte jag svara på de där irriterande frågorna "varför tyskland?" "tycker ni om det här?" "vad är jobbigt/kul?" "hur är det med skolan/tyskan, osv?" och sen massa prat om hur skolan och livet här är.
I slutet fick jag i för sig prata lite om hur mitt schema såg ut, eftersom Esther frågade, men annars var det rätt chill, för min del.

Dagen efter det och sista dagen var vi runt i lite småstäder och kollade runt, gick på museum, osv. Bla. ett flodstormsmuseeum där vi först fick vara med i en pjäs, som handlade om en natt för ett antal år sedan då en stormflod drog in över norra tyskland och därefter gick vi runt och skulle fylla i svar som handlade om tidsvatten och naturkatastrofer som stormfloder.
Vi var även och tittade på .. eh, vet inte vad det heter men typ sådana maskiner som är uppbyggda för att skydda land från stormfloder och även hjälper tidsvattnet med något.

En kort sammanfattning om vad jag tyckte om helgen var: lärorik och rolig upplevelse med härliga människor men fy för fan vad det blåste. (sista stoppet innan vi åkte till hamburg pallade inte jag, stannade alltså kvar i bilen medan de andra gick ut i blåsten)

Oh juste.. på lördagen var vi med på en skitrestaurang. Vi valde italienskt, för enligt Kai så går det typ aldrig fel där. Jag höll med och även de andra utom Esther, som sa att det alltid gick åt helvete där, haha.
Jo, alltså.. Esther hade ta mig fanken rätt. Har bara aldrig hänt mig att man har fetmisslyckats med maten inne på en italiensk restaurang. Pizzan smakade typ inget och därefter fick jag knip i magen. Dessutom fick jag gå ut någon minut tidigare än de andra för de hade bränt något i köket som lyckade något så frukansvärt. Antingen någon krydda eller fisk. Kunde knappt andas av det för det blev så jäkla tjock luft på något sätt och de andra lyckades tydligen vänja sig aningen med doften, men inte jag.

Över till hur min vecka har varit. Jag har tränat och shoppat med Jule. Typ det. Haha.
Det har i alla fall varit kul! Förresten så har jag nu kommit på en sak jag VÄLDIGT SNART måste påbörja som tack till familjen här. Shit... ändå stört att jag snart ska sätta mig ner och summera ett helt år - mitt år i Tyskland. sen ska jag göra det igen, fast mer i text till mitt projektarbete i skolan i Sverige. Herregud.

Ja, ja. Ni får någon bild ifrån min förra helg nu:




människor är små :)


programmet för helgen


Inga wow-bilder kanske, men vad fanken. Ni får se alla senare i ett bildspel hade jag tänkt ;) Tar 1 månad och några dagar till men det tror jag ni klarar av att vänta på, haha.
Chiooooooooooo.

btw: ska idag ha en FRAUABEND mit Birte, Ruth (Annikas värdmamma), Annika och ja, mig själv.
Haha frau=kvinna. Jag är tjej, inte kvinna. Men ändå :D Ska bli kuuuuuuuuuuuul!

ooooo, andra btw (!) Skickade iväg ditt brev idag Emelie, wooohoo KRYSS I TAK!

Okej, har inte skrivit på ett tag nu och borde väl kanske skriva ett innehållsrikt inlägg med bilder, osv. men orkar ta mig fanken inte. Så jag tittar typ in här och säger titt-ut, jag mår bra och erhm, imorgon försöker jag skriva ett mer vettigt inlägg. Just nu ligger jag i sängen  med min vagel i ögat och orkar knappt gå och duscha. Var och tränade Ben,rygg,mage och rumpa tillsammans med Jule och sen träffade vi Annika på vägen ut så vi stannade nästan (vi orkade inte timmen ut) en hel timme till och tränade någon hoppande-tränlektion. Så jädrans sjukt jobbigt och känner mig typ död. Oh på tal om det. Hört talas om att jorden ska gå under på Lördag? Gör den det blir jag ledsen. Tycker om min planet :))
Erhmm.. för övrigt så har det inte hänt så mycket idag.. igår, helgen och sådär så hände det väl lite mer.
Å förresten.. vädret börjar bli fint igen. Jippiho!

