veenus

Min sista heldag med familjen här. Kändes som den kom så plötsligt på något sätt, fast samtidigt så måste jag säga att det inte känns så jätte ledsamt just nu för den stämmningen märker man inte av. Känns inte som det är min sista dag här överhuvudtaget.
Har lagom mycket att göra idag i alla fall, trots att jag redan har gjort rätt mycket reda.
Vid halv sex kommer Kai hem och sen åker vi iväg och äter och sådär.

Hur det se ut just nu här:






Dags för kaka. Hejdååå

God morgon eller god middag på er. För mig är det i alla fall morgon, då jag precis vaknade o.O.. typ.

Igår var det avskeds- och välkommenfest. Disa, den jag mest av allt ville ha där kunde inte komma pga. att hon hade mycket att göra inför sin resa till Italien tidigt idag. Det betyder alltså att hon och jag inte kommer att träffa varandra nu på ett bra tag.. fy kattsen!
Nåja övrigt om dagen var så att jag vaknade upp, faktiskt rätt tidigt (vilket var rätt konstigt med tanke på att jag var upp till kl. 3 och pratade med Jorun) och började pyssla med min bok. Efter ett tag tittar Lenni in och börjar bygga någon sak. En tvättkorg som skulle hänga i luften typ. Haha.. han har idéer den.

Skypade med Emelie strax innan två tills de första gästerna dök upp. Då gick jag ner och pratade lite med de. Birtes pappa... haha, vilken rolig prick den är!!
Hur som helst så var det trevligt och vi satt och åt jordgubbar, tårta och kakor. Lite midsommar sådär i Efterhand, haha. OOOH ja, det påminner mig att lägga upp lite bilder från den lilla "fest" jag fixade till i tisdags.
Hur som helst så dök också ett äldre par upp ifrån Amerika. Mannen var kollega till Kai men alla kände de eftersom de har bott hos den, eller i närheten från de när de har varit i USA. Så då fick Jorun chansen att prata lite engelska :) Så glad hon var, haha!

tio minuter över 7 dök "överraskningsgänget" för Jorun upp. Jag visste det redan. Vi välkommnade alla och sen satt vi oss ner och åt. Halv åtta ungefär kom två person till som jag kände. Den ena är min vän och jag var såklart glad att hon var där men det var så stelt för hennes värdsyster kände jag inte och jag förstod inte varför hon ville följa med för att säga hejdå eller välkommen, då hon varken känner mig och Jorun och är riiiktigt blyg. Såg ut att vara jättejobbigt för henne. Så jobbigt så jag själv nästan kände mig illa till mods, hähä. Vet att det även är taskigt att kanske tänka så men jag ville ju även prata lite så "ensamt" med Manon och visa henne mitt rum och så och jag tyckte det blev rent jobbigt för jag visste inte vad jag skulle göra med henne. Självklart bad jag henne följa med oss vart vi än gick men fick aldrig känslan av att hon egentligen ville vara där. Så ja.. skumt var det. Dessutom vet jag att de två inte kommer bra överrens och det kändes som sagt som bara konstigt och för för många gånger i mitt liv så stod jag åter i mittlen. Pratade med båda medans de typ pratade en och en med mig. Ahh. Störigt typ.

I slutet av kvällen så var det någonting som var i rörelse och jag blev typ nervös. Kände att någonting var i luften. För Jorun bad Janne att gå upp och kollade med en sådan viss blick och sedan pratade de andra med varandra och jag bara "vaaa??" så de bara: nej inget och log. Ahhh, och när jag vet att det finns någon såkallad överraskning eller liknande för mig och att jag bara ska vänta ut den sådär så blir jag jättenervös. Haha! Tycker det är jobbigt att alla ska titta på just mig och se hur jag reagerar för det jag får av de. Fattar ni vad jag menar?
MEN det jag fick var en t-shirt där de hade skrivit några ord på framsidan och baksidan. Blev alltså ingen större sak av det fast att alla var tysta men jag tackade för den och sa att de hade de gjort bra och lite sådan  trams, haha :)
Därefter sa vi hejdå till alla förutom Janne och Ingas kompisar och när jag kom tillbaks in i rummet så kom nästa överraskning. Mindre rolig dock. Där satt Lenni i fåtöljen som jag precis satt i och grät. Alla tittade på han och sen på mig och Kai viskade typ att det var för att jag snart ska åka. Vilket då i sin tur betyder att jag skulle trösta han. Och jag kan inte sådant. Jag är världens sämsta tröstare. Jag lovar!! Hur som helst så drig jag han upp ur fåtöljen, vilket förresten måste ha sett väldigt kul ut eftersom jag inte har några muskler, så det såg ut som jag kämpade med en livlös människa eftersom han inte direkt hjälpte mig, hehe.. de andra skrattade åt något med och jag vet inte om det var åt han,mig eller oss. Bryr mig inte heller.
Satt mig ner med han i fåtöljen i alla fall och började med själv direkt lipa. De andra satt fortfarande och skratta. Kai satt och tittade på oss med en sorgsen min och vi satt och grät i armarna på varandra. Jag sa inte ett ord för jag kunde inte hitta något som skulle ha tröstat. "det blir bra igen ska du se?" nej, låter ju bara dumt.
Han reste sig upp i alla fall efter ett tag och sedan gick jag, Birte och Lenni upp för att säga godnatt till han. Han bytte om och borstade tänderna och under tiden stod jag och kramade Birte.
När han kom tillbaks la han sig i Birte och Kais säng och jag kramade till han och gav han en puss på kinden och Birte sa "det var kärt från dig". haha^^
Sa godnatt, gick in på toan och torkade lite runt ögonen så att där inte var någon mascara. FAAAN, jag vet att det låter flickligt men för första gången anävnder jag mascara på månader och så ska jag gråta och så var det med förra gången jag hade på mig det. Ska aldrig ta på mig det mer, haha. Nej, det ska jag visst, men ja..

Gick ner och satt mig sen igen, fortfarande med tårar i ögonen och då forsätter Kai att prata om att Lenni och jag var mycket ensamma tillsammans på eftermiddagen och så och det gillade han väldigt mycket säkert och jag bara "jag med.." och så fylldes ögonen igen så jag var tvungen att kolla upp i taket så inte de började rinna, haha.
Sen så var det med tid för kärleksförklaringar. Han sa att de alla älskade mig och jag sa att jag gjorde destamma tillbaks, sen sa han något ting till fast det hörde jag inte för nu störde det mig att alla satt och glodde på oss. Frågade varför och de bara "men det är så sött!!". Jo förvisso, säkerligen.. men jag klarar inte av att vara den som för konversationen högst bland många folk. Ickeee :)

Blev ett långt inlägg där och utan bilder. Kul ifall ni ville läsa allt men det hade ni inte behövt, haha.
Fast ni behöver i för sig aldrig läsa. Skriver allt för min egna erinnerung.
Så ähm.. idag ska jag träffa Manon vid halv tre :)

Pussss.

