Har gått runt med sådana nedstämda känslor sedan i Måndags och de vill inte försvinna.
Jag vet inte heller hur jag ska hantera dem, för dem gör mig bara så trött och ändå försöker jag "kämpa på".
Pratar och håller huvudet någorlunda högt, när jag då pratar vill säga.

Min måndag var i stort sätt bra egentligen. Åkte med Birte, Janne och Lenni och checkade in Jannes place och det var väl lite uppfriskande. Sedan åkte vi vidare utan Janne, åkte med bilen över i en båt och kollade på en stad i närheten, åt en pizza och hade det bra.
Hade ändå en känsla över mig och åkte in och träffade Annika och konstigt nog så mådde inte hon heller så bra, så vi gjorde inte så mycket. Slutade inne på Mcdonalds då vi tog vars en mcflurry och åt i tystnad och sen kom även några skratt som var mest skratt för att tycka synd om oss själva.

Åkte hem, men struntade i Yogan.

Igår var det inte heller mycket bättre och jag ville bara krypa ner i sängen och inte prata med någon egentligen, but I did för att jag ändå ville det någonstans.
Därefter så gick jag ner lite snabbt för jag behövde dricka, berättade för Birte och Kai att jag inte mådde så bra och då frågar Kai - känner att tårarna kryper fram när han tittar på mig sådär så då säger jag "gock nicht so an mir.." och då tyckte han nog typ bara mer "synd" om mig. Åh! Hur som helst så gav jag mig fan på att inte börja storlipa trots att jag stannade kvar där ett tag efter.
Direkt efter jag stänger min dörr dock så börjas det.

Skolan idag hade jag heller ingen ork med men gick dit ihop om att skulle bli bättre, för ibland blir det. Jättemycket bättre blev det inte och jag överanalyserade människors rörelser och ovälighet istället.
Blev tvingad på att göra ett prov och sen var energin slut. Gick hem och hade huvudvärk, tänkte att nej, ingen tvingar på mig en presentation ensam i nästa lektion.

Sov i många timmar, vaknade och mådde lite bättre sen åkte jag in och handlade present till Janne, två tröjor och ja, vet inte. Billiga tröjor förresten! 2.95 euro/st.
Sedan träffade jag Annika och vi gick runt lite i Altona sedan sköt vi hål i örona. Skum känsla det där, Först så gjorde det inte ont trots att allt var klart sedan några sekunder efter så reagerade man. Typ "men aaaaj det gör ju ont!"  - haha båda två sa så xP
Vill egentligen visa en bild men jag orkar inte ta en nu. Gör det imorgon, tror jag.
Åt en glass med Annika innan vi skiljdes åt.
Hemma slog jag in Jannes present sen satte jag mig vid datorn och först pratade jag med contantin på facebook och då började jag böla, sen pratade jag med Mario och då började jag med att böla, likadant när jag såg att Jule hade mailat mig för jag tror consti berättade för henne hur jag mår och sen grät jag till med när jag skrev lite med Malin på skype.
Gråt, gråt, tårar, tårar. Äh, Mario har lyckats få mig lite på bättre humör nu i alla fall. Dessa sydamerikaner är så sköna typer och jag säger er bara -  jag ska lyckas våga ta flyget dit! Alla människor jag har träffat här som kommer därifrån - underbara!!!

Ska se en film som jag med köpte idag. Without heter den. Hoppas fan den är bra!

Godnatt på er <3

Kan inte sluta undra varför ingen tidigare har berättat om hemlängtan som uppkommer för en del EFTER ett halvår.. för jag är inte ensam om den.