1 månad kvar nu..!

Ärligt talat är jag rätt tom på ord där. (Tydligen inte)
Vet liksom inte vad jag känner inför det, spännande såklart och jag vet att ser framemot det som bara den, men jag kan inte fatta att det är så snart. Eftersom jag kommer hem på eftermiddagen så sitter jag i mitt eget rum vid denna tiden om exakt en månad. Jag liksom.. jag kan inte fatta det. Det går liksom bara inte in i mitt huvud på något sätt, att det så snart händer. Snart ska jag kunna göra saker igen som jag har längtat så efter. Fast nu får fokusen ligga på att hinna med saker här innan jag kommer hem.
Nej, fan. Jag kan inte fatta det. Kan ni? Nästan ett år har jag varit borta ifrån mitt liv därhemma. Hur sammanfattar man det med ett ord? otroligt? förvrängt? galet? Nej, jag vet inte..
Som jag tidigare sagt (vet att jag upprepar en del.. rätt mycket) så blir det även konstigt att lämna det här och jag vet knappt ifall jag är redo för omställningen... men när blir man det då? Jag vill ju hem till Sverige, men är inte redo? alltså förstår ni?.. jag kan knappt få ner mina känslor i normala meningar, för det funkar bara inte. Hur som helst så har jag valt ett fokus, precis som jag hade då jag flög hem ifrån Turkiet (förr förra året?) och var rädd. Då tänkte jag att jag snart skulle få krama om min smulebjörn och jag kunde nästan börja gråta av spänningen att få återse henne efter ca ett år.
Nu är Charly mitt fokus. Ja, ja. Jag och min jävla förbannade katt tänker ni.. Ni andra betyder också väldigt mycket såklart (!!!) men tidigare i mitt liv när jag inte alls har kunnat prata om känslor så blev det ju så att det var Charly som tröstade mig, för hon var den enda som fick möglighet till det. Inte bara när jag var ledsen över något idag oviktigt eller kanske viktigt, utan även när jag var sur och smällde i dörrar och grejer, då tassade hon alltid in på mitt rum och gav någon slags ro till mig. DÄRFÖR, är hon mitt fokus, därför jag vet att det jag kommer att vara ledsen över, eller sådär, det kommer ingen förstå, för ni var inte här genom hela mitt år, alltså jo i tankarna såklart, men ni har inte upplevt samma saker som jag har här och det har såklart inte heller Charly, men hos en katt "förväntas" inga ord.

Förresten.. visste ni att människor med husdjur tillhör oftast de friskaste människorna i världen?
Bl.a. så går husdjursmänniskorna inte lika ofta till läkaren som andra. Alltså det är en studie, och såklart gäller det ju inte alla, men ändå ^^


BTW.. min helg i Leipzig war brabrabra och lite jobbig, haha. DET VAR SÅ SJUTTONS VARMT!!! men bättre det än regn då ju. Jag tog även mitt första dopp för året igår!! Sen ja, jag vet inte.. orkar inte skriva mer nu. Detta inlägget har tagit evigheter att skriva, jag vet inte om jag bara är rent slut eller ifall min svenska inte fungerar så bra alltid mer. Alltså pratade med Robin igår i telefon och då går det rätt bra. Tror jag i alla fall. Glömde vad "vorteil" på svenska är och har fortfarande inte kommit på det. Får slå upp det på google nu snart (vilket jag kommer att glömma för övrigt).

Ohhh blä, det var något jag ville skriva!!!!!! Kommer inte alls ihåg det. Fan. Ja,ja. Jag är för trött antar jag.

Natti natt!



ser lite sur ut.. liksom vad gör mitt ena ögonbryn? men ja, det var en solig dag :D