På något sätt så sörger jag inte att det inte är mer än 10 dagar kvar. Det är inte så att det är dåligt här det är bara det att jag är rätt klar och är redo för Sverige nu. Kommer sakna mycket här men det finns inget jag kan göra åt det. Därför jag bl.a. känner mig rätt färdig är väl för att jag vet att tiden kommer förr eller senare och att den snart kommer gör faktiskt inte så himla mycket. Jag ser ju framemot att komma hem.

Idag var ÄNTLIGEN min sista skoldag i den tyska skolan. Tack gode gud. Inte för att vi direkt hade så mycket lektioner. Första lektionen var biologi och då gick vi åt glass och kollade på klassbilder från sjätteklass. Rätt kul att se för min del med. Vissa såg verkligen speciella ut i den åldern.. haha.
Ähum därefter så hade vi PGW. Där pratade vi bara om klassresan på måndag och sen städade vi klassrummet och lämnade det tomt inför nästa klass som får det rummet till hösten.
Att det var min sista dag där gör mig inte jätteledsen. Var faktiskt påväg ut direkt genom dörrarna men såg då J och K sittandes på golvet och stannade till. Vi började prata lite smått och det slutade med att jag satt mig ner hos de. Manon kom också och pratade lite. Constantin tog några bilder på oss 3. J nämnde några gånger det där med att det är min sista dag i skolan och ifall det inte känns konstigt och sådär. Till en början så var jag rent lugn och bara skrattade åt att hon ens frågade. Haha. Tänkte dock lite mer på det och kände att det ändå är rätt skumt. Det var det skolåret liksom. Samtidigt som jag är glad över att det äntligen är över (Påminnelse till er: skolan här är inget jag någonsin har beundrat) så är det ju ändå bara allmänt konstigt att jag aldrig mer kommer ha lektionerna där eller gå runt i korridorerna, gå till kantinen och sådär. Alltså nej, jag kommer inte att sakna det, det vet jag. Jag vill som sagt bara ha sagt att det är en konstig känsla som jag inte kan beskriva med andra ord.
Lite tur var det ändå att de två satt där på golvet annars hade jag väl bara gått ut ur dörrarna som ingenting och ja, då kanske jag hade ångrat mig i efterhand att jag inte tog något "större" farväl av skolan. Att sitta där och prata med de var ett bra avslut på min tid i skolan här.

Halv 3 ska jag ta s-bahn med Inga och Janne in till stan och där ska vi titta på något konstgalleri och sen ska vi shoppa. En timme senare kommer Jule och Jorun med.

Fick precis post!!!!!!!!!!!!!! aaaaauuuuuw min fina söta Disafisa :')



haha älskar hennes felstavning i texten: ich will iwie tschüss sagen... haha, sie meinte wahrscheinlich.. ich will iwie NICHT tschüss sagen, hahahha. Jetzt hat es ein ganz anderes bedeutung gekriegt xD
Und sie bringt mir auch immer zu lach. HDL <3

Sitter och lyssnar på Tove styrkes låt "Million Pieces" (riktigt grym) och pysslar med utklippning av alla mina tidningar. Jag tänkte att man går verkligen och köper dessa tidningar för ca.45 kr (går vissa av dem på) och vad händer med de sen? Antingen lägger man undan de och kollar aldrig mer i de eller så slänger man de i sopporna. Jag kom på att det var slöseri med pengar så nu har jag filurat den där smarta ideén att klippa ut allt de som jag tycker är bra i respektive tidning och sen klistra in de i en annan bok. Jag gör så att säga min egen tidning och i den kommer jag titta i när jag t.ex. behöver råd om fotvård eller när jag ska gå och shoppa med någon men inte vet vad jag är ute efter. Allt sådant som jag vill ha eller tycker är bra tips klistrar jag in i den nya boken.
Dessutom är det en bra lösning för min packning till Sverige. Tidningar väger ju en hel del och eftersom jag inte vill slänga dem så är detta ju en väldigt bra viktlösning.

Puss.

Vet att det inte är lång tid kvar nu, men när det är svårt så är det ju faktiskt inte lätt och då känns det inte bättre att vara nedstämd utan er.

Nu är det mindre än 2v tills jag kommer hem. Oj, oj.
Ännu mindre dagar har jag kvar här eftersom jag åker iväg på klassresa och sen till YES.
Just nu tycker jag allting är lite extra jobbigt och känner mig ständigt trött. Nästintill utmattad.
Fixa ett litet midsommarfirande klarade jag ändå av.
Vet att det är på fredag men det passade bättre idag.
Orkar inte skriva mer. Vill sova.
Godnatt.
Ps: vi hade typ knappt någon lektion idag ändå. Vi åt glass och på den lektionen som jag inte orkade gå på imorse så åt de med tydligen glass.


gammal bild på störd :))) & fin <3 haha^^

JAG VILL INTE HA MER SKOLA NU. DET RÄCKER VÄL ÄNDÅ NU???
Tror de flesta utbytesstudenterna tycker det är jobbigt att sluta skolan, men det gör inte jag. Jag vill bara ha den över. Tycker den är så himla tråkig och jag upplever ju heller ingen higschool-spirit.

MEN det är bara idag (en lektion kvar), imorgon och på fredag kvar för min del. Imorgon har jag två olika lektioner och på fredag har jag med två olika lektioner.

Måste gå och duscha nu, sen bege mig till historian.
Förresten så är det ingenting som har hänt i skolan. Ni kan väl bara föreställa er hur det är att efter så många år i skolan så är man inte van att i slutet av juni fortfarande gå i skolan. Det tröttar ut en mer än vad ni tror.

Mapping the globe – Picturing the world

How do you see the world? And where does your picture of the globe come from? During the workshop we will have a closer look at different ways of mapping the globe and try to figure out, what makes a map realistic, or not. After this first overview we will go deeper into discussion or start off creative by drawing our own version of a European map. Get ready for a new worldview!

 

The Migration Experience

A journey that will go through some of the difficulties that occurs during migration. In this experiment the participants will meet different sides of migration and not all participants will end up with the same experience. This will give you an opportunity to experience migration, encounter problems immigrants might come across, and understand the life of different immigrant groups.

Break Borders by Breaking

We talk about borders which can be created by dancing and how to break them. After that we will learn how to breakdance and we will create a little choreography. And of course we will have a lot of fun!

 

För ett bra tag sedan skulle vi välja mellan ett antal olika workshops på yfu-yes hemsida. Jag valde alla de här 3 som första val och fick dem. = Glad Amanda.

NU väntar jag dock på spänning om det sista beskedet som jag är lite orolig över, haha.

Temat inför yes i år är Borders och alla workshops som man har valt har de gett besked om. Alla utom de personliga gränserna. Och det 'är väl just i de workshoparna som jag arbetar som mest. Får jag inte den workshopen jag har valt "hello comfort zone - nice to leave you" så blir jag lite ledsen, he-he.