Shoppingstatus: Köpte igår 2st tjocktröjor. PS: KÖPER NI DET PÅ H&M OCH VILL HA NEUTRALA (BLÅA, GRÖNA, OSV,) SÅ KÖP PÅ KILLAVDELNING. SAMMA PRIS MEN MYYYYYCKET MJUKAR OCH SKÖNARE! DS.
Sen köpte jag en tröja för 60 kr (75% rea) som jag ska klippa lite i :) och sen även ett par fina jeansisar med hål i, mjaaau. Fint, fint.

Gud, vad hungrig jag är och gud vad sugen jag är på chokladmuffins och glass!!! Sen kladdekaga med glass hade inte heller suttit fel MED jordgubbar också. BOOOAAA.. nej, nu har jag tränat och ska bli bättre på sådant där med nyttigheter. Så ingen choklad för min del idag. *dör*


HEJ OCH HÅ, HEJDÅ!
btw.. inte långt kvar nu (tills jag kommer hem menar jag nu, inte tills jordens undergång.. nej ska sluta skoja, tycker inte ens det är kul, blir typ cepenervös. Vill inte tro på gubben men blir ändå skraj, kake..)


syns inte jättetydligt men ser ni att ögat till vänster på bilder ser mindre ut? fucking stört.. här i tyskland händer saker med mig som jag då fan aldrig ha upplevt i Sverige. Vagel, förkylning i veckor, mörkerhetsdeprimation, och en massa annat, haha. Kul liv :)


vagelögat samt amanda säger HEJDÅ (igen)

Kan inte hjälpa att undra ändå, för liksom kollade in på min statistik idag och ser att jag inprincip varje dag har 10st läsare. (wow, haha...!) I alla fall så av de jag känner så skulle jag gissa att jag känner 5st av de. Frida och Sophia? (ren gissning) har jag rätt?, sen Emelie både ifrån skolans ip och hem, likaså mamma, från skolans/jobbets ip och hem. det blir alltså 5... så vem är ni andra då? do I know youuuu :)?

Hur som helst, ska ner och äta nu. Ska sen ta tåget till Klein Flottbek och sen åker jag på en miniresa till Nordsjön, över helgen. Hej och hå, hejdå! :)


En bild på mig och Isi i höstas (i skolan).

14 mån<3

Började 45min senare idag men jag fick endå stressa eftersom jag glömde min väska och märkte det när jag var halvvägs. Kom 2 min försent trodde jag, men icke. Vi började alltså 45min senare inte en halvtimme senare som jag trodde. Typiskt.
Nå ja, mådde kasst ett tag av stressen och var svimmfärdig och utmattad men efter ett tag var jag på bena igen, gjorde dock inte så mycket under själva lektionen. I slutet bjöds det i alla fall på fika av läraren eftersom han är själv en student och igår så var hans lärare där och dömde honom och han bjöd oss då på fika som tack för medverkan. Snällit.
Sen hade vi konst, jag gjorde ingenting vettigt där eftersom jag redan är klar men jag hittade en franska att prata med. Så nu känner jag någon som bor ca 2h ifrån Paris. Skoj.
Sen hade jag tyska, och ja inget ovanligt där inte.

Åkte sedan hem och fortsatte lite med bilden, hängde med Lennart och Kai sen med ett tag och ja, vet inte. Normala vardagliga grejer. Fast skypade med Emelie och därefter så skulle jag gå och plugga.. hehe, gjorde jag inte. Eller lite, jag fortsatte med min bild till Äp:n och satte igång Beyonces video för inspiration. Alltså jag pluggade typ men till fel ämne.
Har i alla fall pluggat geografi med och kollat på eurovision ikväll.
Hej och hå. Så ser min bild och jag typ ut. + nya jeans från Monkie.


