Glad påsk på er!!
Kan väl inte riktigt säga att jag känner att det är påsk, då jag var tvungen till att kolla upp på internet idag ifall det var påskafton idag, eller inte.
Vad som skiljer sig är att det är för tyst. För det första så är alla barn alla andra dagar och leker utanför, idag är där inga trots att vädret är fint.
Sen är det ju den med att det är ingen musik och det är ingen mamma som står i köket och har full show med att fixa inför gäster. Inte heller verkar det som vi ska leta ägg, trots att de har sagt att de med gör det, haha. Man kanske gör det en annan dag här - imorgon kanske?

Idag ska jag i alla fall iväg till ett bål. Skumt det också, bålar gör man ju inte på påsken heller? haha.
Nå, ja. Först grillar vi hos Jules pojkväns vän och sen åker vi ner till stranden där ett bål är.
Birte jobbar och Kai åker och fixar med huset i Kiel, så jag är ensam några timmar med Lenni och då går vi och handlar lite inför ikväll.

I övermorgon går vi in på sista veckan i April. Strax därefter börjar Maj. Sen är det då Maj och Juni igenom bara som jag har kvar i Hamburg. De sista dagarna i juli där, de räknas ju såklart, men min tid i Hamburg är över.
Jag trodde inte att jag redan skulle bli förvirrad, men jo, har jag blivit.
Finns så mycket som jag saknar från Sverige och som jag vill uppleva varenda år  - t.ex. påsken. men här är det också bra, på ett annat sätt. Det låter kanske skumt men man kan faktiskt glömma bort en stor del av ens liv i Sverige på bara 8 månader. Eftersom man lever dagar in och dagar ut i Sverige och aldrig riktigt tänker över ens liv så minns man inte i efterhand vad man gjorde förra påsken - utan man minns bara traditionerna och det är de man saknar. Det som man inte kommer ihåg det är det som skrämmer en. För när man väl sitter hemma i Sverige igen så kan man inte använda sig av "ifall jag inte tycker om det så kan jag bara åka hem".
Man sitter och väntar på att få börja sitt riktiga liv - hemma i Sverige men då får man ta det som det är också och inte kunna smitta undan med undanflykter att man är en utbytesstudent eller så, t.ex. när det kommer till skolan. Jag står fortfarande fast i att jag inte tycker om skolan här, men det finns en hel del som jag har sluppit pga språksvårigheterna och därmed har jag kunnat slappna av lite extra då och då.
Så det krockar. Man vill påbörja sitt "riktiga" liv men man är samtidigt skrämd för att vad som då börjar räknas mer för en i framtiden. Varenda steg man tar. Stegen jag har tagit här räknas såklart för resten av mitt liv men inte när det kommer till saker som att vara bla. den "perfekta" vännen och eleven. Eftersom här har man tagit till orden "funkar det inte, så är det skitsamma, det gäller bara för ett år".

När jag i förrgår sov över hos Annika tills igår så slog tankarna mig gång på gång. De startade när jag satt i hennes säng och kollade på hennes almanacka. - April.

April snart slut, maj... juni.... SLUT. ÖVER. FÖRBI. Tänk när vi sitter här inne på hennes rum om ca två månader och hon packar. Hon packar ner ett helt år i sin väska, för ni är det ö.v.e.r.

Tankar om ett utbytesår, alla planer och förberedelser och sen själva utbytesåret har ungefär i ca 2 år tagit upp ens vardag och i den 5 juli, så är det över. Då är vi inte utbytesstudenter, då står vi i samma kategori som de som har intervjuat oss, de som har försökt lära oss om hur vi ska bete oss som utbytesstudenter, de som har varit lärarna och de som har varit med på läger. De där, som man inte riktigt tar sig tid på att lyssna eftersom de står i en annan kategori. De är inte med om samma sak som vi är med om LÄNGRE..
I början ville man lyssna på de, men sen ville man skapa sin egen väg med deras vägledningar , så efter ett tag så betyder de inte så mycket, då är det bara deras ord man hör i huvudet. Vem de var, glömmer man bort. En lägerledare kan jag ändå bli, men om vi skulle ha en utbytesstudent så skulle jag nog inte riktigt vilja följa med på lägrena som finns, eftersom jag vet hur det var med de värdsyskonen som följde med här.

Blev lite huller om buller nu märkte jag, och man kanske inte förstår så mycket. Sammanfattat så är det i alla fall att tankarna krockar. Jag ser framemot att komma hem men kan inte förstå att hela är över.


I början av året här.