 

10 dagar kvar tills YES. Herregud.. svårt att ta på känslorna där. Jag fattar det liksom inte.

 

(nej mitt hår är inte grönt egentligen)

JAG ORKAR INTE MER.
Läste i en bok att svenskar är tålmodiga och när jag tänker efter, trots att jag vet att många i Sverige påstår att de är otåliga, så är de faktiskt ändå rätt tålmodiga till skillnad från t.ex. här. När något inte passar så säger man det direkt här. Sen erkänn.. Står ni ensamma i en kö så är ni inte otrevliga för det ifall något oväntat skulle dyka upp, trots att du känner dig så fruktansvärt besvärad av att stå i den förbannat långa kön, eller hur?
Sen klagar man ju såklart. Fast det gör man gärna därefter eller ifall nu någon står bredvid en så klagar man lite smått till den via blickar eller sådär.

Hur som helst så studstas det med en jävla, irriterande boll därute och jag håller på att gå i bitar. Vill bara hoppa upp ur sängen och stå och hoppa och skrika "kan ni sluta med den där jääääääääääävla bollen?????????? om ni måste studsa den sådär så gör det för fan någon annanstans!!!!!!!!!!!!!!!" ahhh, jag blir galen.
*BOMS........ BOMS...........BOMS..........................................BOMS.........................BOMS*

Jaja, struntsamma nu. Nu slutade också, men det börjar väl snart igen antar jag. Småungar slutar inte i första taget.

Förresten så blev det ingen kör. Birte körde dit mig för hon skulle ändå ner och handla. 3 minuter i 4 så var vi två pers. Därefter dök det inte upp många till så läraren tyckte inte det var lönt utan lät oss gå.
EN SAK TILL BARA!!!!!!! jag vet inte om jag är på dåligt humör idag eller ifall saker som jag bara ogillar så mycket händer på samma dag. I alla fall... innan jag gick ut genom dörren så tilltalar läraren mig och frågar mig om jag nu kunde bränna en CD med bilder ifrån körlägret. Då säger jag lugnt. "Ja det kan jag göra." Bra. stopp. Fråga inte mer nu lilla du för alla tittar. "jo amanda.. du åker väl på klassresa nästa gång?" hon undrade alltså när jag då skulle ge den till henne.
FAN kände jag. Började svara att jag kunde ge den till Jorun och så gav hon den sen till henne. På något vänster så blev allting jättefel och jag vill inte hata mig för det där men det IRRITERAR MIG SÅ JÄVLA MYCKET SÅ NI INTE FATTAR. Jag kunde inte alls formulera mig mer. Jag pratade som om jag precis hade kommit till Tyskland. VARFÖR? DÄRFÖR DE DÄR IDIOTERNA STÅR OCH STIRRAR ÖGONEN UR SIG PÅ MIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! varför är de sådan jävla psykon som aldrig kan prata med mig men när det kommer till min tyska... ja då ... då jävlar blir de intresserade. Då blir de knäpptysta. De kan inte börja ett samtal med mig alltså men de vill gärna höra på när jag för en konversation med någon annan. SHIT... JAG ÄR INGEN ALIEN.
Jag blir så arg för att jag lyckas sabba det med.
De gör mig så nervös så allt blir fel och då kan jag aldrig visa de att jag faktiskt kan bra tyska nu. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.
Alltså regel nummer ett till andra att lära sig: när en försöker sig på att prata ett språk i ett utland. SLUTA STIRRA. Antar att svenskar egentligen är lika bra på det som tyskar, fast just nu känns det omöjligt, men det är det nog inte.

Efter kören gick jag i alla fall och handla.
Snacka om att jag beundrar dig nu mamma. När man står där i affären och ska handla lite mer än ett choklad så märker man att det är värsta konsten. Okej att jag hade med mig en inköpningslista men det finns ju hundra olika sorters grädde och hundra olika potatisar, samt bakpulver, osv.
Så en fråga nu som jag ber någon att besvara som jag inte listade ut i affären och får gå och handla imorgon.
Grädde till tårta och grädde i en pajdeg.. jag fattar ingenting. Hur hittar man vad man ska använda till vad? är det matgrädde till pajdegen eller vad?

Imorse var vädret... vänta lite nu.. skriver man vädret så eller skriver man det vädert? Likadan blir det alltid när jag ska skriva lägret. Skriver man det så eller skriver man lägert??
Jaja, vädert/vädret (?) var i alla fall rätt bra imorse fast sen blev det mindre bra och det började ösa ner. Som tur hade jag redan kommit hem ifrån skolan då.
Idag hade vi sportfest. Jag brukar vanligtvis börja 10 på måndagar men idag var jag tvungen att vara där 8. VARFÖR DÅ?? Det fanns ingenting att göra och jag skulle bara sitta och vänta ut tiden tills det var min tur att spela vollyboll kl. 11. Jippi. Jaja, jag satt och underhöll mig med de andra från klassen som sålde godis. Så ja, jag lekte lite försäljare sådär på morgonkvisten. Fick nog efter någon timme och letade upp Manon sen hängde jag runt med henne. När det sedan var dags för att spela så var vi för många i laget och vi behövde avbytare. Eftersom bloggen är öppen för alla så ska jag vara lite mild i orden här nu och säga att jag mer än gärna satte mig på avbytarbänken för efter hur de hanterade situationen att välja en avbytare så ville jag inte mer spela tillsammans med de. Isi ville byta ut mig efter ett tag men jag hindrade henne. Inför nästa spel så frågade hon ifall hon skulle spela det med och jag bara "JA". Sen tog jag mitt pick och pack och gick iväg med Manon.
Åkte rätt snabbt hem därefter dessutom.

Vid 4a har jag kör. Sista lektionen dock så det gör mig lite glad i alla fall. Den där kören är inte alls rolig mer. Dessutom så skolkar J hela tiden och även ifall jag kan gå dit utan henne så har jag ingen lust för det blir bara så jävla tråkigt. Inte för att det blir särskillt bättre när hon är där egentligen men åtminstonde litegrann.

Efter kören måster jag iväg och handla inför imorgon. Orkar knappt det heller men måste. Jag gör det för de, inte för mig själv. Har tänkt lägga ner projektet för att jag känner att det inte kommer bli så bra som jag vill ha det men sen tänker jag att oavsett hur mycket som skiter sig i mina planer så ska jag genomföra det. De förväntar sig ingen större grej, det vet jag och även ifall jag ville göra det till en början så är det omöjligt. Jag har inte tid nog och någon bra kock är jag inte heller, men jag gör det bästa utav situationen och försöker fixa till en liten fin midsommar. De kommer säkert bli glada.



haha <3

HEJ!

---

Nya fåtöljer och kuddar, vad fan???

---

hahaha. Det är min vackra katt det.

---

Måste sova nu. Godnatttt.