Ska dit bilder med till höger om tjejen.

godnatt?

hej lång arm och cepebild

NATTI NATTIIIII!!! :))

Idag "firar" min blogg 1 år, eller vad man ska säga. Ganska precis på pricken nästan också eftersom jag skapar detta inlägget kring 14.55 och mitt första inlägg skrev jag den 11 maj 2010 kl. 14.49, rätt nära ;)

Nå, ja. Vad att berätta? Igår var det tisdag ja..det jag gjorde igår var att vara hemma. Resten väljer jag att inte skriva på bloggen efterosm man vet aldrig vem som kikar in.
Idag började jag kl. 10 men drog iväg lite tidigare till skolan eftersom jag behövde kolla ifall jag behövde skriva en "ursäkt" och ja, det måste jag ju, antar jag. Jag avvaktar och ser hur det blir med den där ursäkten. Har inte varit med på klasslistan under hela 8 månader så har ingen lust att bli uppsatt där nu heller, så ifall det blir bortglömt nästa vecka, så blir jag glad, men tvivlar på det.
I alla fall så hade vi först geografi men vi pratade typ om allt annat än geografi tills det var ca 15min kvar av lektionen. Egentligen skulle vi ha geografi i två timmar, som varje onsdag, men det blev en schemaändring idag vi hade idrott därefter. Jag hade såklart glömt det och fick låna ett par byxor av en kille i 10B. Måste tvätta de och lämna tillbaks de snabbt, eftersom jag inte känner han (det var jule som frågade han om HON kunde låna de och ja, lämnas de inte tillbaks så blir allt bara konstigt) men sen är jag fan rädd för att krympa de, så jag kör på handtvätt. Blev dessutom överhuvudtaget inte svettig idag så en tvätt är egentligen onödig. Det enda vi skulle göra var typ att hoppa över plintar och jag är sådan fegis så jag hoppade knappt. Riktigt sportligt där.

Därefter hade vi estetisk presentation. Jag hade en idé, började skissa, blev lite nöjd sen kom jag på att jag gjorde fel men nu orkar jag inte sudda. Egentligen så känns min idé rätt osammanhängande, men som sagt, jag orkar inte börja om på nytt, så det får vara så.
Därefter cyklade jag i alla fall hem och åt med de andra.
Nu ligger jag här på mitt golv i solen och skriver och har kommit på varför jag har svårt för att ljuga och därmed vad det hemskaste med lögner är.

Kram!

Fan kan inte bestämma mig...

statusuppdatering:
- Helgen var rolig men ansträngd
- hade huvudvärk igår
- har köpt ett par billiga skor
- har ca 7 sidor kvar i min tyskbok
- väntar på godis i brevlådan fortfarande
- mina naglar ser ut som senap och ketchup
- pluggar men vet inte om det är lönt
- vill inte till kören kl.4
- ska förmodligen träna med Jule ikväll
- Tycker skolan här är orättvis och envis som jag kan vara så vill jag strejka emot, fast göra det i tysthet.
- Blir inget Biologiprov på fredag (yes!)
- Nästa vecka blir chill för då börjar de göra massa muntliga nationella prov och de gör inte jag.
- Ska sätta mig ner och göra en plus- och minus lista
- vill städa mitt skrivbord
- vet inte om jag ska vara ärlig eller ljuga

&... avslutar med att säga att det är 1 månad och 28 dagar kvar, 56 dagar i andra ord, tills vi ses.
Ser framemot det ja.
Hej och hå.


& VILL NI VETA EN SAK SOM JAG PRECIS MÄRKTE???? Någon idiot har tagit min bild utan att säga ett ord!! Fy fan!
Kolla på likheterna här..
detta är originalbilden:

och denna låg i min mapp weheartit.com (Bilder jag hämtar hem från sidan för inspiration):

det är ju för fan min bild!!!!
Puss på dig din fan. eller okej, ditt fan kanske, eftersom du är fan av min bild. Okej att jag inte lägger ut Copyright eftersom jag inte är någon storbloggare och tror att någon ska gå in och ta mina bilder, men jo fan, tydligen så behvöer man det.

(jävla kul att det är skriver på tyska med..)

Inte normalt att gå upp såhär tidigt på en lördag, men jag ska tåga ner till en stad lite söderut. Ha det gött idag!

