Då välkommnar vi det tredje, dystra inlägget på rad nu dåja. Välkommen...

Egentligen har inte dagen varit så dyster, utan det är mest för att jag är ledsen nu som att det kommer låta mer dystert än vad det är.
Hur som helst så hade vi sport i morse och det en av de bästa sportlektionerna hitintills till och med! Inte dåligt, det inte. Fast två dåliga grejer:
1. tanken kom in att igår gjorde någon studenten, just nu-idag tar någon den.. och imorgon kunde jag ha varit en av de...
2. EN IDIOT! Jag antar att han hade en sjukdom, men jag tilllåter mig ändå att bli förbannad. Han har ingen som helst rätt och stå och klaga på alla och skratta åt de när de gör något fel och sen typ att han då är den bästa. Dessutom fick han sådan utbrott. Så adhd, eller något sådant skulle jag gissa på med en nypa uppmärksamhetskrävande. Egentligen, helt ärligt, så hade jag velat ge han en fet smäll på käften men det gjorde jag inte. I Sverige, när jag har samma känsla så kan jag i alla fall bli rapp i munnen åt de odrägliga. Fast nu hade jag ingen lust att börja kommentera han för då kommenterar han bara tillbaks min tyska och det hade inte underlättat situtationen för då hade jag nog fan slått till han och själv blivit kallad adhd-barn min sista tid här. Så det ända jag sa, för jag var tvungen att säga något. Var:
lugn! det är bara ett spel!
och ni tror inte den jävlen ska ta det bokstavligt och börjar sabba mer för sitta lag och säger som om han vore 5år. Jag måste vara lugn.
Tillslut blev jag trött på det med och sa: jaaa, vi har hört det nu! men han hörde inte mig. satans.

I pausen träffade jag på fransiskan. Jag tycker om henne mycket, men jag förstår inte varför hon står så nära, när vi pratar :P?
Har hört att fransmän liksom hälsar med massa pussar och sådant på varandra och liksom ja, efter första gången vi hade pratat med varandra så kramade hon om mig nästa gång vi sågs. Så jag antar att de ligger i deras "natur". Fast fransiskan på yfulägret... hon var ju inte så :P? fast nu har hon ju inte varit här i 2månader som den på min skola, så hon kanske har utvecklat sig lite mer till en "tysk", haha.

Nå, ja. Sen hade vi bild. Tråkig uppgift, precis som den tidigare vi hade.
Fick dessutom 4--- på min förra bild. Och som ni förstår själv så kunde hon ju likabra ha sattit en femma men hon ville bara markera att det var en riktigt, riktigt dålig fyra av någon anledning.
Jag frågade lite angående hennes val där med 4---. Och då sa hon att hon tyckte bilden var tråkigt. Jaha ursäkta mig fröken. Din uppgift var inte mycket bättre. DEN SÖG. Ahhhh. Blir så jävla agressiv nu för tiden. ELLER alltså, jag säger det ju inte till de såklart.
Sen drog hon då igång om att vissa människor födds med gåvor och det gjorde jag då eftersom jag är så kreativ och blablabla. Jaha.. så det var där det låg. Bara för att jag för första gången inte gör något toppenarbete i bild så ska hon dömma mig hårdare än de som alltid gör ett medelmåttigt. Är det rättvist?!?! Sen när fan blev ens fördelar till ens nackdelar liksom?
Får sådan lust att sabba nästa bild nu med. Får ju dessutom ändå en 1:a (MVG) i betyg.

Tyskan blev inställd så cyklade hem och började rensa bokhyllan. Tog en jävla tid men nu ligger det mesta som ska packas ner därifrån på skrivbordet och bokhyllan är klar och färdig att lämnas.

Var även på cirkus idag där Lennarts skola uppträdde. Det var riktigt coolt faktiskt!!

Sen nu när vi satt och åt så välde studenttankarna över mig igen eftersom det börjar bli kväll och jag kan bara ana hur alla andra nu är så spända inför i morgon. Själv har jag en normal jävla skitdag i skolan liksom.
Vi pratade lite om hur det går till med studenten då imorgon och jag fick bita mig i läppen hela tiden för att inte släppa taget och börja lipa.
Hur som helst så blir det i alla fall så att jag inte går till skolan imorgon. Det klarar jag inte. Kommer börja storgråta inne på samhället utan tvekan eftersom jag kommer ställa mig den där frågan när alla sitter och pratar om ekonomi: VAD FAN GÖR JAG HÄR??????
Så imorgon på dagen får jag väl bara ta det lugnt och packa väskorna som någon form av terapi (fast tror inte den hjälper) men hålla iväg tankarna och tänka på att min tid med kommer + att det kommer gå snabbt tills dess, som alla säger :)
På kvällen träffar jag ju Annika, som ni redan vet.