Ska snart skypa med Malin är det tänkt. & på tal om det ,eftersom hon nu är hemma, så vaknade jag upp med en sådan konstig känsla, som jag verkligen inte förstår!! Jag visste knappt var jag var. Om jag var i Sverige eller i Tyskland. Av mina drömmar kommer jag bara ihåg att det redan där var förvirrande. Jag såg Christopher och Linnea i en bil som körde förbi mig någonstans. Då visste jag inte heller ifall jag var hemkommen eller ifall jag var kvar i Tyskland. Skumt det där..

Tog en rensning till idag, imorse, i garderoben. Fick ut 4-5 plagg som jag kan slänga ner i resväskan nu. Hade även tänkt gå igenom en låda och mitt skrivbord för att få undan "onödiga" grejer här. Har inte så mycket tid till att packa senare så då kan jag redan påbörja det nu, så att det inte blir ett stressmoment. Mina 3 sista dagar i Hamburg blir liksom inte ens i Hamburg för då är jag på klassresa någon annanstans. Så det betyder att när jag sen kommer hem därifrån har jag 1 dag på mig att packa ner allt, och ja, den dagen vill jag inte ägna helt åt packa. Den ägnar jag hellre med familjen. Vet hur stressigt det blev i Sverige.

Har en video från i fredags. I videon är det jag och Andrew som försöker säga svart och vit på indonesiska. Filmar gör Disa som även hjälper mig efter att jag redan har glömt hur man sa det. I slutet dyker Manon upp.
Och min accent är ju bara för goooooo. Ha, ha. "ERLICH..."

Märks det att jag inte har något att göra idag?
Fast det är egentligen fel. Jag har mycket att göra men jag orkar inte. Dessutom har jag huvudvärk så jag tillåter mig själv att tycka det är okej att bara göra ingenting.
Seglingen imorgon och Flensburg ikväll blev i alla fall inställt pga. vädret.

Nu har jag hur som helst göttat upp mig i sängen och hade tänkt sätta på en bra film. Frågan är nu... vilken?? Behöver filmtips för sjutton gubbar.

Gud vad konstigt jag mådde idag! Det kom typ från ingenstans. Jag antar att det är jag som är i full gång hela tiden och sen vet jag att jag idag måste iväg till Flensburg själv med tåg. Alltså jag vill dit och jag vill segla imorgon men jag är typ så fruktansvärt trött och känner att jag knappt orkar det.
Så ja, jag hade precis sagt hejdå till Disa i tåget och hoppade av i Altona. Hon åkte vidare till Hauptbahnhof. Redan då kände jag lite sådär, fan vad jobbig-känsla. Visste att det var sista gången vi träffades under vårt utbytesår bara "sådär". Nästa gång vi träffas så ser det annorlunda ut. Då är Jorun för det första här och det är nästa lördag då vi har välkommen- och avskedsfest. Då blir det lite mer sorgligt.
Nåja. Gick iväg till Buddni och började trycka ut bilder. Blev småsnurrig, svimfärdig och varm. Hade också ont i magen. SÅKLART... Jag sägert det bara... det händer mig ALDRIG, verkligen aldrig. MEN idag såklart. Idag när jag mådde dåligt och bara ville ha ut några foton så fort som möjligt. Fick t.om. sluta välja ut fler för jag mådde så dåligt.. ja då börjar maskinen klydda. Får kalla på hjälp.. tar ett jävla tag. Maskinen är fixad och den trycker ut en ny bild så biträdet går iväg. Sen kommer inte nästa bild ut. Springer runt i hela affärer och letar efter någon som kan hjälpa mig så fort som möjligt med den förbannade maskinen men hittar ingen!!! Tillslut så ser jag att den ena kassörskan har inga kunder så jag frågar henne snabbt om hjälp, men hon klyddar med och har sig, tycker jag. Hon måste ringa på någon annan, säger hon. JA MEN GÖR DET DÅÅÅÅÅ. Det tog med ett fint jävla bra tag tills den biträdet kom igen. Inte nog med det. Hon kunde inte fixa det, så hon sa att jag fick göra om mitt kollage igen. Jag bara... tack som fan. Kunde ju inte heller låta det vara. Hade redan sedan de tidigare fotona/kollagen fått ett kvitto uttryckt.


Jaja, nu är jag pisstrött och ska nog sova en liten stund eller sätta igång en film.
Btw. Var ju och bowlade igår med Manon,Disa och Andrew. Manon var inte med på bowling dock, hon åt bara med oss för sen fick hon dåliga nyheter och var tvungen att åka hem. Förutom det hade jag en toppenbra dag igår.
Avsked ifrån Andrew dock.. så jävla konstigt.

haha gubben i bakgrunden high-fiva mig när de lämnade stället, haha. OH JUSTE,, jag var faktiskt jävligt bra igår på bowling. Så bra har jag nog aldriiiig varit!!! TVÅ strejkar. den ni! o.O

they said that the train will termined and we all went crazy

Alltså klockan 4 ska jag träffa min kontaktperson med Birte är det tänkt, men jag tror hon har glömt bort det... så vet inte hur det blir med det. Har försökt ringa henne, men ja,om hon inte snart ringer tillbaks så får jag ta och ringa min kontaktperson och säga att det inte blir så mycket mer med vår träff idag, haha.

Det blev inte heller så mycket skola idag. Det var Abi-strejk, hette det. "studentstrejk". Alla de som snart ska ta studenten sprang igenom skolan och hämtade ut alla på skolgården. Där gjorde de lekar med lärare och elever, drack vin hit och dit, kastade runt vattenballonger och sprang runt med vattenpistoler. Lagom galet sådär. Slapp alltså lektioner. Alltså hade jag bara första lektionen lektion och sen efter ett tag gick jag hem.
Nu har jag suttit och arbetat med mitt projekt i timmar och ska snart hoppa snabbt in i duschen och ta mig ner till Blankenese.

Ikväll träffar jag andra utbytesstudenter och inatt sover Disa över här. Imorgon blir det Flensburg!


juste.. studenterna sprang runt och målade alla på kinderna eller i pannan med läppstigt. Det står: ABI - 11

- Shortsen och den rosa toppen som sticker fram under linnet


- halsduken och t-shirten.


+ en svart klänning som inte gör sig bra på bild idag.

---

Vet ni? att åka till Ikea tar ett jävla bra tag! Bytade s-bahn två gånger, alltså åkte jag med 3 olika tåg. Sedan plus buss. Missade den bussen som skulle parrera så bra, eftersom jag gick fel, så fick vänta på den andra i ca 20 min.
Vägen hem kändes snabbare, fast det var den inte egentligen. Fick i slutet också vänta på s-bahnen i 20 min, fast då hittade jag på annat och göra de 20 minuterna.
Måste rusa. Ska göra sport med Jule nu.

Förresten så träffade jag nano på stationen av ren slump. Skumt när sådant där händer!