Har typ ängnat dagen åt att gå och tänka på att det idag är exakt 2 månader kvar och därför kan jag inte heller nu sitta och ta väck tanken att nu är k 2 snart, och det betyder att om verkligen EXAKT två månader så är jag på väg på min sista resväg till Sverige vid denna tid. Jag antar liksom att jag har tagit mitt bagage och är på väg mot tåget. RENT GALET!!! Ser framemot att komma hem som fan, men tänker inte åka hem innan för jag vill ha min sista tid här med :))
Eftersom jag nu börjar pladdra så antar jag att mitt inlägg här kommer laddas upp rätt mycket efter två och tänker er då... då är jag kanske till och med i Sverige om exakt två månader vid den tid detta inlägg laddas upp, hihiihihihi.
Nu låter det som jag har världens hemlängtan men det vet jag inte om jag har, jag är bara så glad över mitt hem och liv i Sverige så det skulle vara konstigt att inte se framemot det, kan man ju tycka ^^

Förresten... hittade denna bild inne på Christophers facebook som han laddade upp i augusti 2010 (eller så var det september) för att jag skulle få se min Charly. Nu kan jag sitta och glo på den bilden sjukt länge och bara förundras av att det nästintill är overkligt att jag inte har vistats i det där rummet på mer än 8 månder nu. Har inte fått vakna upp en solig dag därinne eller fått sitta med mysbelysning därinne på kvällarna. Varken vinterkvällarna med julstjärnorna uppe eller nu när det är lite varmare kvällar.
Jag satt och glodde på den där klädhängaren som jag nästan hade glömt bort och undrade vad det var för kläder som hängde där. Kom fram till vilken den vita var och den första t-shirten. Den hade jag glömt bort att jag hade eftersom jag fick den så kort tid innan jag åkte (sommarrock-crew tröjan). De andra har jag ingen aning om, möjligtvis skoltröjan?
Efter det så började jag tänka på vilka kläder det egentligen jag har som ligger därhemma oanvända nu i 8 månader? Det är ju banne mig sjukt!!! och det sjukaste är att jag knappt minns... minns 3 par klänningar och 2 par jeans typ.

Nåja.. här har ni bilden: (visst blir man knäpp i bollen av att se den?)


KRAMAR!

Idag mår jag bättre, tänka sig!! :D
Har gått och oroat mig över engelskprovet som vi hade idag, och egentligen med all rätt eftersom det tog stopp i hjärnfunktionen men det kändes bara frustrerande i början och sen släppte allt och jag bara kände, ja men vad, det får så vara för nu. I Sverige kommer den tillbaks, eftersom det gick lite bättre i slutet av provet.
Alltså jag trodde innan att de engelska programmen på tv inte hjälper oss så mycket ändå, men jo,jo, ni anar fan inte hur mycket ändå!

Så ja, kortfattat så såg min engelska i början ut som en som skriver sitt första engelska prov. Meningen började ungefär som så: "it is about a man who is writting poem". Nähäää, säger du? haha, det var typ världens sämsta inledning på en sammanfattning om en text. För det är så "enkel" engelska eller vad man ska säga.
Cyklade hem efter engelskan och skypade med Robin. Tog sedan bussen tillbaks till skolan eftersom det såg ut att regna. Alltså att det skulle börja regna, menar jag. Där hade jag världens tråkigaste och onödigaste historilektion som vanligt. Att de kallar det Historia... de pratade om Osama bin ladens död idag tillexempel. Vad fan har det med historia att göra? det är väl för bövelen nutid ändå, med tanke på att det hände för någon dag sedan! (igår?)
Efter det tog jag bussen hem och där började jag med min engelska powerpoint-presentation inför redovisningen på tisdag. Jag övade med lite med att prata och jag menar fullaste allvar när jag säger att JAG KAN INTE PRATA ENGELSKA MER!!! orden kommer liksom bara inte ut och grammatiken snubblar runder i flabben på mig. Minns t.ex. att jag skulle säga "his" så säger "he", bara sådan saker. ÅH, ÅH,ÅH!
Så det är ett riktigt frusterationsämne för mig nu och det känns som att det är det enda ämnet vi får läxa i och sådant. Blä!

Ska faktiskt använda mig av samma sak som Emelie gjorde på svenskan och det är att skriva sådana kort som man har, så kanske det går lite bättre... *vad tror jag på?*
Men iaf en bra idé :D!

---

Nu till något annat!!!
Gick in och kollade på min elektroniska biljett, och såhär ser min resa hem ut nu, för er som inte vet:

Okej, det sket sig för Blogg.se, vill inte ladda upp bilden?!
Iaf,  landar jag kvart i två i köpenhamn tillsammans med Robin och sedan tar vi tåget till Malmöööö centraaaal! Vet inte riktigt när än, men ja.

