Igår var det en lagom intressant dag, haha.
Jag var på en klätterpark med Birte, Lenni och 2 kusiner från Lenni.
Först fick man en liten undervisning hur säkerheten fungerade och jag och den största kusinen (12 år) ville ge oss direkt på en klättersträcka som var högre upp, men Birte föreslog att vi alla gjorde en testrunda på den lilla nivån först, så vi alla gick dit. Det var kul där också så klart, men jag ville för det mesta bara upp på den andra nivån. När vi sen ska upp där så klyddar det som bara den för att säkra sig i linorna tar sådan fruktansvärd tid och sen ville alla killarna först upp, + att det redan stod en lite kille däreuppe, och ja, 3 st av dessa killar nådda inte till linan att säkra sig och den andra kom tillbaks efter ett tag för han tyckte banan var svår.
Till slut kommer jag äntligen upp och är pepp som bara den. Första biten går rätt okej, sen kommer typ en slags "gunga" och där börjar det klydda. Kände bara "Hur i helvete ska detta gå till??" men jag klarade det! Klättrade sedan vidare och det gick högre upp och det var även snett och jag kände mig lite skakis men tänkte att det kunde inte hända så mycket mer än att jag snubblade till och åkte ner, och om jag gjorde det så var jag ju fäst.
Kom sen till ett par snören som hängde om ett U. Alltså tänk er typ 15 snören efter varandra som är formade som ett U och är kanske 2 c brett. Där igenom skulle jag ta mig och det betydde då att benen skulle kliva på botten av U:et. Fy för fan! Under hela tiden pratade jag mig själv och sa: ich habe angst - vilket är " jag är rädd". haha.
Därefter var jag lite svimmfärdig och ställde mig på den snea plattformen som kom därefter och bara andades - tänkte "Nej det är inte sååå högt". Sen gick jag vidare. Stannade till en gång till när det handlade om att man skulle svinga sig över i ett litet minirep och jag bara liksom- nej för fan fan, det är ju självmord att slänga sig över där, för det där repet skulle inte hjälpa mig över huvudtaget att komma över om jag inte tog satts, och det var plattformen för liten för. Så jag hukade mig som jag satt på en stol och svingade mig över -trodde jag... haha, där blev jag hängades i luften ett tag och svingade mig hit och dit.
Efter ett tag stod jag sedan och skulle välja mellan två vägar. Birte stod på marken och sa något i form av "Svårt val? så många valmöjligheter,haha". Och jag bara "mja, alltså, jag vill ta den snabbaste vägen ner". Så hon gick och kollade runt och där sa hon att vägen till höger gick snabbare, vilket egentligen gladde mig, trots att det betydde att jag skulle behöva gå en lång väg på plattor som bara steg högre och högre - men hellre det än att krypa igenom trätunnlar så högt uppe i luften. Så började gå på dessa träplattor då vinden började jävlas med. Ah. Så jäkla vingligt det var.
Därefter står jag på sista plattformen innan slutet. Det enda som fanns kvar att göra var att åka ner med ett rep från ca 10m höjd. DET, DET var självmord om något, tyckte jag. Fan, galenskap. Däruppe satt jag i minst 15 min och ställde mig upp och satte mig ner, gång på gång. Birte hejade på där nere och jag förbedde mig gång på gång för att släppa taget och bara åka ner. Kunde inte. Sedan kom Lenni och sa "Amanda, ich weiss das du es scharffst" - "jag vet att du klarar det". Hähä, det var inte jag så säker på.
Han sa även typ
- du musst einfach los lassen
- mjoo, es ist nicht so einfach!
Jag var en sådan lite gnällspik. Men haha, sitta där med världens rädsla och sen " det är bara till att släppa". Hahaha, nej det är inte så bara x)
Jag började gråta, fast sen torkade jag tårarna och sen när både Birte och Lenni hade ställt sig i slutet av linan så kände jag "jag kommer dö" sen släppte jag plattformen och åkte utan att skrika ett enda ord. Totalt tom fast lättad, haha.
Sen var jag färdig och så jäkla trött.

Nu hade jag nästan kunnat göra det igen, för det var kul ändå på något sätt, men de där banden formade som U, vill jag i alla fall aldrig mer göra!

Fan vad jag aldrig gör mellanrum mellan mina meningar. Vet inte när man ska göra det. Blä.

Idag har jag i alla fall inte gjort så mycket och ser inte ut som det blir så mycket heller för den delen.
Tjingelingling