Idag åker * hem.. Hoppas resan går bra!!
& Farväl efter farväl dyker bara upp här hela tiden. S.å j.ä.l.a. s.j.u.k.t.
Tilläggas kan ju är halva juni har gått när denna dagen är slut. Det betyder 15 dagar kvar med värdfamiljen! 15 Dagar kvar som utbytesstudent i Hamburg!
Sen är det ju läger i 5 dagar.

Fick ett mejl ifrån YFU för någon dag sedan om utbildningar man kan ta och engegera sig i deras organisation och först blev jag intresserad av att bli fadder, men får tänka över det lite mer.
Jag tänkte ju bara på det roliga med att bli fadder, men det finns ju faktiskt en hel del ansvar i det där med ifall det verkligen skulle finnas problem. Jag behövde knappt kontakta min eftersom jag inte har haft några värdfamiljsproblem. Därför glömde jag bort den "riktiga" uppgiften.
Att välja att bli fadder betyder ju att man får stå kvar där och argumentera mellan familj och utbytesstudent när de har problem. Alltså man får stå mittemellan. Jag tror det hade passat mig rätt bra eftersom jag är diplomatisk men vi får se.

Idag är jag ledig ifrån skolan så hade tänkt sticka iväg till IKEA och även trycka ut foton.


haha hampus, din min där och väskan xD!!

Köpte lite annat med, men orkade inte ta bild på det. Väskan är i alla fall framför allt tänkt till skolstarten i höst och ballerina skorna, ja... till den härliga svenska sommaren? haha.
Tröjan digga jag mest bara för att jag tycket om den farfar-tröjs-stil-modellen.

Får jag lov att skrika nu?
Får jag lov att gråta nu?
Får jag lov att hata nu?
Får jag lov att känna mig som luft?
Får jag lov att lägga mig ner på golvet och ge upp?
Får jag sluta tro?
Får jag sluta hoppas?
Får jag sluta vara positiv?

Kan jag skrika nu?
Kan jag få gråta nu?
Kan jag få hata nu?
Kan jag få känna mig som luft?
Kan jag få lägga mig ner på golvet och ge upp?
kan jag bara få andas och bara få vara?
Kan jag ge bort min tro?
Kan jag sluta hoppas?
Kan jag bli tillåten att inte vara positiv?

Får jag lov att göra mig hörd från min negativa sida?
Eller kan jag inte prata mer då?

För jag vill inte gråta, jag vill inte känna mig som luft, jag vill inte vara negativ och jag vill inte ge upp tro och hopp och fyllas av hat.

10 juni:
- Träffa Annika 18.15, äta, snacka och fixa naglarna.

11 juni:
- planer med Familj

12 juni:
- planer med familj
- 15 månader med Robin

13 juni:
- Heidepark (nöjesfält) med utbytesstudenter

14 juni:
- Primark i bremen med Annika och hennes vänner

15 juni:
- ledig från skolan
- träffa K och J (dubbelt överstruket, som alltid)
- sport und spass mit Jule

16 juni:
- inga planer

17 juni:
- Träffa kontaktperson över en glass (blev inte av)
- därefter träffa Manon och träffa andra utbytesstudenter och ha avsked

18 juni:
- Flensburg (sjuk och dåligt väder)
- sova över hos oma und opas

19 juni:
- segla!

20 juni
- sportfest i skolan
- handla inför midsommar

21 juni:
- midsommar

22 juni:
- Leah (blev inte av)
- göra i ordning inför Joruns ankomst (blev inte heller av, jag mådde inte bra)

23 juni:
- JORUN!

24 juni:
- ledig
- konstutställning
- teater
- stan med Inga, Janne och J&J.

25 juni:
- avsked och välkommstfest

26 juni:
- sport und spass med jule och jorun?
- vara med Manon

27 juni:
- klassresa

28 juni:
- klassresa

29 juni:
- klassresa
- skolavslutning

30 juni:
- familjedag

1 juli:
-resa till yes

2 juli:
-yes

3 juli:
-yes

4 juli:
- yes

5 juli:
- yes
-åka hem!

Min dag:
Vaknade och var lite sorgsen.
Började tvätta och städa, vilket inte gjorde det särskillt roligare egentligen, men behövde inte tänka så mycket på sådant som jag annars hade tänkt på då.
Packade klart en resväska och i den andra har jag nu bara kastat ner saker som jag ska lägga i ordning senare.
Vittvätten hänger på tork. Strumpor ska ner i resväska nr. 2.

Ska fortsätta med min tackbok senare och även min egna Hamburgbok, som är till mig själv. Fast det gör jag inte idag.

Nu till dagens mest patetiska. Antar jag. Jag tänkte att.. nej min skä. Nu har jag hela dagen städat och kände därför mig äcklig och jag tänker inte känna mig äcklig idag. Inte studentdagen. Så jag hoppade in i duschen, sminkade mig, satt på mig en ny tröja+öronhänge och jag blev faktiskt gladare och tidpunkten 16.00 kändes inte så jobbig. Så det stämmer väl lite att kläder kan få en att må bättre eller sämre.

Så här har ni. Amanda på Nisses studentdag. På Emelies studentdag. Vi kan väl säga att jag klädde upp mig för att gå till din student idag. Nu är jag inte där i egen hög person, men ändå :)



Kramar

Då välkommnar vi det tredje, dystra inlägget på rad nu dåja. Välkommen...

Egentligen har inte dagen varit så dyster, utan det är mest för att jag är ledsen nu som att det kommer låta mer dystert än vad det är.
Hur som helst så hade vi sport i morse och det en av de bästa sportlektionerna hitintills till och med! Inte dåligt, det inte. Fast två dåliga grejer:
1. tanken kom in att igår gjorde någon studenten, just nu-idag tar någon den.. och imorgon kunde jag ha varit en av de...
2. EN IDIOT! Jag antar att han hade en sjukdom, men jag tilllåter mig ändå att bli förbannad. Han har ingen som helst rätt och stå och klaga på alla och skratta åt de när de gör något fel och sen typ att han då är den bästa. Dessutom fick han sådan utbrott. Så adhd, eller något sådant skulle jag gissa på med en nypa uppmärksamhetskrävande. Egentligen, helt ärligt, så hade jag velat ge han en fet smäll på käften men det gjorde jag inte. I Sverige, när jag har samma känsla så kan jag i alla fall bli rapp i munnen åt de odrägliga. Fast nu hade jag ingen lust att börja kommentera han för då kommenterar han bara tillbaks min tyska och det hade inte underlättat situtationen för då hade jag nog fan slått till han och själv blivit kallad adhd-barn min sista tid här. Så det ända jag sa, för jag var tvungen att säga något. Var:
lugn! det är bara ett spel!
och ni tror inte den jävlen ska ta det bokstavligt och börjar sabba mer för sitta lag och säger som om han vore 5år. Jag måste vara lugn.
Tillslut blev jag trött på det med och sa: jaaa, vi har hört det nu! men han hörde inte mig. satans.