Sitter förresten och planera min första dag i Sverige nu, haha^^
Vilket schema hörrni! En tanke som flög in mig är att när vi äter (berättar om mina ideér sen och vem som ingår där typ) så får jag nästan sitta vid ett litet bord bredvid med min charly så ingen blir äcklad och tycker hennes hår flyger överallt, för det gör det inte! -.- Så hon ska sitta bredvid mig :D, fast vi får la se hur lätt det blir att slå igenom den idéen, haha.

KRAMAR!

bildbomb på mig och sassa




en Fredag efter skolan, gick alltid upp och la mig med nasse en stund igen.

Ily<3

Åh, jag kan inte mer nu. Åhhh, fy fan. Detta kommer nog vara första inlägget sedan jag åkte då jag skriver när jag gråter. Tror jag.
Jag vill bara ge upp nu, orkar fan inte. Nu har det varat från och till i 3 dagar med denna jävla hemlängtan och den tar musten ur mig. Det är bara så jävla tungt att känna dens slag när man inte känner sig förberedd.
Vill inte lämna min värdfamilj och det är väl det som väger starkast när det kommer till varför jag stannar kvar. Tidigare hade jag som sagt en hel del känslor av att det kommer bli asjobbigt att åka hem och jag kommer gråta hela veckan innan, om inte 2.
Resten har jag väl egentligen inte sådär jätte stora problem med att lämna. Hamburg finns ju kvar och kan ju resa hit här sen.
En sak är i alla fall säker. Jag sätter inte på den där Brollevideon igen fråns det åtminstonde är Juni!


Eller ja... a big bit of love to you all...

Nu mina damer och herrar, ska jag berätta något för er som möjligtvis må chockera.. jag har spenderat min dag idag med Emelie (till stor del... eller nej fan, det är ju sant, eftersom sen blev det kväll, hihi).
Vi pratade mest, och kollade på videos och sen satte vi igång Johan Glans på youtube och skrattade åt fjönten :)
Det går faktiskt med att umgås via Skype! Känner inte heller i efterhand att jag har "förlorat" en hel dag här eftersom vad hade jag annars gjort? Svar: ingenting. Därför hon jag skulle vara med hon hörde inte av sig från sent och då var det för sent för hon skulle iväg med familjen och ja, jag kunde inte höra av mig tidigare, för jag hade inte hennes nummer.
Alltså problemet var att hon skulle smsa mig men min mobil var död och jag hittar inte min laddare till den tyska mobilen (den är fortfarande inte hittad, är serisöt puts väck) och ja, jag skrev det på facebook men hon kollade inte in där fråns senare på dagen, vilket jag inte förstår, eftersom det var där vi hade planerat det hela där lite, och ifall jag nu inte svarar på hennes sms, så kunde hon ju kanske bara ha tänkt lite, lite mer att det kunde ha varit en bra idé att bara checka läget på facebook, men icke.
Nå ja.
Hade förresten hemlängtan idag med men satt ett tag därnere med de andra när de kom hem och mådde sedan bättre, satt även och pysslade lite med min hamburg-bok och mådde även bättre efter det.
Kan väl inte säga att hemlängtan är jättestark nu, men ja, det hade inte varit fel att bara ha 13 dagar kvar här, som thailändaren jag lärt känna här, har.

Förresten, vill ni veta en sak som gjorde att jag höll på att gå i tusen bitar igår?
Denna videon. Jag skulle väl egentligen vilja säga att jag låter videon tala för sig själv, men ni kanske inte ser vad jag ser eftersom ni aldrig har bott 8 månder utomlands. Så jag ger er några hintar.
- Videon skriker Sverige åt alla hörn och kanter, för mig. T.om. så är där svenska flaggan/flaggor i bakgrunden.
- Han sjunger på svenska
- jag har börjat gråta åt texten tidigare (redan i Sverige) för att jag har saknat Börringe. Alltså kändes det lite värre denna gången. Så texten!
- Massa svenskar i videon = svensk gemenskap (vår historia, vår kultur, vårt folk - stoltheten över sitt land... ni fattar)
- Skansen... förknippas ju såklart med svensk sommar och alla gamla minnen kommer upp.