Am I better off dead? Am I better off a quitter?

Svaret på de frågorna är: nej, det är jag inte. Det hindrar då inte att varje gång låten startar att det känns inombords därför såklart har man då tänkt så, speciellt när det är jobbigt.
Många gånger i början så fanns det många stunder här då  jag tänkte: am i better of dead? Ingen verkade ju se osynliga mig. Hur som helst så är det tilllåtet med de tankarna tycker jag, sålänge man inte tänker på det för länge.

Jag hade även tänkt berätta att allting börjar "Betala" sig nu. Alla de gångerna då jag här har undrat ifall det vore likabra att försvinna så har det ändå gett med sig tillslut. ALLT mitt kämpande för "rättvisa" - menar den rättvisa för den jag är. Rättvisan för att de ska se åt mitt hål med för jag är med viktig och inte dum i huvudet bara för jag inte kan språket.
Jag är så himla glad att folk nu börjar tilltala mig istället för att jag alltid ska försöka kämpa med att få fram några ord ALLTID. Jag försökte gärna prata med dem, men tänkt de dagarna då man bara inte orkar, de dagarna har du inte råd med för du måste i alla fall eftersom ingen annan annars tilltalar dig.

Låter hur bra som helst va? Jo, är det med, men tyvärr så stannar inte mitt blogginlägg där idag. Istället berättar jag vidare om att trots att allting börjar kännas bättre nu så mår jag dåligare på ett annat vis, som jag inte har någon lust att prata om här. Ville mest skriva att allting här känns på topp nu men ändå gråter jag, fast inte av hemlängtan nu.
Har börjat föra lite videobloggar nu som jag kan titta tillbaks på och den senaste började jag gråta i. Den kommer jag att hålla för mig själv för det är inte meningen att någon annan ska få ta del av de orden. Däremot så har jag gjort en annan som ni kan få se en annan gång.

Om jag ska skriva lite om min dag idag då...
Jag drog mig upp till skolan och hade min tysklektion med sjundeklassarna. De redovisade och jag satt bara och lyssnade inte så fullt roligt men rätt avslappnande. Lektionen efter hade vi profilsnack inför nästa årskurs och det var ju inte så jätteviktigt för mig... så jag satt och målade i min kalender. Sen var det PGW, uuuuuh, långtråkigt, jag blundande till bakom mina händer då och då.
På rasten därefter träffade jag sedan på Constantin och han var åter igen tvungen till att berätta hur chockad han var över min tyska. Tyckte att jag inte hade någon accent direkt men det kan han dra sig i röven på att jag har! För han har inte utdelat jättemånga meningar med mig och då hade han deffinitivt hört den MEN jag bugar och bockar, haha.
Sista lektionen spenderade jag bredvid isis sida och hon och jag letade en reklam, turligt nog han vi aldrig presentera vår reklam för klassen ..men då ska vi göra det nästa onsdag :( vill inte.

Tog bussen hem efter skolan och pratade bl.a. med Jule att vi måste hitta tid någon gång att göra något tillsammans! Sen när jag kom hem åt jag mat med lenni och Birte och snackade.

Rusade till tåget men missade det och satte mig på en bänk med hörlurarna i. Efter ett tag kommer en gubbe och ställer sig framför mig men jag sitter med huvudet nere i mobilen och försöker ignorera han för jag ville inte prata med en full tysk.
I alla fall så ville inte han låta mig vara utan gav sig inte och gick därifrån så jag tog ut hörlurarna för att börja prata svenska så han skulle tro jag inte fattade och sen gå därifrån, men icke. Så han testade sin engelska och jag körde vidare på svenska. Han nämnde massa länder som jag kanske kom ifrån och tillslut så gissar han fram till Danmark. Jag förstod inte ifall han kom därifrån men något sådant var det. Äcklet tyckte också synd om mig och ville klappa mig på mitt knä och säga "stackars flicka" för han "trodde" jag hade blivit utslängd från mitt hem eller rymt hemifrån, jo men eller hur..
Sen pratade han något med att tyskarna kan dö och var allmänt agressiv i rösten sen ville han inte att jag skulle bli arg så han ville ta i min hand och be om ursäkt. Fega jag vågade inget annat men usch vad jag inte ville röra i kräket. Jag behövde ingen ursäkt det hade räckt med att han hade gått sin väg.
I efterhand så var det nu dumt av mig att börja prata svenska. Förstå hur jobbigt det är att låtsas att inte förstå vad den andre säger och spela dum. En gång "försa" jag mig genom att svara nej på att jag inte var utkastad hemifrån men han var för korkad för att snappa upp det. Eftersom jag inte kunde börja prata tyska mitt i allt så bad jag han på svenska att låta mig vara, bara för att få ut det ur mitt eget huvud.
Tillslut gav han sig dock för att han tyckte jag var körd i huvudet eller något, men om vi ska prata fakta vem var det som var körd? Om någon inte förstår vad den andre säger (han trodde ju det i alla fall) då forsätter man väl för han inte? Inte om man tigger om pengar eller liknande då väljer man en annan människa?
I alla fall så vände han sig om tillslut och mummlade något i form med att jag var korkad eller att jag var lika korkad som han. Knappast, vill jag säga! Mitt huvud är inte förstört av den jävla vita vinen i tetrapaken som han antagligen hade köpt inne på Lidl. När han sen gick bort så rusade jag snabbt till en annan bänk bakom skulet med stolar i. Kände tårarna och ville inte vara ensam så ringde Robin, mitt hjärta <3

Åkte i alla fall senare till sport und spass och tränade med Annika. Först påbörjade vi "soft fitness" men HA-HA, den var föööör soft. Det avr typ för äldre och usch, vad vi inte kunde hålla oss för skratt x')
Vi gick ut efter ca 20 min och väntade på att modern dans skulle starta. Sen dansade vi :)
Annika åkte hem efter det och jag gick och handlade present till Kai, som fyller år på fredag!

Åkte hem och pratade sedan först med Kai men sedan med Birte med om mannen på perrongen. De berättade bl.a. att jag måste veta att ifall det är något så är det bara till att slå en snabb pling och sen pratade lite om att jag, ifall det händer en gång till måste leta upp andra människor och ställa mig bland dom och säga "kann ich bitte hier stehen? der mann da sprechen mit mir und das möchte ich nicht" eller gå upp till kiosken eller något. Ja, nästa gång (ifall det blir en...) så ska jag handla annorlunda. Vet i för sig redan att jag kan ringa de ifall det är något men jag tyckte inte det var rätt tillfälle att prata tyska för var rädd att han skulle komma tillbaks..
Aja, han skadade inte mig men han gjorde mig rädd, annars är jag hel :)

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sovaaaaa... Zzzzz! Är så himla trött!