I pausen träffade jag på fransiskan. Jag tycker om henne mycket, men jag förstår inte varför hon står så nära, när vi pratar :P?
Har hört att fransmän liksom hälsar med massa pussar och sådant på varandra och liksom ja, efter första gången vi hade pratat med varandra så kramade hon om mig nästa gång vi sågs. Så jag antar att de ligger i deras "natur". Fast fransiskan på yfulägret... hon var ju inte så :P? fast nu har hon ju inte varit här i 2månader som den på min skola, så hon kanske har utvecklat sig lite mer till en "tysk", haha.

Nå, ja. Sen hade vi bild. Tråkig uppgift, precis som den tidigare vi hade.
Fick dessutom 4--- på min förra bild. Och som ni förstår själv så kunde hon ju likabra ha sattit en femma men hon ville bara markera att det var en riktigt, riktigt dålig fyra av någon anledning.
Jag frågade lite angående hennes val där med 4---. Och då sa hon att hon tyckte bilden var tråkigt. Jaha ursäkta mig fröken. Din uppgift var inte mycket bättre. DEN SÖG. Ahhhh. Blir så jävla agressiv nu för tiden. ELLER alltså, jag säger det ju inte till de såklart.
Sen drog hon då igång om att vissa människor födds med gåvor och det gjorde jag då eftersom jag är så kreativ och blablabla. Jaha.. så det var där det låg. Bara för att jag för första gången inte gör något toppenarbete i bild så ska hon dömma mig hårdare än de som alltid gör ett medelmåttigt. Är det rättvist?!?! Sen när fan blev ens fördelar till ens nackdelar liksom?
Får sådan lust att sabba nästa bild nu med. Får ju dessutom ändå en 1:a (MVG) i betyg.

Tyskan blev inställd så cyklade hem och började rensa bokhyllan. Tog en jävla tid men nu ligger det mesta som ska packas ner därifrån på skrivbordet och bokhyllan är klar och färdig att lämnas.

Var även på cirkus idag där Lennarts skola uppträdde. Det var riktigt coolt faktiskt!!

Sen nu när vi satt och åt så välde studenttankarna över mig igen eftersom det börjar bli kväll och jag kan bara ana hur alla andra nu är så spända inför i morgon. Själv har jag en normal jävla skitdag i skolan liksom.
Vi pratade lite om hur det går till med studenten då imorgon och jag fick bita mig i läppen hela tiden för att inte släppa taget och börja lipa.
Hur som helst så blir det i alla fall så att jag inte går till skolan imorgon. Det klarar jag inte. Kommer börja storgråta inne på samhället utan tvekan eftersom jag kommer ställa mig den där frågan när alla sitter och pratar om ekonomi: VAD FAN GÖR JAG HÄR??????
Så imorgon på dagen får jag väl bara ta det lugnt och packa väskorna som någon form av terapi (fast tror inte den hjälper) men hålla iväg tankarna och tänka på att min tid med kommer + att det kommer gå snabbt tills dess, som alla säger :)
På kvällen träffar jag ju Annika, som ni redan vet.

Imorse var det koskit. Jag missade bussen och fick springa till skolan inprincip. Det var inte alls kul!
Dessutom börjar jag bli jävligt bitter på den här studenten. Det kunde ha varit min tur om ett par dagar, eller ja, vissa i min ålder tar den redan idag. Kul.
Ja, ja. Jag har fått uppleva annat också, men jag kan inte ljuga och säga att allt är okej, för just nu känns det pisset värre när jag tänker på det. Balen, lärarmiddag, osv. Jag vill inte ha det om ett år, jag vill ha det nu. Jag vill ha mitt sista skolår nu! Fast ja.. man kan ju inte få allt och det blir nog bättre sen när studenten är förbi. Då känner jag inte av det lika mycket. Kanske börjas lite sen igen innan skolstart och de första veckorna i skolan.
Kommer bli så sjukt tomt där utan Emelie för det första och för det andra så suger det med att jag inte kan vara på andras studenter nu. Jag önskar så mycket att jag bara hade kunnat vara på åtminstonde Emelies, men nej, nej och nej. Här sitter jag och har t.om. ett par veckor till i TYSKA skolan. Fan.. nej nu ska jag sluta skriva om det. Blir bara så sur.

Angående en annan idiotgrej är att jag undrar hur fan segt paket kan ta!!! det är inte ens tungt och ändå sa hon att det skulle ta 4 dagar.. LIKSOM VA?! det hade jag inte alls räknat med! Helvete. Ville inte skicka det för tidigt heller för det hade inte varit så kul ifall det hade anlänt alldeles för tidigt. AAAA.
Nåja, Emelie din present kommer!! Förresent såklart dåja. Jävla sur jag är för det, men vad gör man?

Sedan har inget annat kul hänt egentligen. Geografin var lika tråkig som vanligt och på estetisk presentation så målade vi typ olika vit-toner och jag kunde inte sluta fråga mig vad fan jag gjorde där med ett antal andra trogna elever. De flesta hade gått hem (skolkade alltså) eftersom betygen är satta och ingen pallar skolan mer.
Efter skolan öste det ner och jag hade inte tagit med mig jackan. Ska man skratta eller gråta? Tog mig i alla fall in till Altona och postade packet och strossade runt lite på gatorna.
Annars har jag inte gjort så mycket.

Kramkram hej.

bild från wedel när jag var där och såg queen mary

Emelie.. på tal om handsprit!! haha, fan vad lustigt att du nämner det just när jag precis var iväg och köpte en idag, haha! Dyrt skit ändå. 20kr för en sådan pytteflaska.. fast okej, har redan använt det 2ggr och man behöver inte så mycket.

---

Haha, jag har världens grej att berätta! Nu får jag i för sig inget betyg i Historian här, men ändå. Idag pratade vi då om betyg och när vi kommer till mig så säger han liksom: ja du har ju förstått texterna, hört på noga, *HOST* VAD SA DU?!? skulle det vara ett skämt efter att jag under hela lektionen idag stängde bort ljudet och satt och finularade på något helt annat. Jag uppfattade helt ärligt inte ett enda skit, och det är med för att jag inte lyssnar. Jag lyssnar aldrig på de lektionerna, så han kan ju skriva vad han vill i papperna, men det är en sådan fet lögn så det finns inte, haha. Bara för att jag sitter någerlunda still liksom och skriver på ett papper betyder det ju för fanken inte att jag är närvarande i nuet. Gud vilken trångsynt lärare som ser vad han vill. Inget mig emot, men ja, ni fattar..

Förresten så var det svårt att stiga upp ur sängen idag och gissa vad? VI HADE VIKARIE FÖRSTA TIMMEN! aaaaaaaaaah, jag hatar sådant, det är så jävla enerverande!!

