Oj... idag är det 1 månad... 1 MÅNAD kvar i Hamburg!
Det är nog med blandade känslor jag skriver det där. Som jag tidigare har sagt så ser jag fortfarande fram emot att komma hem, men det finns en del här jag som jag inte vill lämna. Dessutom så fick jag på lägret höra att en utbytesstudent förblir alltid en utbytesstudent och ja, detta året har ju förändrat min livssyn på något sätt, och det är varken något jag vill eller bara kan begrava. Det är lite svårt det där och förklara varför man blir det förevigt, eftersom det finns så mycket som gör det känns det som, men kortfattat så är det ju det att det vi alla utbytesstudenter har gjort - det har vi gjort i olika vägar men vi har klarat av det. Vi har olika erfarenheter men samtidigt många liknande. De sa i helgen att det är inte alla som klarar av det och jag har väl aldrig riktigt funderat på det, men sen slog det mig - jag har varit nära på att åka hem och jag har långt ifrån varit ensam. 2st som jag känner till åkte hem. Alltså, alla är inte byggda till att göra det men vi är och det gör oss typ speciella, eller vad man ska säga. De som satt och sa det (ledarna) sa det i alla fall så.
Alltså jag känner mig alltid som en egoist när jag inser saker som sådant. T.ex. att man är speciell eller sådär. Fast saken är ju den att man hör alltid att varje människa är speciell och det är ju med sant!! Jag vet bara nu vad som bl.a. gör mig speciell. Tidigare har det väl varit lite smått veligt med den biten.
Så ja, kan ju avsluta med att säga att Pre-re entery (preperation return något/alltså på svenska förberedelser för hemkost) var en riktigt egokick där man fick smaka lite på att vi alla är så bra och där de flesta av oss insåg att ett utbytessår ger en, en hel del fördelar i framtiden. T.ex. jobb. Innan har jag tänkt att det ser bra ut på papper att ha varit utbytesstudent. Dumt, dumt, dumt. Det är mer än det för katten.

Ja ja, nu ska jag bädda ner egot i sista delen här, haha. - Det var ett skämt alltså. Gå inte och tro att jag sitter på höga hästar nu och ser ner på alla!!

Jaja hur som helst så skrev vi en låt. Jag och några andra. Vi tog melodin ifrån Michael Jacksons "we are the world". Den blev hur bra som helst verkligen!! På söndagen kom ju familjerna dit och där sjöng vi upp den och det blev lite tårar här och där. Inte för min del dock. Jag hade redan börjat efter sista gången vi satt i en grupp och pratade. Där pratade vi om tacksamhet och olika sätt att visa det osv. Även att man inte skulle glömma bort värdfamilljen när man sticker iväg till lägret i berlin eller kommer hem för de bryr sig fortfarande om en och vill gärna höra hur det är med en. Då kom jag bara och tänka på hur sant det var och hur Birte alltid vill höra om sådana saker - ifall alles hat gut geklappt.
Där började jag böla och alla tröstade mig, hahaha. Paola sa de där bra meningarna "dont cry because it is over - smile because it happend". Det gjorde jag och jag lyckades ett tag sen ser jag Lenni i dörröppningen och han ler lika brett som vanligt och vinkar på det där söta sättet sen försvinner han igen lika snabbt som vanligt, haha. Så då började tårarna igen... herregud, haha.

När vi sjöng låten så blev de flesta rörda, tror alla? Och Birte grät men jag såg inte henne för hon stog långt ifrån och fotade. Kai och Lenni satt i närheten och de liksom kramade om varandra lite sådär sött liksom och när vi sjöng sista meningen "es ist wahr, das war ein tolles jahr mit euch zusammennnnn.."
Översättning då ja.. som låter stört på svenska..: det är sant, det var ett härligt år med er tillsammans.." Jag lägger upp hela texten senare, som vi skrev med översättning"
Sedan efter lite kramar gick vi och åt massvis med kakor. Alltså.. varför är där körsbär i inprincip varenda tysk kaka :)?

Nåja, finns kanske inte så mycket mer att säga om lägret. Det var i alla fall ett riktigt bra läger!
Igår efter det var jag riktigt trött och sov mig halvt igenom resten av dagen.
Idag är det riktigt varmt och till en början tog jag på mig jeans (idiot) och svettades som en gris men nu har jag äntligen bytat till min jumpsuit!
Idag tog jag även en liten vilserunda ifrån sülldorf till blankenese. Jag hittade inte direkt vägen men det var en fin tur att cykla. Tryckte även ut lite bilder och ja, njöt av värmen och att ja, jag vet inte.. tar vara på tiden nu litegrann och ville bara göra en extratur bara sådär utan speciell anledning.

Hur som helst. Nu ska jag fortsätta på mitt kollage till YFU. Måste vara inlämnat på onsdag om man vill ha årsboken!!! så ja, måste öka tempot, haha.
Tjingeling!

mitt hår för ett tag sedan vara på så härligt stört så var tvungen att ta ett foto, haha. Det stog liksom åt alla håll och kanter ^^