Veckan har väl kanske inte varit en av mina bästa, om man säger så.
Trots det så tror jag nog inte att det i grund och botten var hemlängtan, ÄVEN ifall jag aldrig mer förr har känt att jag vill åka hem. Nej, vet ni vad? Den tanken skrämmer mig också, och jag vet inte varför. När jag insåg att, nej.. nu vill jag faktiskt bara hem och INGET annat kunde få mig att stanna kvar, då blev jag rädd istället och tänkte "nej, men gud.. är det nu det är nu? nu man bara "ger upp"?" Känslan var liksom härlig på något sätt samtidigt därför skrämde den mig. Tänkte att jag hade inte så mycket mer kvar att kämpa för, jag har redan utvecklats tillräckligt, min värdfamilj är underbar och vi kommer säerkligen ha kontakt resten av mitt liv i vilket fall som helst och skolan, skolan suger och människorna i skolan går det upp och ner med. Nu är de stressade på grund av viktiga prov inför nästa år och därför går det just nu väldigt mycket dåligt med de. Jag ser de som oehört självupptagna och arroganta.
I tisdags fick en tjej för sig att kritisera min tyska på ett sätt som gjorde så jävla ont. Jag kan bli kritiserad, det är inte det. Det är mest på sättet hon gjorde det och på sättet hon alltid gör det, och i tisdags fick jag nog. Måste ändå säga att jag är "glad" att hon gjorde det. Nu har jag lärt mig att man kan säga till också när någonting stör en. Det har jag mest fegat mig ur innan. Nu sårade hennes ord mig så oehört och jag blev så himla arg på att det finns människor som henne, men som sagt, tur att de människorna finns så man kan lära sig hur man absolut själv inte vill vara och hur man ska stå upp för sig själv inför dem. Jag gick i alla fall därifrån och började gråta inne på toaletten men tänkte inte "ge upp", så jag gick tillbaks och mötte hennes öga mot öga igen. Hon gav mig då en lång ursäkt och jag måste väl säga att den var bra men jag mottog den inte riktigt för det. Därför jag vet att det hon gjorde ingår i hennes personlighet och jag vill inte blanda mig med sådana personligheter som älskar att göra narr av andra för att själv må så jävla bra. Dessutom drog hon in självklara saker som jag lite smått hade nämnt innan jag gick iväg till toaletten för att gråta. Så det var ju enklare att ge en ursäkt då ju, det betyder ju inte att hon tror på sin egen ursäkt.

I onsdags hade mamma födelsedag och vi skypade framåt kvällen. Tidigare på dagen hade jag bara en lektion eftersom de andra skrev ett viktigt tyskprov och efter skolan åkte jag in till stan och köpte present till mamma (haha, sent ute! sorri!). Åkte sedan hem och packade in presenten och skrev kort. Pratade lite med Birte innan jag stack iväg igen till Altona för att skicka både mamma och pappas present. Jisus.. snacka om kass planering.
I alla fall så blev det stressigt för träningen jag skulle gå på började väldigt strax därpå, så fick springa snabbt som bara den men kom ändå lite försent till pilatesen.

I torsdag hade jag en av mina värsta dagar och började gråta på rasten. Jag satt ca 25 min och bara grät och kom någon fram och frågade hur det var? nej. Jag må ha gråtit tyst, men herregud. Som jag skrev tidigare många av dessa människor är så självupptagna så de har svårt att se vad som händer runt om kring de. Sorgligt!
Det kom EN kille och satte sig bredvid mig, men han visste inte att jag grät från början och när han såg det så sa han "oh...OOOHH! - hast du heimweh? (har du hemlängtan?)"  jag sa med tyst röst bara "ja.." och sen började jag gråta ännu mer och då kommer hans jävla "ohhh.. ohhh" igen och sen lyfter han på röven och går därifrån. Meine gutte! hur okänslosam får man lov att vara. Han hade inte behövt säga något speciellt för jag vet att ord inte hade kunnat hjälpa mig så mycket. MEN.... en hand på axlen hade varit mer än välkommande.
När jag sedan stod på toaletten för att fixa till mig lite så möter jag en av de som är lite utstötta i klassen. Hon tittar ett tag på mig och frågar sedan "geht es dir nicht so gut?" (jag gråter.. vad tror du?) "nein.." "oh, hast du heimweh?) (jaaaa, ännu en gång, vad fan?) "ja... und das ist wegen die menschen hier... blablabla (beroende på människorna här... blablabla)" Så jag fick snacka av mig litegrann i alla fall och innan jag gick iväg igen så tackade jag henne för att hon frågade hur det var. Hon skulle egentligen bara veta hur betydande det var. Kanske hade hon kunnat känna sig lite mer betydande då och inte se sig så som hon möjligtvis gör bara för att de flesta i klassen är snobbar. Hon må ha en sjukdom som handlar om att hon är liten i både växt och sinne och har behövt ta tabletter för det. Trots det så verkar hon ändå ha mer medlidande än de flesta andra där. Så man kan ju undra vem det är som behöver medicinsk hjälp. Att hon ännu inte bryr sig om samtalsämne som killar och shit... hur jävla betydande är det? Jag hade ingen utvecklingsproblem i medicinsk seende och jag var inte särskilt intresserad av det heller och då hamnar man lätt åt sidan i skolan. Tur jag hade en bra klass i högstadiet alltså.
Världen är så in i satans sjuk som ger de människorna som inte riktigt passar in för tillfället en knuff åt sidan. Det sägs att det är bra att alla är olika men ändå är det typ ingen som ger alla en chans eller inte många som vill höra på en som kommer från "utomgjoringarnas" (de motsatta personernas) sida.

Igår, fredag, eller snarare torsdags natt blev jag sjuk - förkylningen, och ni vet alla hur det är. Snor, snor, snor.
Ni får lov att tycka att jag är äcklig men jag ville faktiskt veta vad snor innehåller för då kanske man kan påverka mängden som bildas själv. Så jag sökte upp det på google, och det innehöll bakterier (såklart) damm, smuts och så vidare, så jag tänkte att då bytar jag sängkläder, tar ut soporna från mitt rum och städar lite. Idag när jag vaknar är det tusen gånger bättre mig... så... när ni är förkylda så städa, trots att ni inte orkar, för det lönar sig förhoppningsvis litegrann ;) Och drick vatten, ät frukt och sådant, men det vet ni redan.
Idag tar jag det nog lugnt i alla fall så förkylningen kyler av sig helt.

Ha en fin dag allesammans!
Nu ska jag duscha och sen ner och äta frukost.
Hejdå! :))



Ett citat värt att tänka på: When you're going through hell, keep going.
-Hur ska du annars passera helvetet?