Så till roligare nu:

Efter skolan chillade jag och tog sedan cyklen och cyklade till Blankenese, där jag köpte mitt sista månadskort för HVV (så vi Skånetrafiken). hejdå 420 kr! så jävla dyrt det där -.-'
Tog i alla fall s-bahn sedan till Altona och handlade. Alltså okej, nu blir det lika gnälligt igen, vet inte om det är jag som har en dålig dag eller ifall alla andra bara är extra jobbiga idag? Hur som helst så gick jag in på H&M och alltså dessa människor!!! segare får man ju leta efter. överallt rörde de sig i snigeltakt!! Kassan vill jag inte ens tala om. Den kvinnan där i kassan... oh jag smäller av!!!!!
Så nu räcker det med det ^^, kom i alla fall försent till min träning på grund av henne. Tack idiot.
Och när jag väl kommer till träningen så finns det inga nycklar med för alla skåp är upptagna, så då får jag stå och vänta där tills någon kommer med en jävla nyckelfan.
Sen smitter jag in på zumban och dansar loss. hihi. Svettigt som fan rent!!
Efter zumban gick jag och Annika och letade upp ett album till henne och sen köpte vi schampoo och sådant crap.

När jag då var inne på H&M.. fan, vilka fynd ändå.
Ett normalt linne.. ungefär såhär fast i Khakifärg:

köpte jag för... håll i hatten. 10 SPÄNN!!!!!!! o.O alltså 1 euro.
sen köpte jag även en topp för 50kr (dålig bild men ja..)

haha mina pyjamasbyxor sticker fram där x')

Köpte även en rutig, tunn skjorta för 70kr, tror jag.
Jag älskar rea!!!

KRAMKRAMKRAM

Grattis på er 5-års dag snusmumrikaaaar!


Minns vad jag gjorde förra året denna dagen.. jag var betjänt :D haha, eller servitris heter det kanske? nej vad fan.. jag minns inte alls. Jag minns att jag hjälpte till, men minns inte om jag serverade mat o.O?

Hur som helst.. om dagen idag då.
Det är hemskt vad jag på senare tid har fått höra.. eller ja okej, kanske inte hemskt mycket, men ändå mycket.. att vi måste träffas snart. Jasså, det tycker du?
Förra veckan var det J. Imorse var det K och hon bara "till helgen?" ähhh.. jasså, helt plötsligt, bara sådär så ska jag ta mig tid till dig i helgen? Ska man skratta eller gråta? Om jag inte hörde fel var det de som åkte till Travemünde i helgen och inte nämnde ett ord om det, precis som alla andra gånger de gör någonting. Hur som helst så ville jag markera min punkt litegrann men inte vara ovänlig och sa något i stil med att det kunde vi absolut göra men jag har inte tid i helgen och ja... helger går inte mer för har inte mycket tid kvar. Så, så är det med det.
Därefter när jag kommer in till religionen möter jag Jo och hon säger samma sak. Fast inleder med den härliga frågan som får mig att känna mig så älskad här.. "när åker du hem?" Nej, skämt å sido.. i alla fall så tyckte hon med att vi skulle hitta på något tillsammans och jag sa bara "javisst, fast har inte tid på helger mer". Mot henne känner jag ingen större ogillning åt, för hon har inte varit vid min sida sedan början eftersom hon med gjorde ett utbyte i Australien när jag anlände här, och ja sen har vi försökt sätta upp tider men det har misslyckats.
Pratar sedan med det andra J:et på religion och då säger hon att R tycker att det är synd att vi inte har träffats så mycket, och snart är tiden ute. Det är synd för att hon är så kass på att höra av sig dessutom.
Mot henne har jag heller ingen större ogillning för någonstans. Har vetat hur hon är och jag kunde bSara ana att hon var en sådan som är kass på att höra av sig, och jag vet att jag är inte mycket bättre. Alltså känner jag där att vi ligger på samma nivå. Vi har liksom inte gjort varandra besviken eller satt upp förhoppningar om en superbra vänskap eller sådär liksom. Trist att hon säger det till J bara och inte till mig.. för då kan vi inte göra så mycket åt det.

Så alltså känner jag lite att jag det jag satt och knackade in i huvudet på mig för några månader sedan för att inte bli galen och känna mig som ett missfoster och oälskad, det gjorde jag helt rätt i att knacka in. Alltså "det är de som går miste om en härlig person, för jag är inte så pjåkig jag. Hade de bara gett mig chansen så hade de fått så mycket av mig, för jag har mycket att ge... men nej, alltså går de miste om rätt mycket och det är deras förlust. Jag behöver inte de." /egoisten.
men tro mig.. ni hade gjort samma sak. Alltså är ett utbytesår en jävla egokick, därför man tvingas ställa sig i speglen och säga jag är vacker in och ut. Alltså inte bokstavligt talat då, men ni fattar.

---

För övrigt har jag inte gjort så mycket idag. Hade som sagt religion och sedan var det tyska där vi lyssnade.. eller nej, jag lyssnade inte.. på en historia och till slut var det engelska där vi fick en uppgift och eftersom det var så varmt så orkade inte ens läraren prata om det i slutet så hon sa till oss att vi fick gå.
Kören blev "Inställd" för min del, och ni kan ju alla lista ut vad det betydeer, eller hur? hehe..
Här hemma satt jag och pyssla med min hemlighet och sen åt jag.
Ikväll är jag slö och orkar inte röra ett finger mer. Annika ringde mig förresten tidigare och vi bestämde att vi imorgon gör Zumba och nästa vecka på tisdagen åker vi till Bremen!

PEACE OUT

Groddar!

Det är i alla fall det man tror nu och jag tror också att det är rätt fastställt att det med är dem, som är orsaken till EHEC-epedemin i Norra Tyskland.
Alltså kan man börja äta sallad, tomat och gurka igen. Yippi! Dessutom är jag inget störra fan av groddar, så det är ingenting jag saknar direkt. Har inte ätit det på länge nu. Senast i januari kanske, så jag är utom fara, hehe. Eller mja, inte helt kanske. Då andra kanske är smittade. Får helt enkelt hålla god hygien, men det brukar jag inte vara så dålig på. Ser det lite som en självklarhet att ta det "försiktigt" inne på offentliga toaletter, osv.

Nu ska jag i alla fall ner och mummsa i mig resterna från gårdagens kartoffelauflauf. MUMMAAAA.

1 månad kvar nu..!

Ärligt talat är jag rätt tom på ord där. (Tydligen inte)
Vet liksom inte vad jag känner inför det, spännande såklart och jag vet att ser framemot det som bara den, men jag kan inte fatta att det är så snart. Eftersom jag kommer hem på eftermiddagen så sitter jag i mitt eget rum vid denna tiden om exakt en månad. Jag liksom.. jag kan inte fatta det. Det går liksom bara inte in i mitt huvud på något sätt, att det så snart händer. Snart ska jag kunna göra saker igen som jag har längtat så efter. Fast nu får fokusen ligga på att hinna med saker här innan jag kommer hem.
Nej, fan. Jag kan inte fatta det. Kan ni? Nästan ett år har jag varit borta ifrån mitt liv därhemma. Hur sammanfattar man det med ett ord? otroligt? förvrängt? galet? Nej, jag vet inte..
Som jag tidigare sagt (vet att jag upprepar en del.. rätt mycket) så blir det även konstigt att lämna det här och jag vet knappt ifall jag är redo för omställningen... men när blir man det då? Jag vill ju hem till Sverige, men är inte redo? alltså förstår ni?.. jag kan knappt få ner mina känslor i normala meningar, för det funkar bara inte. Hur som helst så har jag valt ett fokus, precis som jag hade då jag flög hem ifrån Turkiet (förr förra året?) och var rädd. Då tänkte jag att jag snart skulle få krama om min smulebjörn och jag kunde nästan börja gråta av spänningen att få återse henne efter ca ett år.
Nu är Charly mitt fokus. Ja, ja. Jag och min jävla förbannade katt tänker ni.. Ni andra betyder också väldigt mycket såklart (!!!) men tidigare i mitt liv när jag inte alls har kunnat prata om känslor så blev det ju så att det var Charly som tröstade mig, för hon var den enda som fick möglighet till det. Inte bara när jag var ledsen över något idag oviktigt eller kanske viktigt, utan även när jag var sur och smällde i dörrar och grejer, då tassade hon alltid in på mitt rum och gav någon slags ro till mig. DÄRFÖR, är hon mitt fokus, därför jag vet att det jag kommer att vara ledsen över, eller sådär, det kommer ingen förstå, för ni var inte här genom hela mitt år, alltså jo i tankarna såklart, men ni har inte upplevt samma saker som jag har här och det har såklart inte heller Charly, men hos en katt "förväntas" inga ord.

Förresten.. visste ni att människor med husdjur tillhör oftast de friskaste människorna i världen?
Bl.a. så går husdjursmänniskorna inte lika ofta till läkaren som andra. Alltså det är en studie, och såklart gäller det ju inte alla, men ändå ^^


BTW.. min helg i Leipzig war brabrabra och lite jobbig, haha. DET VAR SÅ SJUTTONS VARMT!!! men bättre det än regn då ju. Jag tog även mitt första dopp för året igår!! Sen ja, jag vet inte.. orkar inte skriva mer nu. Detta inlägget har tagit evigheter att skriva, jag vet inte om jag bara är rent slut eller ifall min svenska inte fungerar så bra alltid mer. Alltså pratade med Robin igår i telefon och då går det rätt bra. Tror jag i alla fall. Glömde vad "vorteil" på svenska är och har fortfarande inte kommit på det. Får slå upp det på google nu snart (vilket jag kommer att glömma för övrigt).

Ohhh blä, det var något jag ville skriva!!!!!! Kommer inte alls ihåg det. Fan. Ja,ja. Jag är för trött antar jag.

Natti natt!



ser lite sur ut.. liksom vad gör mitt ena ögonbryn? men ja, det var en solig dag :D

Det slog mig precis att jag är en bra människokännare tills det kommer till mig själv. Mestadels vet jag hur jag funkar, men när det kommer till att må dåligt så vet jag knappt. När mår man dåligt? var går gränsen? när räknas det som "dåligt"?
Jag vet inte heller var ifrån det härstammar var jag lyckas få in mitt stoneface? Ansiktet jag till och med lyckas lura mig själv med.
Jag har under mitt år här, speciellt fått säga till en viss person att jag visst har många känslor, att jag visste känner av saknad men att jag på något sätt (ingen aning hur!) lyckas stänga ute det. Om det är en positiv sak vet jag inte. Bra för stundent, dåligt i längden. Bra för mig (i stunden), dåligt för omgivningen, som uppfattar mig känslolös. (inte riktigt men nästan kanske)
Jag vet inte om det har att göra med min lugna personlighet. Kanske är det så att det tar sådan kraft av mig (mer än vad det gör av de temperamentsfulla) när det väl går i kras inom mig, så att jag helt enkelt inte orkar lägga ner den där energin? Jag vet (okej händer nog de flesta) att efter ett utbrott så är ögonen svullna i en hel evighet och jag skulle kunna lägga mig ner och sova resten av dagen.
Så jag antar att istället går jag bara runt en hel dag, lagom energilös för att jag inte vill tänka på det jobbiga. Istället tänker jag på ingenting eller på bra saker.

Tydligen så lyckas jag nu bo under samma tak som den människan jag anser vara ett proffs på att se rakt in i djupet innan man själv ens inser det. Innan idag har varit bra, detta kom nu för bara några minuter sedan och när jag sedan tänker tillbaks på idag, så... har jag verkligen mått bra eller är det något som tynger mig? Jo.. nog är det något där.
"fühlst du dich nicht so gut heute?"
"bin ich vergisst?"

antar att det är därför jag inte kan handskas med döden för den kommer så plötsligt och typ därför blir mer brutal i mina ögon. Na ja, Nu har ju ingen dött, så det är ju bra. Tillåter mig nog som mest att må dåligt när det kommer till döden för det är det "värsta" som kan hända. Fast det stämmer ju kanske inte heller. Dubbelmening om det. Men jag hatar döden i alla fall.

Vers 1.

Bald ist schon Zeit,                                                                             Snart är det redan tid
es kommt 'ne neue möglichkeit                                                          för en ny möjlighet
in der Heimat wieder zu sein                                                              att åter igen vara i hemlandet

Wir werden alte Freunde                                                                      Vi kommer gamla vänner
wieder treffen, wiedersehen,                                                                träffa, återse,
die viellecht nicht mehr so sind,                                                           de, som kanske inte längre
wie sie waren..                                                                                    mer är hur de varit

Ref.

Wir wollen nur                                                                                    Vi vill bara
euch danke sagen, weil wir euch in dem Austauschjahr                           säga tack till er, för att ni
als Familie hatten,                                                                             oss i vårt utbytessår som
und weil                                                                                             familj hade och för att
wir von euch so so viele Liebe bekamen                                                vi från er så mkt kärlek fått
es ist wahr,                                                                                        det är sant
das war ein tolles Jahr                                                                        det var ett härligt år
mit euch zusammen                                                                           med er tillsammans

Vers 2

Wir werden weiter lebn'                                                                       Vi kommer leva vidare
aber Deutschland nie vergessn',                                                          men aldrig glömma Tyskland
bei uns bleibt ihr immer im Herzen                                                      ni stannar alltid i våra
hjärtan..

Es war nicht immer so leicht                                                                Det var inte alltid så lätt
in einem fremden Land zu sein,                                                          att vara i ett främmande land
aber ihr wart doch immer dabei!                                                          men ni var alltid där!

Ref.

Wir wollen nur
euch danke sagen, weil wir euch in dem Austauschjahr
als Familie hatten,
und weil
wir von euch so so viele Liebe bekamen
es ist wahr,
das war ein tolles Jahr
mit euch zusammennnnnn...

melodie: Michael Jacksons - we are the world.
och ifall någon okänd skulle snubbla in här så... COPYRIGHT på texten!